ABENDROTH, H. Aavik [a/-], Juhan, estnisk tonsättare och dirigent (f. 188 4 20/i), en av förgrundsgestalterna i estniskt musikliv under 1920- och 30-talen; sedan 1944 bosatt i Sverige. Efter studier vid MK i Petersburg verkade A. som bl. a. teaterkapellmästare och orkesterdirigent i Tartu (Dorpat), kom därefter till Tallinn (Reval), där han 1925—33 var opera-och orkesterdirigent vid Estoniateatern och 1928—44 prof, vid MK, dess dir. 1933—40 och 1941—44; även ansedd körledare. Verk: Operan Sügisunelm; en symfoni d-moll, en piano- och en violinkonsert samt andra orkesterverk; kantater och sånger; sonat c-moll o. a. pianoverk. G. M. Abaco [aiHoakå], da 11’, ->dall’Abaco. Abba'do, Michelangelo, italiensk violinist (f. 1890 22/g), blev 1925 lärare vid MK i Milano, där han själv utbildats. A. har konserterat hemma och i utlandet, grundade 1941 en egen stråkorkester i Milano och har utg. klassiska violinkompositioner samt en Vivaldimonogr. (1942). G. B. Abbandono [-då:'nå], it., övergivet tillstånd. -Con a., abbandonamente [-dånamä'nta], föredragsbet.: tygellöst. Abbatfni, Antonio Maria, italiensk tonsättare (1595—1677; enl. annan uppgift 1597 el. 98—1679), en av de främsta företrädarna för den komiska operan i Italien och för den flerköriga kolossalstilen i Rom. A. var kapellmästare vid olika kyrkor i Rom, bl. a. S:ta Maria Maggiore, samt vid domen i Orvieto 1633—45. A. är historiskt betydelsefull främst genom sin medverkan i utformningen av 1600-talets italienska komiska opera. Hans opera Dal male il bene (1654; tills, m. M. Marazzoli) har genom sina ensembler i aktsluten, i vilka alla agerande deltaga, bidragit till operafinalens utveckling. — På kyrkomusikaliskt område komponerade han en rad stora körverk i en av venetiansk flerkörighet påverkad Palestrinastil med upp till 8 körer, s. k. kolossalstil. — A. lämnade även bidrag till A. Kirchers Musurgia. Verk (utom nämnda): Operorna Jone (1666) och La comica del cielo el. La Baltasara (1668); Sacre canzoni (2—5-st.; 6 bd, det sista 1653) och en mässa (16-st.; 1627) o. a. kyrkomusik. — Verk i UUB. Litt.: F. Cordoni, A. M. A., G. Appoloni, L. Cenci (1922); H Goldschmidt, Studien zur Ge-schichte der italienischen Oper im 17. Jahrh. 1 (1901). C.-A.M. Abbellimento [-me'ntå], it., försköning; ->Ornamentik. AbbiaTi, F r a n c o, italiensk musikskriftställare och tonsättare (f. 1898 14/0). A., som utbildats vid Liceo Musicale i Turin, har bl. a. utgivit Storia della musica (4 bd ff., 1939—45 ff.) samt komponerat orkesterverk och kammarmusik. G.M. Abbreviatu'r(er) (medeltidslat. abbre-viatu'ra, av lat. bre'vis, kort) ->Förkort-ningar. A'bel, Carl Friedrich, tysk gam-bavirtuos och tonsättare (1725—87), son till gambaspelaren Christian Ferdinand A., vilken omkr. 1715—37 var verksam vid hovet i Köthen i Anhalt och var den som Bach tillägnade sina gam-basviter. A. var elev till Bach och en av de sista och största virtuoserna på viola da gamba samt tilllika skicklig impro-visatör. Åren 1746— 58 var han medlem av Dresdens hovkapell, kom 1759 till London, där han jämte J. C. Bach 1764—82 ledde berömda abonnemangskonserter (Bach-Abel- Con-certs) och verkade som högt ansedd lärare och kompositör i Mannheimskolans stil. Av hans verk — talrika sinfonier, pianokonserter, stråkkvartetter, triosonater, klaver- och gambasonater — ha i nytr. utkommit bl. a. en stråkkvartett, två sonater för violin och piano av G. Raphael samt en gambasonat. S. W. A'bele, Adolfs, lettisk tonsättare (f. 1889), en spröd musikalisk miniatyrmålare, stilistiskt befryndad med Skr jabin. A. studerade vid MK i Petersburg (bl. a. för Vitols) och var 1918—44 lärare i komposition och instrumentation vid MK i Riga; därefter bosatt i Tyskland. Verk: Orkesterstycken, verk för militärkår, kör- och solosånger, folkvisebearb. T.R. Abendmusik [a:'bantmozi:k], ty., eg. kvällsmusik, kyrkokonserter, som på 1600—1800-talen höllos under advents-tiden i Marienkirche i ->Lybeck. Abendroth [a:'bsntrå:t], Herm ann, tysk dirigent (f. 1883 10/i), en av nutidens 5 6