ADLER, H. Guido Adler. (bl. a. Bruckner, teori) och blev efter studier vid univ. dr jur. 1878 och dr phil. 1880. Han efterträdde Hanslick som prof, vid univ., där han verkade 1898—1927 och bl. a. grundade ett musikvetenskap-ligt institut, som vann internationellt rykte. Som musikforskare intresserade sig Adler redan från början för systematiska och metodiska grundfrågor och fullföljde sina forskningar inom detta område bl. a. i Der Stil in der Musik (1, 1911; 21929) och Methode der Musikgeschichte (1919). Tills, m. Spitta och Chrysander grundade han 1885 Vierteljahrschrift für Musik-wissenschaft, vars inledande uppsats av Adler, Umfang, Methode und Ziel der Musikwissenschaft, likaledes rör musikvetenskaplig systematik och metodik. I den även av Adler 1893 grundlagda serien Denkmäler der Tonkunst in Österreich (DTÖ) utgav han bl. a. verk av Cesti, Draghi, Fux, Muffat m. fl. och några band av de musikhi-storiskt viktiga s. k. Trienthandskrifterna. Som bilaga till DTÖ publicerade han 1913—34 Studien zur Musikwissenschaft (även med egna bidrag). Adler var vidare huvudred, för Hand-buch der Musikgeschichte (1924; 21930); presi derade vid de internationella musikkongresserna i Wien 1909 och 1927 samt var hederspresident vid kongressen i Liége 1930. — LMA 1919. Skrifter (utom nämnda): Studie zur Ge-schichte der Harmonie (1881), Die Wiederhol-ung und. Nachahmung in der Mehrstimmigkeit (i Vj 1886), Richard Wagner (1904; även fransk uppl.), Über Textlegung in den »Trienter Co-dices» (i Riemann-Festschrift, 1909), Gustav Mahler (1916) m. fl. Litt.: Studien zur Musikgeschichte (1930; festskrift för A., med bibliogr.); G. Adler, Wollen und Wirken (1935; självbiogr.). C.-A. M. A'dler, Hermann, tjeckisk dirigent (f. 1899 2/12), nu verksam i New York. A. var efter studier för bl. a. Novåk och von Zemlinsky operadirigent i Brünn (Brno) 1925—27 och i Bremen 1928—31 samt orkesterledare och konservatorie-lärare i Kiev 1932—37. Å- L-y A'dler, Lawrence (L a r r y) Cecil, amerikansk munspelsvirtuos (f. 1914 10/2). A., som är självlärd och tidigare instuderade sin repertoar med hjälp av grammofon, har sedan 1928 framträtt på varietéer, i revyer och tills, m. symfoniorkestrar samt i en rad filmer, bl. a. Music for millions (Musik för miljoner). Hans teknik och musikalitet ha rönt stor uppskattning även av framstående musiker. G. T. Ad IFbitum, förk. ad 1 i b., lat., efter behag. 1. Tempobet.: i fritt tempo, dvs. efter exekutörens uppfattning. Motsats: A ->b a 11 u t a. — 2. Term, som anger, att ett instrument i en ensemble ej är obetingat nödvändigt. Motsats: ->Obligat. — 3. Term, som anger, att en del av ett musikstycke kan spelas el. utelämnas, t. ex. Cadenza ad libitum. A'd(e)lung [-on§], Jacob, tysk musikskriftställare (1699—1762), stadsorga-nist från 1727 och gymnasielärare från 1741 i Erfurt. Verk: Anleitung zu der musikalischen Ge-lahrtheit (1758; företal av J. E. Bach; 21783, utg. av J. A. Hiller), Musica mechanica organoedi (1768; nytr. av C. Mahrenholz 1930) och Musi-kalisches Siebengestirn (1768); de båda sistnämnda utg. efter A:s död av L. Albrecht. Litt.: Självbiogr. i F. W. Marpurgs Kritische Briefe, 2 (1763). S.W. Adolfsson, Alfhild, ->Forslin. Adriano de Bologna ->Banchieri. Advokaten Pathelin, operett i 1 akt. Musik av J. Foroni till text av E. G. Kolt- 27 28