AFZELIUS-BOHLIN August Afzelius. Aksel Agerby. —15). Han ägnade vännen en essä, Ton-siaren Olof Åhlströms minne (1867). Som poet är A. mest känd genom orden till Näckens polska (Djupt i havet). Andra efterbildningar i folkvisans anda sammanförde han i Afsked af swenska folksharpan (1848; med melodier harmoniserade av E. Drake). — LMA 1857. Litt.: Wilhelmina Samuelsson, A.A.A. och de svenska folkvisorna (i Läsning för svenska folket 1919). Å. V. Afzelius-Bohlin, Davida Carolina, f. Larson, sångerska, alt (f. 1866 30/i2). A., som studerat för Hallén och F. Arl-berg samt i Dresden för Iffert, framträdde under decennierna kring år 1900 som konsert- och oratoriesångerska i Sverige och Tyskland samt var 1900—02 engagerad vid K. teatern. Hon har vunnit erkännande för sin voluminösa och egali-serade röst. — G. 2. ggn 1903 m. musik-dir. C. Bohlin. Litt.: Biogr. i SM 1899. G. P. Agazzari [-tsa:'ri], Agostino, italiensk tonsättare (1578—1640), musiklärare och kapellmästare i Rom, senare kapellmästare vid domen i Siena. Stilistiskt tillhörande Palestrinas efterföljare skrev han huvudsakligen kyrkliga verk men även pastoralen Eumelio, den romerska operaskolans första typiska verk, samt en av de tidigaste generalbaslärorna. Verk: Eumelio, herdedrama (1606); Sacrae cantiones (2—8-st.; 4 bd, 1602—06; flera uppl.), psalmer och magnificat (8-st.; 1611), Dialogici concentus (6—8-st.; 1613), av vilka MA:s bibi, äger ett ex. (tr. 1618) o. a. kyrkomusik; madri-galer (3—6-st.; 5 bd, 1596—1607). — Del suonare sopra il basso (1607; i nytr. av O. Kinkeldey 1933) m. m. F. L-g Age'nda (lat., det som bör utföras), under medeltiden beteckning för en bok med anvisningar för kyrkliga handlingar 35 som t. ex. dop, sedermera inom de protestantiska kyrkorna, spec. de tyska, benämning på kyrkohandbok med regler för gudstjänstens utformning. Under inverkan av romantikens intresse för de gamla liturgierna utkommo under 1800-talet en rad tyska a., av vilka särskilt den för Bayerns protestantiska kyrkor (1856) fick stor liturgisk-musikalisk betydelse. J. H. A. Agerby, Aksel, dansk tonsättare (1889 —1942) hade främst som målmedveten organisatör i yngre musikers fackorganisationer ingripande betydelse för danskt musikliv. A. utbildades vid Köpenhamns blindinst. för Fribert och N. Hansen, studerade därefter piano för Dagmar Bendix och avlade 1913 orga-nistex. Han var från 1930 organist i Brönshöjs kyrka i Köpenhamn. A. var ordf, i Unge Tonekunstneres Selskab från 1929, led. av Musikraadet från 1935 och medlem av en rad kommittéer. Som tonsättare är A. känd genom sina många sånger, åtskilliga till texter av J. Aakjaer, ss. Jeg er Havren, manskörer och smärre instrumentalverk. Sch. Agerholm, Edvard Popp, dansk operasångare, tenor, och musikskriftställare (1866—1941), cand. polit. 1890. A. studerade för Moretti i Milano och debuterade på Det kgl. Teater som Turiddo i Cavalleria rusticana 1891 samt kvarstod där som en mycket anlitad kraft till 1914. Han var från 1909 bibliotekarie vid teatern. Skrifter: Dr Ryge (1913), Det kgl. Teaters Dagbog (1911—19) m. m. Sch. Agersna'p, Harald, dansk tonsättare och violoncellist (f. 1899), kormästare vid Det kgl. Teater sedan 1934, tidigare repe-titör. A. studerade vid MK i Köpenhamn och är känd för ytterst effektfulla verk för liten orkester. Verk: Scenmusik, bl. a. Nips, balett (1919), och musik till skådespel ss. Aladdin, Gildet paa Solhaug samt Og Pipa danser; kammarmusik, bl. a. en stråktrio, Suite i Danserytmer för biåskvintett och Sonatine inverna för violon-cell och piano m. m. Sch. Agevole [adge^våla], it., föredragsbet.: lätt, rörligt. A'gios o The'os, latiniserad form av inledningsorden till den grekiska acklamationen ->Hagios ho Theos. Agitato [adgita/tå], it., föredrags- el. tempobet.: oroligt, lidelsefullt. 36