ADAM AV FULÜA Adam de la Hale. Ur medeltida illuminerad handskrift. på teatern. Internationellt rykte fick han 1836 genom den komiska operan Le postillon de Longjumeau, där han gett prov på naturlig, osökt melodik och godmodig komik. Samma egenskaper utmärka en rad andra operor, av vilka Si j’étais roi (1852) ännu vid 1900-talets början hörde till de större teatrarnas repertoar. Ars far, pianisten Jean L o u i s A. (1758—1848), var lärare i piano vid MK i Paris 1797—1843 och utgav en Méthode nouvelle pour le piano (1802; 51832; ty. uppl. 1826; även it. uppl.). Verk: 51 operor, bl. a. följande opéra-co-miques: Le chålet (1834; Alphyddan, Sthlm 1837), Le postillon de Longjumeau, (1836; Pos-tiljonen från Longjumeau, Sthlm 1839), Le brasseur de Preston (1838; Bryggaren från Pres-ton, Sthlm 1840), Le toréador (1849; Toreado-ren, Sthlm 1857), La poupée de Nuremberg (1852; Nürnberg er dockan, Sthlm 1853), Si j’étais roi (1852; Konung för en dag, Sthlm 1882); 8 baletter enbart för Paris, bl. a. Giselle ou Les Willis (1841; Gisella, Sthlm 1845); kyrkomusik; pianostycken; körer, solosånger, bl. a. den populära Cantique de noel (Julsång). — Souvenirs d’un musicien (2 bd, 1857—59). Litt.: Biogr. av A. Pougin (1877); C. W. Beau-mont, The ballet called Giselle (1945). E. S-m 23 Adam av Fulda, tysk musikteoretiker, tonsättare och historiograf (omkr. 1445— efter 1517; enl. andra uppgifter omkr. 1440—1506), förf, till den viktiga traktaten Musica samt medlem av den s. k. första tyska tonsättargenerationen. A. var enl. H. J. Moser hovkapellmästare hos kurfurst Fredrik den vise av Sachsen i Torgau 1491—1501 och blev prof, i musik vid univ. i Wittenberg 1502; enl. andra uppgifter hovkapellmästare från 1490 till sin död. Traktaten skrevs 1490 i benediktinklostret Vormbach vid Passau, där A. skulle varit munk. Hans profana tyska körer äro originellt formade; eljest företräder han nordfransk cantus-firmusteknik. Verk: Musica (1490; tr. i Gerbert 3). — En mässa, antifoner och hymner (16 satser i nytr. av W. Niemann i KJ 1902 och Nuntius celso veniens i Chorwerk 32); 3 profana tyska visor (utg. av H. J. Moser, se nedan), 5 typiska prov hos W. Ehmann (se nedan). Litt.: H. J. Moser, Leben und Lieder des A. von F. (i Jahrbuch der staatlichen Akad. für Kirchen- und Schulmusik Berlin 1927/28); W. Ehmann, A. von F. als Vertreter der ersten deutschen Komponistengeneration (diss. 1936). C.-A. M. Adam av S:t Victor, fransk andlig diktare och tonsättare (d. trol. 1192), munk i augustinklostret S:t Victor i Paris. A. skrev formfulländade, regelbundet byggda sekvenser och hymner med användning av folklig melodik. Internationell spridning vunno sekvenser som Laudes crucis attollamus, Rex Salomon fecit templum, Salve mater Salvatoris m. fl. Litt.: E. Misset och P. Aubry, Les proses d’A. de St. V. (1900; med tematisk fört.); C.-A. Moberg, über die schwedischen Sequenzen (2 bd, 1927). C.-A. M. Adam de la Ha!(l)e [ada'rj da la a'l] även kallad Le Bossu ou boiteux d’Arras (Puckelryggen från Arras), borgerlig fransk diktarkomponist (f. mellan 1235 och 40, d. omkr. 1288), den kanske namnkunnigaste av trouvèrerna. Med Le ->jeu de Robin et de Marion, skrivet för hovet i Neapel, trol. 1285, skapade A. det första franska världsliga sångspelet, byggt på folkliga danser inom ramen av en pastourelle. A. skrev även en rad flerstämmiga stycken i organumstil, av vilka 16 3-st. rondeaux ingå i F. Gennrich, Rondeaux, Virelais und Balladen 1 (1921). Hans samlade verk ha utgivits av C. E. H. Coussemaker 1872, dock i en ofta felaktig rytmisk transkription. 24