ALBERT, H. Ferenc von Albert. Lilia d’Albore. europeiska länder, i Sverige 1943. År 1939 vann han första pris i en internationell violinisttävling i Genève. G. B. Albert, Hei n r i c h, tysk tonsättare och diktare (1604—51), en förgrundsgestalt i barockens tyska vislyrik. A. studerade först för sin kusin Schütz i Dresden och sedan efter ett par års svensk fångenskap för J. Stobaeus i Königsberg, där han från 1630 var domkyrkoorganist. Som tonsättare ägnade han sig åt solovisa och flerstämmig visa med b. c. till texter av mest S. Dach men även av honom själv, vilka visor spredos ända upp i Norden, ofta i tjuvtryck. Två melodier återfinnas i SvK39 (nr 75, 396). A:s flerstämmiga visor betyga sambandet med 1500-talets körvisa i Eccards stil och ha gärna dansmässig prägel. Samtidigt känner man fläkten av Schütz’ och Scheins djärva monodiska melodik. Hans visor ha blivit epokbildande för såväl den tyska barockens solovisa som för den flerstämmiga kantatmässiga visan med orkesterritorneller, som t. ex. hos Schützlärj ungen Theile. Hans sceniska arbeten äro en sångspelsartad följd av flerstämmiga visor med dramatisk tendens. Verk: Två dramatiska arbeten, Prussiarchus (1645; förlorat) och Cleomedes (delvis bevarat); Ar ien (en- och flerstämmiga visor och kantater; 8 d., 1638—50; nytr. av E. Bernoulli i DDT 12—13); Musikalische Kürbishütte (12 3-st. visor; 1645; nytr. av J. Müller-Blattau 1932) m. fl. visor, varav ett urval utg. av M. Seiffert i ser. Organum. Litt.: H. Kretzschmar, Geschichte des neuen deutschen Liedes (1911); J. Müller-Blattau, Geschichte der Musik in Ost- und Westpreussen (1931); H. J. Moser, Corydon (1933); W. Ziese-mer, Gesamtausgabe der Gedichte Simon Dachs (1936 ff.). C.-A. M. Albert, H e i n r i c h, tysk musiker och tonsättare (f. 1870 10/7), en av de främsta gitarristerna i Tyskland och högt förtjänt om upplivandet av gitarrmusiken bl. a. som utg. av klassiska kammarmusikverk med detta instrument. A. har sedan 1900 konserterat som gitarr-, lut- och mando-linspelare i Europa; tidigare violinist och valthornist vid olika orkestrar, bl. a. i Göteborg. — Prof. 1909. Verk: Solostycken, duetter, terzetter, kvartetter för gitarr, sånger med gitarr. — Gitarr-, lut- och mandolinskolor. D. F. Albert, Herbert, tysk dirigent (f. 1903 26/i2), grundare av de internationella musikfesterna i Baden-Baden. A., som 1937 anställdes vid Staatstheater i Stuttgart, var efter olika engagemang verksam i Baden-Baden 1934—37. Han har även gästdirigerat i utlandet. — Generalmusik -dir. 1934. F.H.T. Albe'rti, Domenico, italiensk musiker och tonsättare (omkr. 1710—trol. 1740), främst känd genom de efter honom uppkallade ->AIbertibasarna. — A. som var elev av bl. a. Lotti, bebådar enl. F. Torrefranca i vissa pianoverk den förromantiska instrumentalstilen. Verk: Operor; motetter; 8 Sonate per cembalo m. m. Litt.: F. Torrefranca, Poeti minori del clavi-cembalo (i RMI 1910); dens., Le origini dello stilo mozartiano (i RMI 1921). G. T. Albe'rti, Johann Friedrich, schleswig-holsteinsk teolog, jurist o. musiker (1642—1710), hov- och domkyrkoorganist hos Christian I av Sachsen-Mer-seburg. Studerade musik för bl. a. Fabri-cius i Leipzig och Albrici i Dresden. Av A. ha bevarats några koralbearbetningar, som Spitta lovordar i sin Bachbiografi. Sch. Albe'rtibasar, en i D. Albertis piano -verk vanlig form av ackompanjemang, bestående av brutna ackord, som ofta användes från 1730-talet och in på 1800-talet. I Albica'stro, H e n r i c o, violinist, tonsättare och militär av schweizisk börd i slutet av 1600- och början av 1700-talen, trol. identisk med H. Weysenbergh, musicus academiae i Leiden 1686; kallade 59 60