Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91
äganderätten till mark, som ägnar sig till bebyggande, skall i största
möjliga utsträckning åt det allmänna bevaras». Men hur skall detta
ske? Beredningen erbjuder ett medel — tomträtten. Är det nog?
Vi svara nej. På grund av sin natur är detta institut mest
användbart för boningshus av relativt liten storlek, varå ej så stora
kostnader nedlagts som å ett femvåningshus. Skall man därför i
kommunalpolitiken följa beredningens riktiga anvisning även för
andra byggnader än dem, som uppföras under tomträttsaftal, så
bör ett kanske för dem lämpligare medel prövas. Det är här
åter-köpsrätten fyller sin plats.
Många samhällen ha erfarenhet därav. Man har t. ex. i
stadens intresse upplåtit mark billigt för en stor industri, som riktar
orten. Samhället utvecklas, arbetslöner och tomtpris stiga, det blir
fördelaktigt för industrin att förtjäna på tomterna och flytta ut till
en plats med billigare produktionsbetingelser. Det är med svidande
hjärta kommunen då finner att dess generositet egentligen bara
gynnat aktieägarna, som förtjäna på tomtförsäljningen. Hade staden
själv behövt den mark bolaget lämnade, kändes det så mycket
bittrare få dyrt köpa eller expropriera densamma. På samma sätt har
det visat sig att slakthusbolag, ja, arbetarföreningar, som
kommunen understött, efter en del år begagnat sig därav genom att draga
oförtjänt vinst av sitt markförvärv.
Under sådana förhållanden visar det sig särskilt önskvärt ha
ett rättsinstitut, som medger kommunen möjlighet att sälja marken
— varigenom köparen kan inteckna densamma — på sådant sätt,
att den ej förlorar herraväldet över densamma helt och hållet.
Åter-köpsrätten ger kommunen möjlighet disponera över redan såld
fastighet. Den kommer ej i det beklagliga tvångsläget att få dyrt
återförvärva en gång föryttrad mark, som vid en senare tid
oundgängligen behöves på grund av en eller annan orsak. I regel
bestämmes återköpspriset redan vid avtalets ingående och innefattar
försäljningspriset pius omkostnaderna för byggnaden med hänsyn till
inträdd slitning. På så sätt fastlåses markvärdet under avtalets
giltighetstid, så att en bestämd inteckningsgräns uppdrages, och
därmed är spekulationen strypt. Den naturliga värdestegringen
återgår till samhället i sinom tid.
Den enda fördel, fastighetsägaren kan få i form av stigande
hyror, inträffar om tomtens läge blir gynnsammare på grund av
kommunikationers framdragande eller dylikt. Denna hyresstegring
medför likväl ej möjlighet till högre inteckning och därigenom
underlättad spekulativ försäljning. Den enda oförtjänta vinst,
fastighetsägaren kan få, blir differensen mellan kapitalräntan å inköpspris
och byggnadskapital samt den årliga hyran.
Under dessa förhållanden blir återköpsrätten användbar för
sådana, som nöja sig med skälig ränta å husaffärer utan tanke på
jobberivinster. Kunna noggrannt preciserade återköpsbestämmelser
träffas, gåve detta institut alltså en möjlighet till lugn kapitalplacering.
För allmännyttiga byggnadsföretag, som bygga stora hus, är återköps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
