ABENDROTH, W. Hermann Abendroth. Hermann Abert. främsta tyska orkesterledare, känd för sina tolkningar av företrädesvis tysk, klassisk och romantisk musik. A. studerade bl. a. teori för Thuille och var efter anställning vid olika tyska orkestrar dirigent vid och chef för MH i Köln 1915—34; därjämte ledare för Berlins statsoperas symfonikonserter 1922— 23. Han blev 1934 dirigent för Gewand-hauskonserterna i Leipzig samt ledare för dirigentklassen vid MK där. — General-musikdir. 1918; prof. 1919. A. gästdirigerade i Sverige vid Göteborgs orkesterförening ffg. 1926, Konsertföreningen i Stockholm ffg. 1927 och radion ffg. 1938. G. T. Abendroth [a/bantråit], Walter, tysk musikskriftställare och tonsättare (f. 1896 29/ö). A., som 1934 blev medarb. i Ber-liner Lokalanzeiger, var 1925—33 knuten till Allgemeine Musikzeitung; red. 1930 —33. Verk: Hans Pfitzner (1935; viktig källskrift), Deutsche Musik in der Zeitwende (1937), Die Symphonien Anton Bruckners (1940). — Orkesterverk, bl. a. en symfoni, en violakonsert, kammarmusik, sånger. Å. V. A'ber, Adolf, tysk musikskriftställare (f. 1893 28/i). A., som blev avdelningschef hos Novello & Co. Ltd. i London 1936, var efter studier vid Berlins univ. för bl. a. Kretzschmar, Friedlaender och J. Wolf musikkritiker i Leipziger Neueste Nachrichten 1918—33. Särskilt som bib-liograf har han gjort en god insats. Skrifter: Die Pflege der Musik unter den Wet-tinern und wettinischen Ernestinern (diss. 1921), Handbuch der Musikliteratur (1922), Die Musikinstruments und ihre Sprache (1924), Die Musik im Schauspiel (1926), Verzeichnis der Werke von Brahms (1928) o. a. B. A. A'bert, Hermann Joseph, tysk mu-7 sikforskare (1871—1927), dr phil. 1897, prof, vid univ. i Halle 1918, Heidelberg 1919, Leipzig 1920 och i Berlin från 1923. Hans namn är främst förbundet med en fullständig omgestaltning av O. Jahns Mozartbiogr., vartill hans arbete om Jom-melli bildar ett omfattande förarbete. Son till hovkapellmästaren och tonsättaren Johann Joseph A. (1832—1915) åtnjöt A. en god musikalisk uppfostran. Han ägnade sig 1890—95 åt klassisk filologi vid univ. i Tü-bingen och därpå åt musikvetenskap vid Berlins univ. för Spitta, studier vilkas resultat förenats i bl. a. hans viktiga arbete om etos-läran i grekisk musik. Är 1902 blev han docent vid univ. i Halle; prof:s titel 1910. A. utgav O. Jahns W. A. Mozart (2 bd, 1919—21; flera uppl.), Illustriertes Musiklexikon (1927), årg. 1—4 av Gluck- och 1—2 av Mozart-Jahrbuch samt operor av Gluck (i DTB 44 a och DTÖ 14:2), Per-golesi, Mozart och Weber, baletter o. a. Skrifter: Die Lehre vom Ethos in der grie-chischen Musik (1899), Die ästhetischen Grund-sätze der mittelalterlichen Melodiebildung (1902), Robert Schumann (1903; flera uppl.), Die Musikanschauung des Mittelalters und ihre Grundlagen (1905), Niccolo Jommelli als Opern-komponist (1908), Goethe und die Musik (1922) o. a. — F. Blume utgav 1929 A:s Gesammelte Schriften und Vorträge. Litt.: Gedenkschrift für H. A. (1928; utg. av F. Blume; med bibliogr.). C.-A. M. Abessinien ->Etiopien. ABF ->Musikaliskt folkbildningsarbete. Abgesang [a'pgozans], sista delen av strofen i en bar (->Barform). Abraham [Abraham], Gerald Ernest Heal, engelsk musikskriftställare (f. 1903 ö/3), essäist med särskilt intresse för modern och rysk musik; 1942 grammofonchef vid BBC. Skrifter: This modern stuff (1933), Studies in Russian music (1935), Masters of Russian music (1936; tills, m. M. Calvocoressi), A hundred years of music (1938), Über russische Musik (1947), 8 sov jetkomponister (1947; eng. uppl. 1942) samt biogr. över Tjajkovskij och Rimskij-Korsakov (båda 1945) m. m. Utg. ser. Music of the masters (The music of Tchaikovsky, 1946; Schubert. A symposium, s. å.; The music of Sibelius, 1947). Å. V. A'braham, Otto Salomon, tysk tonpsykolog och musiketnograf (1872—1926), med. dr 1894, assistent hos Stumpf vid Berlinuniv:s psykologiska inst. från 1896. Tills, m. denne och von Hornbostel lade A. grunden till Berlins fonogramarkivs samlingar och deltog ivrigt i dess 8