ALBRECHT SON sig även Weissenburg. A., som var en förträfflig och för sin tid avancerad violinist, skrev ett flertal tekniskt svåra sonater för violinsolo och med b. c., triosonater i Corellis anda samt konsert-sinfonier. — Nytr. av bl. a. två violinsonater med b. c. utg. av F. Martin 1931. Litt.: K. Nef, Studie i SchwM 1925. S. W. Albinoni [-nå:'ni], Tom(m)aso, italiensk tonsättare (1671—1750), främjare av solokonsertens utveckling. A. var en produktiv skapare av operor i nea-politansk stil samt både historiskt och konstnärligt betydande sonater och konserter. På grundval av A:s och Torellis utveckling av concerto grosso till soloviolinkonsert utformade Vivaldi violinkonserten. Denna A:s betydelse bestyrkes av J. G. Walthers omarb. av två konserter för orgel. Verk: 51 operor; orkesterverk ss. Sinfonie op. 2 5—7-st.; 1700), Concerti op. 5 och 9 (5-st., två i omarb. för orgel av J. G. Walther i DDT 24 och 27, en i nytr. av W. Upmeyer); kammarmusik ss. Sonatte a 3 op. 1 (en i nytr. i Nagels Musikarchiv), Balletti a 3 op. 3 (1704), Sonate da chiesa op. 4 (violin och b. c.) och Trattenimenti armonici da camera (12 sonater för violone och b. c.); kantater. — Nytr. av en flöjtsonata, två sonater för violin och piano samt en triosonat op. 1:3 i NMA 74, 9 och 34. — En violinkonsert i hdskr. i UUB; spelad flera ggr i Sverige på senare år. Litt.: R. Giazotto, T. A. »Musico di violino dilettante veneto» 1671—1750 (1945; med tematisk fört.). C.-A. M. Alborada f-a^a], sp., eg. grynings-sång, spansk folksång, en motsvarighet till fransk aubade. A. inledes och avslutas med en livlig melodi (sp. estribillo) för en primitiv oboe (sp. dulzaina) och en liten trumma (sp. tamboril); själva sången sj unges till ett diskret, oföränderligt, rytmiskt ackompanjemang på trumman. — A. kallas i provinsen Valencia alba. G. T. d'Albore [-bå:'re], L i 1 i a, italiensk violinist (f. 1914 4/x). d’A., som studerat för bl. a. Perini och Flesch, undervisar vid MK i Neapel sedan 1943 och har gjort vidsträckta konsertturnéer i Europa. Hon gästade Sverige ffg. 1943. Bild sp. 59. G. B. Albrechtsberger [-brä/t-], J oh ann Georg, österrikisk musikteoretiker och tonsättare (1736—1809). A., som 1772 blev hovorganist och 1792 domkyrkokapell-mästare vid Stephanskyrkan i Wien, är musikhistoriskt främst känd genom sin 61 Johann Georg Albrechtsberger. Samtida oljemålning. betydande lärargärning; så var han Beet-hovens lärare 1794—95 och utövade ett avgörande inflytande på dennes behandling av polyfon stil och form. Av A:s omkr. 250 kompositioner är endast ett mindre antal tryckt. — LMA 1798. Verk: 4 symfonier o. a. orkesterverk; 60 stråkkvartetter, 39 kvintetter och 34 stråktrios m. m.; 26 mässor, 6 oratorier o. a. kyrkomusik; orgel-och klavermusik. — Ett urval av A:s instrumentalverk utg. av O. Kapp i DTÖ 16:2; nytr. Messe in F-dur i ÖK 1. Skrifter: Gründliche Anweisung zur Komposition (1790; 21818; även fr. och eng. uppl.), Kurz-gefasste Methode, den Generalbass zu erlernen (1792) och Klavierschule für Anf änger (1808). — En samlingsuppl. av hans skrifter med en biogr. över A. utg. av I. X. von Seyfried (1826; 21837; även eng. uppl. och en eng. bearb.). Litt.: R. Oppel, A. als Bindeglied zwischen Bach und Beethoven (i NZM 78); A. Weissen-bäck, J. G. A. als Kirchenkomponist (i StM 1927); dens. utgav 1913 en tematisk fört, över A:s kyrkomusikaliska verk. G. M. Albrechtson, Henrik, norsk organist (1827—1911), organist i Gamle Akers kyrka i Oslo 1861—84. A. erhöll sin utbildning i Oslo, Köpenhamn och Leipzig och komponerade dans- och tillfäl-lighetsmusik samt utarbetade Musikaliske Vei- 62