AFFEKT LÄR A hoff (sångtexter av D. Hwasser och J. Jolin). Uppförd ffg.: Sthlm 1858. — Huvudroller: Pathelin (baryton), Josseaume (bas), Aignelet (tenor), Guillemette (sopran). Till grund för Kolthoffs textbok låg F. Ba-zins operett Maitre Pathelin till text av A. de Leuven och J. A. F. Langlé. Paris 1856. Ä. L-y Ae- Ord, som saknas under Ae, torde sökas under E. Aeneas i Cartago ->Dido och Aeneas. Aeolian American Corporation [iå°'lion omä'rikan koipare^fan], New York, gr. 1932, amerikansk sammanslutning av ett antal piano- och orgelfabriker i Amerika och Europa. I A. uppgick två liknande sammanslutningar i New York, näml. Aeolian Company, gr. 1903, och American Piano Company, gr. 1908. G. T. Aeolian String Quartet [iå°'lian strin§ k°o:'tet], engelsk stråkkvartett, gr. vid slutet av andra världskriget av violinisterna Max Salpeter och Colin Sauer, altviolinisten Watson Forbes och violoncel-listen John Moore. A. har snabbt vunnit anseende som en av de ledande engelska kammarmusikensemblerna. Den uppträdde bl. a. vid internationella musikfesten i Prag 1945 och vid internationella musikveckan i London 1946. G. M. Aerofoner (av grek. ae'r, luft, och fone', ljud), luftinstrument. 1. I instrumentsystematiken benämning på de instrument, vilkas spel omedelbart försätter luften i vibrationer. Hit höra utom de egentliga biåsinstrumenten även s. k. fria a., t. ex. sirener. — 2. Ett slags orgel-harmonium. D. F. Aerofor [-få/r] (av grek. ae'r, luft, och jorei'n, bära), en av musikern B. Samuel i Schwerin 1911 uppfunnen och 1912 patenterad apparat, bestående av en mindre fotbälg, vars luft drives genom en slang och ett litet rör bredvid munstycket in i munnen, varigenom tonen kan hållas ut efter behag. D. F. Aeschbacher [ä'Jbachar], Carl, schweizisk tonsättare (f. 1886 31/3), sånglärare och kördirigent i Zürich sedan 1929. A., som studerat vid MH i Köln, har komponerat körverk, kammarmusik, romanser och pianostycken. 29 En son till A. är pianisten Adrian A. (f. 1912 i»/5), elev vid MK i Zürich och av Schnabel. Han har sedan 1934 kon-serterat i in- och utlandet, bl. a. i Sverige ffg. 1938 och uppträdde med stor framgång vid den in ternationella musikfesten i Wien 1947. Aeschbacher [ä'fbachar], W a 11 h e r, schweizisk dirigent och tonsättare (f. 1901 2/io), verksam som kör- och orkesterledare i Bern och Basel m. fl. städer. A., som studerat vid bl. a. MK och univ. i Bern och MA i München, har komponerat orkester- och körverk, kammarmusik, romanser och pianostycken. G. T. Afana'siev, N i k o 1 a j Jakovlevitj, rysk musiker (1821—98), företog konsertresor som violinist och verkade som operakapellmästare i Moskva. A. utgav en saml. ryska folkvisor. Verk: Operor; kammarmusik; pianostycken och sånger. M. S. Affa'bile, it., föredragsbet.: vänligt, intagande. Affektlära, benämning framför allt på 1700-talets musikestetik med dess uppfattning om musikens förmåga att ge uttryck åt och uppväcka vissa bestämda känslor. Till grund för denna uppfattning lågo uråldriga, under antiken i dess etoslära (->Etos) till hela system utbildade, under medeltiden aldrig helt förnekade och under renässansens och rationalismens tidevarv förnyade och vidareutvecklade åsikter om musikens förmåga att påverka det mänskliga psyket. Betr. 1700-talet kan man urskilja en affektlära i inskränkt och en i vidsträckt bemärkelse. Affektlära i inskränkt b e t y d e 1-s e utgjorde det tonpsykologiska fundamentet för tidens hela musikestetiska tänkande. Grundad på Descartes’ statiska psykologi, sökte den å ena sidan bestämma affektinnehållet i de olika musikaliska grundelementen, intervallen, ackorden osv., samt därifrån större bildningar och hela kompositioner, samt å andra sidan fastställa, vilka musikaliska uttryck de olika affekterna, t. ex. glädje och sorg, togo sig. Affektlära i vidsträckt b e t y d e 1-s e grundade sig på den förra och behandlade 30