ANN ARBOR bl. a. sångspelet Erwin und Elmire (1776; text av Goethe; utg. av M. Friedlaender 1921). Å.V. Ann Arbor [änn a:'ba], universitetsstad i Michigan, USA (30 000 inv. 1940), har ett av landets största universitet, Univer-sity of Michigan. Säsongen 1879—80 stiftades University of Michigan Musical Society och Choral Union samt en musikskola, som 1929 införlivades med universitetet. Musiksällskapet och körför-eningen äro de drivande krafterna bakom Ann Arbor May Festival, som hållits årligen sedan 1893 under medverkan av bl. a. Chicago Symphony Orchestra (1904 —35) och Philadelphia Orchestra (sedan 1935). Överledare för musikfesten ha varit bl. a. A. A. Stanley (1893—1916), E. V. Moore (1923—39) och från 1940 C. A. Sink. G. T. Anneli, Gösta Herman, violinist (f. 1897 7/0), sedan 1926 försteviolinist i Konsertföreningen i Stockholm, vilken orkester han även tidigare (från 1917) mera sporadiskt tillhört. A., som studerat vid MK i Stockholm (L. Zet-terqvist), för S. Kjellström, Burgin och i Paris 1919—20 för G. Rémy, debuterade 1921 i Stockholm, där han även senare konserterat. G. B. Anni'bale, kallad II Padovano el. Patavinus efter födelseorten Padua, italiensk tonsättare (1527—75). A. näm-nes 1552—66 (enl. andra uppgifter till 1564) som andre organist i Markuskyrkan i Venedig och var från 1566 organist och från 1570 kapellmästare vid hovet i Graz. Verk: Mässor (5-st.; 1573), motetter (5—6-st.; 1567); madrigaler (5-st.; 1564); ricercarer (4-st.; 1556) samt toccator och ricercarer (1604). Två ricercarer för orgel i ToAMI 3, 13 sådana i nytr. 1934 av N. Pierront och J. P. Hennebains. Litt.: G. Valle de Paz, Annibale Padovano (1933). F. L-g Ano'nymus (lat., av grek, an ony'ma, utan namn), till namnet okänd författare eller tonsättare. Ordet A. uppträder framför allt i utgåvor av äldre musikteoretiska skrifter, särskilt i Gerberts och Cousse-makers Scriptores (->Musikhistoria, avd. Källor 2), där de numrerats Anonymus I, Anonymus II etc. Mest känd är Anonymus IV i Coussemakers första band, vilken troligen varit engelsman och har skrivit sin traktat på 1200-talet. A. förekommer dessutom som beteckning för till namnet okända tonsättare och har särskilt kommit till användning vid utgivandet av fler-stämmiga satser från medeltiden. I. B-n Anrep-Nordin, Birger, musiker och musikskriftställare (1888—1946), verksam i Göteborg som musiklärare vid folk-skoleseminariet från 1924 och organist i Oscar Fredriks kyrka från 1927; musikkritiker i Göteborgs-Posten 1924—30 och Göteborgs Morgonpost 1933—36. — LMA 1943. A. utbildades vid MK i Stockholm, där han avlade organist- och kyrkosångarex. 1912 och musiklärarex. 1913. Han blev fil. kand. 1913, fil. lic. 1918 och fil. dr 1924. Med statsanslag och stipendier gjorde han flera studieresor och bedrev bl. a. musikpsykologiska studier hos C. Seashore i USA 1937. Han verkade som musiklärare vid läroverket och domkyrkoorganist i Kalmar 1914—24 och som lärare i liturgisk sång vid Lunds univ. 1923—34. Verk: S:ta Cecilia, musikaliskt mysteriespel (1924); Mot ljuset (1922), Sången om Graal (1923), Ljusstöperskan (1932) och Juloratorium (1941) m. fl. kör- och orkesterverk, kompositioner för mansröster a cap. m. m. — Musikaliska sällskapet i Visby (1916); J. M. Kraus (diss. 1924); Manuale Lundense (1928); Dikt och ton (1934; tills, m. S. Körling); Orgelspelets teknik (1937; tills, m. H. Asplöf); Från lyra till saxofon (1941; -T943; tills, m. T. Holmsten och G. Lundborg) m. fl. arbeten. B. A. van Anrooij [a'nrå:j], Peter, holländsk dirigent och tonsättare (f. 1879 «/10), särskilt känd som ledare för Re-sidentie-Orkest i Haag 1917—35 och pioniär för barnkonserter i Holland. A., som studerat i hemlandet och vid MK i Moskva (bl. a. S. I. Tanejev, komposition), var 1903—17 dirigent i olika holländska städer. Han har även gästdiri-gerat utomlands, bl. a. i Stockholm 1921. Hans alstring omfattar orkester- och kammarmusik samt kantater. — Fil. hdr. G. T. Ansats. 1. I sång skiljer man på m j uk och hård a. Vid mjuk a. artikuleras ohörbart konsonanten h, varefter vokalen 131 132