ACCIDENTALER Carl Achatz. Emmy Achté. tjänade som en djärv färgning och en accentuering av ackordet, kunde antingen vara noterad med särskilda nothuvuden (notex. a), med sneda streck mellan ackordtonerna (notex. b), eller helt enkelt improviseras av den spelande. I regel är den infogade tonen undersekund till en av ackordets toner. En särskild form av acciaccatura (notex. c) nämnes hos bl. a. C. P. E. Bach, nära besläktad med ->mordent. I nyare tid har termen stundom felaktigt använts i stället för appoggiatura ->för-slag. Jämförande art.: Arpeggio. Litt.: Se under Ornamentik. I. B-n Accidenta'I(er) [aks-] (av lat. a'cci-dens, tillfällig), benämning på tillfälliga ->förtecken. Accompagnato [akompan^/tå] el. r e-citativo a., it., beledsagat (recitativ), benämning på ett av orkester ackompanjerat ->recitativ i äldre sångmusik i motsats till secco-recitativet (->reci-tativ) med enbart en besiffrad bas för tangentinstrument. Accordéon [fr. uttal -eo'ij, sv. uttal akå:rd-] ->Dragspel. Accordion [akå:rd-] ->DragspeI. Achatz [a:'chats], Carl Anton, svensk flöjtist av österrikisk börd (f. 1901 1/8). Utbildad vid MA i Wien, var A. 1920—41 förste flöjtist i Konsertföreningen i Stockholm och är sedan 1944 anställd som flöjtist i hovkapellet där; under mellantiden verksam som soloflöjtist i Wien och Berlin. Han är känd som en framstående konstnär och har konserterat i Europa och USA. G. B. Achron [a'kran], Isidor, amerikansk pianist och tonsättare av polsk börd (1892—1948), var verksam bl. a. som pianopedagog i New York. A., som studerat komposition vid MK i Petersburg för Ljadov och M. Steinberg, har turnerat i Europa och Amerika både som solist (bl. a. i en egen pianokonsert) och som ackompanjatör. G. B. Achron [eng. uttal a'kran], J o s e p h, amerikansk violinist och tonsättare av rysk börd (1886—1943), verkade efter studier vid MK i Petersburg (bl. a. Auer) som utövande konstnär och lärare i Petersburg, Charkov och Berlin samt från 1925 i New York. Som tonsättare strävade A. mot en nationellt judisk stil. Han publicerade flera violinpedagogiska arbeten. Verk: Scenmusik; orkesterverk; kammarmusik; körverk och sånger. M. S. Achté [ak-], Emmy Charlotta, f. S t r ö m e r, finländsk operasångerska, mezzosopran, och pedagog (1850—1924), det första finländska operaföretagets främsta kvinnliga artist och en framstående kraft som lärare i sång och scenisk framställning. A. var elev av bl. a. Fredrika Stenhammar i Stockholm och J. Masset i Paris. Hon var 1873 —77 knuten till Finska operan i Helsingfors, där hon utförde samtliga kvinnliga huvudroller i sitt röstläge, och uppträdde senare bl. a. vid ett av henne själv där igångsatt operaföretag 1892; gästspel på Stora teatern i Göteborg 1878. A. undervisade nära 50 år bl. a. vid Helsingfors klockar- och orgelnistskola, som hon förestod 1900—22, samt Helsingfors musikinst., där hon bl. a. från 1912 ledde en av henne själv startad operaklass. — G. 1875 m. L. Achté och mor till Aino Ackté och Irma Tervani. Litt.: E. Aspelin-Haapkylä, Suomalaisen teat-terin historia (bd 2,1907); H. Krohn, Suomalaisen oopperan ensimmäinen täthi (1927). G. D. Achté, Irma, ^Tervani. Achté [ak-], Lorens Nikolai, finländsk musiker (1835—1900), make till Emmy Achté, grundare av Helsingfors klockar- och orgelnistskola 1882 och dess ledare till sin död. A. var 1873—78 sångare, tidvis dirigent, vid Finska operan i Helsingfors, där han dessutom var kantor i Gamla kyrkan; även tonsättare. Litt.: E. Aspelin-Haapkylä, Suomalaisen teat-terin historia (4 bd, 1906—10). G. D. 15 16