Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•18
i koldistrikten, mutningsrätt uttages, och de upptäckta kolfälten
säljas med god förtjänst till det kapitalstarka syndikatet, som
reserverar dem för framtida behov, undandragande dem frän sina
konkurrenters åtkomst. I Ruhrdistriktet lär ett enda dylikt bolag
disponera över 000 kvadratkilometer kolfält, därav blott en mindre
del bearbetas och resten avses för framtida behov.
Sådant kunde ej undgå att framkalla en livlig reaktion. Man
vill upphäva -(lie Bergbaufreiheit». Såväl högkonservativa agrarer
som jordrefornivänner påyrka statsmonopol i någon form eller
åtminstone inskridande mot trustbildningen och förbehåll åt staten av
oinmutade tillgångar.
.lordreformrörelsen ingav följande petition till Preussens
->Ab-geordnctenhaus»:
»Den naturliga folkökningen och industriella utvecklingen komma
med all säkerhet att efter en generation stegra kolförbrukningen
till det dubbla. Eldigt gjorda beräkningar kunna vårt lands
kolrikedomar räcka 5—000 år ännu, men staten har redan bortskänkt
dem för en stämpelavgift av 1.50 M. utan hänsyn till kommande
släktens intressen. Uti Westfalen t. ex. liksom i Oberschlesien ha
så gott som alla kolbärande lager redan uppdelats.
Mutningsrätten har blivit ett spekulationsföremål, vars värde
till stor del beror av förmodan att kommande släkten kunna tvingas
betala högre kolpris än det nu levande.
Att det ej är ögonblickets behov utan tanken på framtida
spekulationsvinst, som driver nnitningsgeschäftet, framgår även därav
att någon ny kolgruvindustri ej uppstått på senare år. Man köper
och säljer kolfälten, trygg i sin säkerhet att behärska kolmarknaden,
utan att bearbeta ett enda nytt fält. Så har t. ex. »die
Internationale Bohrgesellschaft» 1907 förtjänat 75 %. Dessa enorma belopp
tvinga den nyttiga produktionen att till jobbaren och hans arvingar
betala en evärdelig ränta. De ökade produktionskostnaderna
återfalla i sin ordning pä varupris och arbetslöner.
Förbundet yrkar på grund härav att inmutningsrätten må
förfalla, därest produktionen ej kommer till stånd ett år efter dess
beviljande.
Regeringens första inskridande ledde till den bedrövliga
Hibernia-affären, däri staten sökte själv förvärva vissa områden genom minst
10 % överbetalning å aktiebeloppen. Storkapitalet tillbakaslog
försöket och i stället beträdde man 1905 den väg, vars första
märke-sten var »lex Ganip.» Den avsåg ett tillfälligt inmutningsförbud å
stenkol och salt intill dess gruvlagstiftningen i sin helhet hunnit
reformeras. Lagförslaget väckte indignerade protester, petitioner
och föreställningar från koltrasterna och borrningsbolagen under alla
möjliga förklädnader. Karaktäristiskt nog understöddes förslaget
emellertid från konservativt håll.
I januari förra året framlade regeringen ett senare godkänt
lagförslag, som definitivt upphävde inmutningsrätten till ovannämnda
mineral och förbehöll densamma åt staten med rättighet för den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
