Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
lian förekommas av någon annan inmutare. Tiden för
koncessionsansökningarnas inlämnande spelar eljes en avgörande roll, så att en
inmutningsbegäran, soin legat längre, alltid har företräde. Någon
koncessionsavgift erlägges ej efter 185)3. Inte heller får jordägaren
någon särskild ersättning annat än för skadegörelse.
1865 års lag innebar den ekonomiska liberalismens fullständiga
seger. Intill dess betraktades mineraltillgångarna som kronoregal.
Staten kunde, om den ville, för sin räkning reservera kollagren.
Vid gruvupplåtelserna hade man likväl förut, från 1851, börjat minska
de särskilda avgifter, som graverade bergshanteringen, så att full
likställighet med andra näringsgrenar tillerkändes detsamma 20 okt.
1862. Därest staten bibehållit den till 1862 utgående 1/20 avgiften
skulle dess årliga inkomster 1905 ökats med 50 mill. kr.
Den utvecklade »Borgbaufreiheit», som nu kom till stånd, hade
avgörande betydelse för Preussens näringsliv. Den medförde en
radikal omkastning av dittills gällande förhållanden. Hade förut
statens byråkratiska administration kännts tryckande, blev det nu
privatkapitalet, som tillvällade sig all makt över malmtillgångarna.
Kunde man för en stämpelavgift av 1 ’/., mark lägga beslag på allt
vad som rymdes under ett fält av 2 millioner kvadratmeter endast
med utförande av vissa enkla försvarsarbeten, så måste detta framkalla
en häftig rusning efter rikedomar, som fångades så lätt. Resultatet
blev även till en början en intensiv stimulering av gruvindustrin.
Det ena företaget uppstod efter det andra och medförde ökad
produktion å vitt skilda näringsområden.
Förutsättningen för »bergshanteringens friförklaring» var den fria
konkurrensens upprätthållande. Det var den, som skulle ersätta statens
monopol. Men här liksom i andra avseenden visade det sig att
den »fria» konkurrensen utmynnade i ett nytt slags monopol
av-farligare beskaffenhet, nämligen privatkapitalets, och detta i sin
ordning omintetgör den frihet, som skulle vara näringslivets regulator.
Stora företag sluta sig tillsammans ej för att gemensamt utnyttja
sina rättigheter, utan för att hålla konkurrenterna på avstånd, genom
sin ekonomiska maktställning på marknaden behärskande dem.
Man behöver här endast hänvisa till den för den tyska industrin
och gruvdriften typiska koncentrationssträvan, som yttrat sig i
bildandet av »das rheinisch-vvestfälische Kohlensyndikat» och 1904 års
» Stalilwerkverband.»
Kolsvndikatet har vunnit en utomordentlig makt, som
hänsynslöst utnyttjas. Det har genomfört ett system med uppskruvade
inhemska priser, på samma gång som »dumping»metoden användes
à den utländska marknaden. På så sätt göras statens handelsfördrag
illusoriska och den tyska industrin beskattas av privatmonopolet
på ett förlamande sätt, medan det självt inhöstar stora vinster på
sitt eget lands bekostnad.
Den fria mutningsrätten har mer än något annat påskyndat
monopolbildningen. Stora borrningsaktiebolag såsom »die
interna-tionale Bohrgesellschaft» bedriva systematiska undersökningsarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
