ADAM A. utbildades av sin mor och vid MK i Paris (bl. a. Duvernoy) och var efter en glänsande debut som Margareta i Faust på Stora operan i Paris engagerad där 1897—1904 samt vid Metropolitan 1904—05, varefter hon 1906—13 företog omfattande opera- och konsertturnéer i Europa; Stockholm gästade hon 1903, 08, 11 och 15. Är 1911 grundade A. tills, m. E. Fazer sedermera Finska operan i Helsingfors, där hon uppträdde i huvudroller i de flesta finländska operor; chef för denna 1938—39. Hon tog även initiativet till operafestspel, som en följd av somrar från 1912 anordnades i Olofs-borgs slottsruiner, Nyslott. A:s konstnärsskap var i såväl vokalt som sceniskt avseende franskt betonat, naturalistiskt och på sistone artificiellt, oftast mer lysande än värmande. Hon var även litterärt verksam, utgav minnen samt red. Kenraali Bruno Jdlanderin muistelmia (1932; Kaukasiska år, s. å.). — G. 1901—17 m. ministern H. Renvall, 1919 m. landshövdingen, general B. Jalan-der. — Litteris et artibus 1903. Roller: Benjamin i Josef i Egypten, Margareta i Faust, Julia i Romeo och Julia, titelr. i Thais, Violetta i La traviata, Nedda i Pajazzo, titelr. i Tosca, Elisabeth i Tannhäuser, Elsa i Lohen-grin, titelr. i Salome m. fl. Skrifter: Muistoja ja kuvitelmia (1916; Minnen och fantasier, s. å.), Muistojeni kirja (1925; Minnen och upplevelser, s. å.) och Taiteemi taipaleelta (1935). G. D. Ack Värmeland, du sköna, inledningsorden till den s. k. Värmlandsvisan med text av A. Fryxell till en äldre folkmelodi, som möjligen delvis kan vara av holländskt ursprung. Texten förekommer i Fryxells sångspel Wermlandsflickan, tr. i Poetisk kalender 1822. Några av begynnelseorden och melodin har Fryxell lånat från den s. k. Östgöta bergslags-visa, skriven av betjänten vid Skönnarbo bruk i Tjällmo socken, Anders ölin, tr. upprepade ggr 1800—17 och allmänt sjungen i Östergötland till omkr. 1850. Via en äldre visa, O Östra Götland och Finnespånga län, kan förutnämnda Östgöta bergslagsvisas melodi ytterst härstamma från en gammal holländsk visa, O Nederland let op u saeck, som kan tänkas medförd av holländare i Louis de Geers följe. Den originellaste delen av Värmlandsvisan, andra hälften av första reprisen, som tagits från en åldrig näckvisa, är emellertid helt svensk. Litt.: N. Dencker, Värmlandsvisans melodi (i STM 1929). N.D. A'cta mu'sica, en finländsk publika-tionsserie för källskrifter och studier, gr. 1937 och utg. av Musikvetenskapliga seminariet vid Åbo akademi under red. av Otto Andersson. Å.F. 21 Adolphe Adam. A'ctus tra'gicus, lat., sorgehögtid, kyr-kokantat nr 106: »Gottes Zeit ist die allerbeste Zeit» av J. S. Bach (1711; enl. annan uppgift 1707) till bibelord, som Bach själv sammanställt. Beteckningen återfinnes ffg. på en partituravskrift 1768, verkställd av Bachs körprefekt C. F. Penzel. L-y Acu'ta (av lat. acu'tus, vass), orgelstämma ->Scharf. Adagio [ada/djå], it., eg. bekvämt, behagligt. 1. Tempobeteckning: långsamt, mellan andante och largo. I överförd bemärkelse betecknar a. ofta den långsamma mellansatsen i sonater o. d., även likartat stycke i allmänhet. — A d a g i e't t o, kort adagio; tempobeteckning: något hastigare än adagio. — A d a g i's s i m o, tempobeteckning: ytterligt långsamt. 2. Klassisk balett-term: den följd av rörelser i långsamt tempo, vari ballerinan demonstrerar sin grace och skicklighet. Adam [ada'n], Adolphe Charles, fransk tonsättare (1803—56), prof, i komposition vid MK i Paris från 1848. A. debuterade efter studier för bl. a. Boieldieu med en enaktsopera 1829 och vann senare under vistelse i London flera framgångar 22