- Project Runeberg -  Samuel Ödmanns skrifter och brev / Första bandet /
XXXII

(1925) [MARC] Author: Samuel Ödmann With: Henning Wijkmark
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadsteckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skaper. 1807 års något diffusa skolordning hade burit frukt.
Ödmann kritiserar: »Man vil förbättra Läroverken med
Skolordningar. Det låter sig endast göra med dugliga Lärare. Man
vil läsa mycket, mycket, men yteligt. Man vil veta alt, men
ingenting rätt. Man vil läsa språk utan Grammatica och
philosophie utan Logica. Då man gör djeknar till magistrar,
äfventyrar man att göra magistrar till djeknar.» Särskilt
grämde honom den »transcendentala okunnigheten» i nya
testamentet: »De säga mig rent i ansigtet, att de ej läst en
rad i Novum.»

Ödmanns homiletiska program var klart formulerat: han
ville ha bibliska predikningar, han ville ha bort »den
filosofiska tonen» från prästernas förkunnelse och han ville
framför allt lära sina seminarister att skriva redig svenska. I det
sista såg han troligen den angelägnaste omsorgen, då han
dagligen stötte på »oförmågan att skrifva en enda mening
med sammanhang».

Det blev strid om principerna. Man erkände — även
fos-foristerna — att Ödmann »utbredt ett nytt ljus öfver
homile-tiken», man erkände, att bibeln återfått sin centrala plats i
förkunnelsen, men — det var bibelns språk, icke bibelns
anda. Ödmann hade skarpt öga för adressen, även där denna
var blott halvt angiven, men »lät sig icke förvillas på sin
metod». Trots det ej sällan svaga materialet hade resultatet
säkerligen blivit bättre, om icke direktorns energi
neutraliserats av ärkebiskopens benägenhet för dispenser och
medarbetarnas ofta klena utförsgåvor.

Sommaren 1813 inträdde Ödmann som medarbetare i
Svensk Litteraturtidning, fosforisternas huvudorgan.1 Man

1 I min bok om Samuel Ödmann har jag (sid. 311) velat ge en
antaglig motivering för detta steg: »Det var, såsom tidigare fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:50:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sodsob/1/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free