Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Och de kvarstannande ha ej något annat sätt att förbättra sin
ställning än att genom sina fackliga organisationer höja sin lön.
Den svenska arbetareklassen har icke viljelöst kunnat se sin
levnadsstandard oupphörligen sänkt av de stigande
levnadsomkostnaderna. Genom sin energiska fackliga offensiv söker den
värna sig mot den hotande pauperismen. Sträjken var arbetarens
enda vapen, så länge census gjorde honom politiskt och
kommunalt vanmäktig. Nu ha rösträttsreformerna kommit och även
dessförinnan har arbetareklassen hunnit göra sig politiskt gällande.
Dessa nya maktmöjligheter måste främst utnyttjas för sådana
reformer, som förbilliga levnadsomkostnaderna. Kan det målet nås
genom en omläggning av tullagstiftningen? Knappast i första
taget.
Därtill blir det konservativa lantmannaintresset ännu alltför
starkt representerat i allmänna rösträttens andra kammare och
ännu mer i den nya senaten. Från riksdagens sida kan
naturligtvis det produktiva arbetet dock ha att påräkna ett ovärderligt
stöd, om vänsterpartierna så vilja. Men kommunalpolitiken lovar
i det hänseendet mera. Den bör kunna bli det bästa medlet att
trycka ned den onaturligt uppskruvade prisnivån i vårt land,
särskilt vad städernas bostäder beträffar. Ty det är onaturligt att i
ett land, där det blott bor 11 människor på kvadratkilometern,
hyrorna skola i huvudstaden springa upp till en höjd som knappast
i någon annan stad i Europa.
Borde ej Sveriges industriella företagare, som samtidigt äro
förmögna nog att bestyra något i vår kommunalpolitik, för länge
sedan ha sammanslutit sig i ett kommunalpolitiskt motstycke till den
engelska »Anticornlaw-league». Det vore inte ett upplivande av
St. Mancheste — -fastän tullfrihet för spannmål kunde gärna tagas
med; det skulle åtminstone inte industrin förlora något på. Trots
skilda klassintressen skulle industrins företagare och arbetare på
den vägen kunna gå ett gott stycke tillsammans. Den
löneförhöjning, som arbetaren genom sin fackförening med stora offer
tillkämpar sig — den slukar hyresvärden, och arbetarens reallön
blir densamma som förut.
Om en arbetsgivare går arbetarne till mötes i en lönerörelse
och beviljar förhöjning i hopp att kunna utkräva större intensitet,
och sedan finner att arbetaren varken äter eller bor bättre än
förut, således ej skaffat sig det näringsfysiologiska understöd som
är oundgängligt för en större arbetsprestation — vad är orsaken?
I de flesta fall i våra städer: hyresvärden har ökat hyran med
ungefär löneförhöjningens belopp. Det är de mest alldagliga fakta.
Hurudan är nu situationen? Inom industrin stå arbetsgivare
och arbetare i två välrustade härläger emot varandra, färdiga att
börja ett förhärjande inbördeskrig. Levnadsomkostnaderna stiga
— arbetarne fordra högre lön. Industrin trycks av en svår
depression — arbetsgivarne kunna ej betala mer. Samtidigt stoppa,
Stockholms fastighetsägare 350 miljoner i fickan, ett resultat av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
