Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
bostadseländet egentligen beror på byggnadsarbetarnas ständigt
stegrade löneanspråk. En höjning av inteckningsräntan av blott
1 % betyder för ett till två tredjedelar av sitt värde intecknat
hus en årlig merutgift, som är minst tio gånger större än en tio
procentig ökning av arbetslönerna. En sådan löneförhöjning
förekommer långt ifrån varje år, det är ju fullkomligt uteslutet. Men
husen intecknas allt högre upp mot skorstenarne, och de sista
årens ihållande penningknapphet har därför på ett mycket
kännbart sätt belastat fastighetsägarna — vilka hållit sig skadeslösa
på bekostnad av hyresgästerna.
För Stockholms vidkommande känner man alltså nu resultatet
av de sista fem årens värdestegring av fastigheter. När resultatet
föreligger för alla Sverges städer, blir det tillfälle att återkomma.
Helt säkert bli dessa resultat inte mindre märkliga än de
stockholmska. Tomtjobberi och husköp äro i full gång även i Sverges
mindre städer, och hyreskaserner och ökade hyror vittna om
syndafallet.
Dessa fakta i förening med den omständigheten att kampen
om arbetslönen bör förläggas från arbetsmarknaden, där en stor
konflikt blott skulle tillspilloge stora värden utan minsta nytta för
samhället, till hyresmarknaden, där industrikapitalet och
arbetareklassen ha en gemensam fiende att bekämpa, detta synes ägnat att
låta jordreformerna rycka upp i svenska politikens centrum. På
detta sått kan det inte längre fortgå.
Det första och minsta som borde kunna fordras vore en
skattereform, som åtminstone utom sin stora finansiella betydelse skulle
kunna för framtiden förekomma eller förmildra vådorna av det
nuvarande systemet. Krafternas fria spel i gammalliberal mening ha
gjort fullständig bankrutt inom jordpolitiken. Samhället måste här
ingripa om det vill behålla något av vad det rätteligen tillkommer.
De direkt socialpolitiska skälen till en intervention från det
allmännas sida ligga i på öppen dag och ha i det föregående så ofta
berörts, att de äro självklara. Vad som främst göres oss behov, är
alltså skatt på oförtjänt vårdestegring samt en fristående
kommunal fastighetsbeskattning. I sitt bekanta Norrköpingstal i aug.
anslöt sig finansministern i princip till extra skatt på
konjunkturvinster. Den finansteorin är redan så länge med framgång
tillämpad flerstädes i utlandet, att man tycker, att
kommittéomvägen skulle ej behövas i detta fall, helst sedan prof. Cassel
på officiellt uppdrag utarbetat ett memorial i ämnet, som borde
lämna en villig och initiativkraftig regering tillräcklig ledning och
material för utarbetandet av ett lagförslag. Den frågan skulle kunna
lösas partiellt, oberoende av den stora skattereformen.
Kravet på en fristående kommunal fastighetsbeskattning är
dessvärre oupplösligt bundet vid den övermogna reformen av vår
bevillningslagstiftning, som riksdagen och ett otal kommittéer nu
plåstrat med i snart femtio år utan att väsentligen komma ur
fläcken. Men den gamla och förr oomtvistade föreställningen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
