AD LE R, G. Litt.: E. Langlois, Le jeu de Robin et de Marion (1896; facsimile med kommentar); H. Guy, Essay sur la vie et les oeuvres littéraires d’A. (1899). En sv. övers, av Le jeu... i H. Schück, Världslitteraturen i urval och översättning, 2 (1902). C.-A. M. Ada'mi, Emil, operasångare, tenor (1860—1938), knuten till bl. a. K. teatern i Stockholm 1888—91 och 1899—1900 samt Ranfts scener 1901—17. A. kom bäst till sin rätt i komiska roller ss. David i Mäs-tersångarne i Nürnberg. G. P. A'damic [-mitj], Emil, jugoslavisk tonsättare (1877—1936), banbrytande i slovensk musik genom a cappella-körer i nationell, polyfon stil. A. var musiklärare i Ljubljana. Verk: En opera; Tatarisk svit, Akvareller från Ljubljana m. fl. orkesterverk; pianostycken; körsånger. G. T. Addinsell [ä'ddinsal], R i c h a rd, engelsk populärkompositör (f. 1904 13/i), har skrivit musical comedies samt revy- och filmmusik; till filmen Dangerous moon-light (Farligt månsken) skrev han den allmänt kända Warszawakonserten för piano och orkester; musik till en bearb. för scenen av Alice in wonderland. Å. L-y Addner, Andreas (Anders), klarinettist (1799—1876), en av sin tids främsta på sitt instrument. Han var Cru-sells bästa elev och studerade i Tyskland 1830—35. År 1836 kallades han till Petersburg som förste klarinettist vid kejserliga hovkapellet. Han var musikdir. vid Andra livgardet i Stockholm 1838— 46 och vid Första livgrenadjärreg. i Linköping 1839—59. G. P. Adelai dekonserten, en i Paris funnen och 1933 utg. violinkonsert i D-dur av Mozart (1766; Köch. Anh. 294 a), instr. av M. Casadesus. Verket, vars äkthet är omstridd, är tillägnat Ludvig XV:s dotter Adelaide; därav namnet. Adell, Arthur Gotthard, präst och kyrkomusikalisk skriftställare (f. 1894 25/3). A., som sedan 1938 är kyrkoherde i Söderköpings och Skönberga pastorat, Östergötlands län, och sedan 1926 redigerar tidskr. Svenskt gudstjänstliv (före 1942 kallad Tidskrift för kyrkomusik och svenskt gudstjänstliv), har verksamt ivrat för ökad förståelse för gregoriansk sång inom svenska kyrkan och utgivit bl. a. Evangelisk tidegärd (1925—38; tills, m. K. Peters) och Musikhandskrifter från Högs och Bjuråkers kyrkor (1941). C.-A.M. Ademollo [-mollå], Alessandro, italiensk musikhistoriker (1826—91). A. ägnade sitt huvudintresse åt äldre italiensk operahistoria och utgav bl. a. I primi fasti della musica Italiana a Parigi (1884) samt lokalhistorier över den äldre operan i Florens (1885) och Rom (1888), skildringar av berömda sångerskor m. m. E. S-m Adiafon [-få:'n] (av grek. adia'phonon, något som ej förlorar stämningen), ett av Fischer & Fritzsch i Leipzig uppfunnet och 1882 patenterat piano med stämgafflar i stället för strängar. Omfånget är 4 oktaver, F—f3, och klangen ren men svag, vilket hindrat instrumentets spridning. Jämförande art.: Celesta. D. F. Adils och Elisiv, opera (»musikaliskt sagodrama») i 3 akter. Musik av W. Peterson-Berger till egen text. Uppförd ffg.: Sthlm 1927. — Huvudroller: Adils (tenor), Elisiv (sopran), Gorm (bas), Ochlonna (alt). Adjuva'nt (av lat. a'djuvans, hjälpande), titel på vuxen korist i medeltida skolsångkörer, senare beteckning på vikarie för kantor el. organist. A'dler, Agnes Charlotte Dagmar, f. H a n s e n, dansk pianist (1865—1935). A. var elev av fadern, musikläraren C. E. Hansen (1834—1910), och Neupert samt vid MK i Köpenhamn (bl. a. E. Helsted, piano), där hon själv var lärare i piano och ensemblespel 1900—32. Hon började konsertera redan som 8-åring tills, m. brodern, tonsättaren E. Robert-Hansen, och vann som kammarmusikspelare på sitt instrument anseende som en av de då främsta i Danmark. — Jämte P. Möller och L. Jensen bildade hon Agnes Adler-T r i o e n, som även gästade Sverige. Sch. A'dler, G u i d o, österrikisk musikforskare (1855—1941), grundade den moderna musikvetenskapliga forskningen i Österrike. Adler var elev vid MA i Wien 25 26