ANSLAG ansattes. En mindre luftmängd passerar stämbanden, innan dessa slutas för vokalen. Vid hård a. sprängas de slutna stämbanden explosionsartat av den påträngande luften (glottisansats). Jämförande art.: Register, Sångteori. D-d 2. Den funktion hos läppar, tunga och andningsapparat, med vilken biåsaren ger tonen avsedd klangfärg och artikulation. Anschlag [a'njlak], ty., eg. anslag. Under barocken brukad benämning för ett dubbelt ->förslag, motsvarande fransmännens port de voix double. Litt.: Se under Ornamentik. I. B-n A'nschütz, Georg Ernst, tysk musikforskare och -psykolog (f. 1886 15/n), dr phil. 1908. A., som 1931 blev prof, vid Hamburgs univ., har studerat för bl. a. H. Riemann. Han var assistent vid Hamburgs univ. 1913—15 och docent där 1920—31; prof, vid Konstantinopels univ. 1915—18. Han ledde färg-tonkongresser i Hamburg 1927—31 och utgav dess berättelser. Skrifter: Die Intelligenz (1913); Abriss der Musikästhetik (1930); Kurze Einführung in die Farbe-Ton-Forschung (1930), arbeten om ljudfilm o. a. S. W. Anseaume [apså'm], Louis, fransk opéra-comiqueförfattare (1741—84). A. som var anställd som sufflöi- vid Comédie-Italienne i Paris, skrev till en början — delvis i samarbete med andra — vådeviller och bearbetningar efter italienskan samt senare originallibretter, c o m é-dies mélées d’ariettes, med musik av franska tonsättare. Till hans mera kända stycken höra Le peintre amoureux de son modèle (Ylöl), Le milicien (1762), Les deux chasseurs et la laitière (1763) och La clochette (1766), alla med musik av Duni, samt Le tableau parlant (1769) med musik av Grétry. Skrift: Théatre de A. (3 bd, 1761). Litt.: F. M. Grimm, Correspondance litté-raire (passim). E. S-m Ansermet [ansärmäj, Er nes t, schweizisk dirigent (f. 1883 11/n), internationellt högt ansedd för sin klara, intellektuellt färgade framställningskonst och särskilt uppskattad som tolk av modern musik, framför allt Stravinskij. A. var först matematiklärare och studerade därjämte musik för bl. a. Barblan och Bloch i Genève och Gédalge i Paris. Han har verkat som dirigent sedan 1911 bl. a. i Genève, där han ledde abonnemangskonserterna 1915—18 och 1918 grun-133 Ernest Ansermet. dade L’Orchestre de la Suisse Romande, som han fortfarande leder; därjämte var han 1915— 23 dirigent vid Ryska baletten och har även flitigt gästdirigerat i Europa, bl. a. i Sverige, där han framträdde i Stockholm ffg. 1932 och i Göteborg ffg. 1934, samt i Nord- och Sydamerika. Han har även gjort sig känd som tonsättare och skriftställare. Litt.: W. Tappolet, E. A. (i SchwM 1929); E. A. et 1’orchestre de la Suisse romande, Une vie en images dessinée par Gea Augsbourg. Commentée par P. Budry (1943). G. B. Anslag, det sätt varpå hammaren slår mot pianosträngen och fingrarna trycka ned tangenterna. Då icke blott dynamiken och artikulationen (legato, staccato etc.) utan även klangfärgen genom övertonernas förhållande till den anslagna grundtonen bero på anslaget, är detta av största betydelse för klangverkan. Men fram-klingandet av en fri, klangfull, sjungande, mörk, ljus el. luftig ton beror dock icke enbart på det medvetna sätt, varpå den spelande genom fingertryck eller armrörelser modifierar tonen, utan i ännu högre grad på hörselsinnets och den till fingertoppen lokaliserade muskelkänslans utveckling genom intensiv tankekoncentration. Anslaget har ständigt varit beroende av instrumentets konstruktion och parallellt med denna genomgått en lång och 134