ALLACCI Göta Allard. Gregorio Allegri. (tecknas vanligen C); dessutom förekomma, ehuru mindre ofta, stor alla b r e v e - t a k t, 2/i el. 4/2 och trippel-alla brev e-t akt, 3/2; de förstnämnda anges även med ur mensuralnotskriften hämtade tecken. I regel medför alla breve-takt ett något rörligare tempo; någon principiell fördubbling av hastigheten är det dock ej fråga om. Den avgörande skillnaden ligger i tyngdpunktfördelningen. Benämningen härrör från en förskjutning inom mensuralnotskriftens notvärden, från semi-brevis till brevis som tidsenhet (->Tactus) och avser alltså en halvering av tidsvärdet. Jämförande art.: Mensuralnotskrift. I. B-n Allacci [ala'tji], Leone el. Alla-tius, Leo, italiensk månglärd av grekisk börd (1586—1669), utgav 1666 en Drammaturgia, upptagande alla för honom kända skådespel på italienska (ny uppl. 1755 med uppgifter fram till s. å.), vilket arbete är en viktig källa för kännedomen om äldre tiders musikdramatik. E. S-m Alla'rd, Göta Viktoria, operasångerska, mezzosopran (f. 1903 12/5), sedan 1932 anställd vid K. teatern, där hon särskilt i det komiska facket gjort uppmärksammade insatser. A. har efter studier vid MK i Stockholm, där hon 1929 avlade mu-siklärar- och 1930 kyrkosångarex., genomgått operaskolan samt studerat sång för Forsell och Hultén. Hon debuterade som Lady Pamela i Fra Diavolo på K. teatern 1931. — G. 1936 m. operasångare G. Lindberg. Roller: Marcellina i Figaros bröllop och Bar-beraren i Sevilla, häxan i Hans och Greta, markisinnan i Regementets dotter, Musette i Bohème, jordemodern i Kronbruden, fru Polin-chinela i Marionetter, Diana Sjampa i Tiggarns 75 opera, Margareta i Genoveva (N. Berg) jämte åtskilliga operettroller. G. P. Alla'rd, Fredrik Martin, präst (f. 1875 7/6), ledande kraft i den svenska kyrkosångsrörelsen. A., som bl. a. varit kyrkoherde i Örtomta socken, Östergötlands län, 1912—46 (prost 1938), har inom Kyrkosångens vänner varit sånganförare i Linköpings stiftskrets 1905—21 och v. ordf, i centralkommittén 1923—37 samt inom Sveriges kyrkosångsförbund ordf, i centralrådet 1927—37. År 1911 bedrev han med statsanslag liturgisk-musikaliska studier i Tyskland. A. har utg. 28 koraler i reviderad rytmisk form (1912; tills, m. C. W. Rendahl o. a.). — AssMA 1940. Verk: Kyrkomusik o. a. kompositioner. — Från Luther till Bach (1932) samt art. i in- och utländska tidskr. i kyrkomusikaliska frågor. C.-A. M. Allarga'ndo, it., eg. utbredande, tempo-och föredragsbet.: långsammare och något starkare. Allegrame'nte, it., föredragsbet.: glatt, livligt. AllegreTto, förk. a 11:11 o, it., dim. av allegro, något livligt, något glatt, tempobet.: måttligt hastigt, mellan an-dante och allegro. I överförd bemärkelse betecknar a. kort allegro (-sats). Alle'gri, Gregorio, italiensk tonsättare (1582—1652), berömd för sitt Mi-serere, som påvliga kören länge sjöng i påskveckan och som ej fick kopieras. A. var efter studier för bröderna Nanino sångare i påvliga kapellet från 1629. A:s Miserere är skrivet för två körer, en 4-och en 5-st, i fauxbourdonstil, som av sångarna improvisatoriskt utsmyckades efter A:s anvisningar. Det har publicerats efter minnesanteckningar av Burney (1771), Mozart o. a. och finnes tr. i bl. a. Musica sacra, utg. av A, Dörffel och C. Riedel. Verket har stor musikhistorisk betydelse som källa för diminutionspraxis, enär utsirningarna införts i stämmorna. Verk: Concertini (2—4-st.; 2 bd, 1618—19), Mottetti (2—6-st.; 2 bd, 1620—21) m. m. Hdskr. i bl. a. UUB. Litt.: J. Amann, A:s Miserere und die Auf-führungspraxis in der Sixtina nach Reisebe-richten und Musikhandschriften (1935); A. E. Hull, The earliest known string-quartet (i MQ 1929); R. Norén, G. A. och hans miserere (i SM 1891). C.-A.M. Alle'gro, förk. all:o, it., glatt, livligt, 1. Tempobet.: hastigt, mellan andante och 76