ANSORGE Conrad Ansorge. George Antheil. skiftande utveckling, som också återspeglas i klaver- och orgelmusiken genom tiderna. Sålunda föreligger en principiell skillnad mellan klavikordets och cembaloinstrumentens anslag. Likaså förutsatte hammarklaveren på exempelvis Mozarts och Webers tid en annan an-slagsteknik än den moderna konsertflygeln. Detsamma gäller för olika typer av orgelinstrument. Anslag användes även som beteckning för instrumentets spelsätt, i det att detta säges ha ett tungt el. lätt anslag, dvs. det fordras större el. mindre kraftförbrukning för att trycka ned tangenterna. Jämförande art.: Artikulation, Pianospel. Litt.: Maria Jaell, Le toucher (1899; ty. uppl. 1901); F. A. Steinhausen, Über die physiologi-schen Fehlcr und die Umgestaltung der Kla-viertechnik (1905; flera uppl.); Elisabeth Ca-land, Das künstlerische Klavierspiel in seinen physiologisch-physikalischen Vorgängen (1910); A. Ritschl, Die Anschlagsbewegungen beim Klavierspiel (1911); K. Johnen, Neue Wege zur Energetik des Klavierspiels (1928); E. Tetzel, Der Anschlag beim Klavierspiel in mechani-scher und physiologischer Hinsicht (i ZMW 1927/28). G. B-n Ansorge [a'nzårga], Conrad Eduard Reinhold, tysk pianist och tonsättare (1862 —1930). A. studerade vid MK i Leipzig samt verkade efter konsertresor i USA omkr. 1890 som konservatorielärare i bl. a. Berlin och Prag; prof. 1918. Åren 1910 och 12 uppträdde A. i Helsingfors. Han blev som pianist högt uppskattad för sina inträngande, temperamentsfulla tolkningar. I sina kammarmusik- och pianoverk samt sånger framträdde han enl. H. J. Moser som en av de tidigaste impres-sionisterna i Tyskland. G. T. A'ntal, J e n ö, ungersk violinist (f. 1900 10/i). Efter studier vid MH i Budapest samt för Weiner och Thibaud blev A. 135 1926 medlem av Rothkvartetten, med vilken han bl. a. turnerat i USA. Som solist har han konserterat i de flesta europeiska huvudstäder. G. M. Antegnati [-änia/ti], italiensk orgel-byggarsläkt, verksam på 1400- och 1500-talen i Brescia. Som familjens främste företrädare räknas Constanzo A. (1557—omkr. 1620), domkyr-koorganist i Brescia 1584—1619. Bland ett stort antal av honom byggda orglar framstår dom-kyrkoorgeln i hemstaden från 1580 som en typisk exponent för italiensk klassisk orgelstil, beskriven i den av honom själv utg. L’arte organica (1608; med en fört, över av släkten byggda orglar, ca 400). Han har även komponerat mässor och andra kyrkliga körverk. — Tre ricercarer i nytr. i ToAMI 3. Litt.: D. Muoni, Gli A. (1883). B.W. Antheil [ä^taU], George, amerikansk tonsättare och pianist av polsk börd (f. 1900 8/7). Efter utbildning i Amerika bl. a. för Bloch turnerade A. 1922 i Europa som konsertpianist men slog sig 1923 ned i Paris som tonsättare. År 1933 återvände han till Amerika och fick 1936 anställning i Hollywood som kompositör av filmmusik. A:s kompositioner voro till en början influerade främst av Stravinskij och amerikansk jazz, ytterst radikala och anlagda på att väcka sensation, men tonspråket har senare mildrats, samtidigt som tonsättaren ägnar större intresse åt de formella problemen. Hans mest omtalade verk är Ballet mécanique för 8 flyglar och rikligt slagverk, som väckte stor skandal vid uppförandet i New York 1927. Verk: Operorna Transatlantic (Frankfurt a. M. 1930) och Helen retires (1932); baletterna Fighting the waves (1929) och Dreams (1935); filmmusik; 5 symfonier (1922, 1926, 1937, 1944, 1945), jazz-symfonietta (1927); Archipelago (1931); Capriccio (1931); konsertuvertyr (1945); pianokonsert (1927); violinkonsert (1947); 2 stråkkvartetter (1924, 1928); 3 violinsonater (1923, 1923, 1924); pianostycken m. m. Litt.: Självbiogr. Bad boy of music (1945); E. Pound, A. and the treatise of harmony (1923); R. Thomson, Studie i Modern music 1931. Å.L-y Ahthem [ä^am] (medeleng. antejn, av grek, antijona), engelsk benämning på motett- och kantat-artade stycken med bibeltext. De första a. skrevos kontrapunktiskt som mo-tetter av Tallis, White, Tye, Bird m. fl. I sam- 136