AN TI GON E odi i gregoriansk gestalt så småningom fått utbredning under de senare årtiondena. Viktiga milstolpar på vägen fram till den nya svenska mässbokens två delar beteckna härvidlag 1925 års Psalterium och Vesperale. Framför allt må dock erinras om det arbete, som utförts av A. Adell och K. Peters, vilka utgivit flera häften gregoriansk musik till tidegärden. Resultatet av deras strävan att på grundval av den svenska reformationstidens liturgiska tradition skapa en stilren musikalisk dräkt för den svenska tidegärden torde snart föreligga i form av ett fullständigt svenskt antifonale. R. S. Anti'gone, tragedi av Sofokles med musik av F. Mendelssohn (Potsdam 1841; Uppsala 1845). Antik musik ->Grekland, avd. Antiken. Antoine [aijt°a'n], Paul, -> Closson, E. A'nton, Karl, tysk liturgiker och musikskriftställare (f. 1887 2/0), dr phil. 1912, prof. 1930. A., som 1917 blev kyrkoherde i Wallstadt-Mannheim, utbildades som musikforskare av bl. a. Abert vid univ. i Halle. Han var 1919—33 docent vid MH i Mannheim. A. har sysslat med liturgiskmusikaliska reformsträvanden, avhandlade i praktiska arbeten och i uppsatser i facktidskr. Siona. Skrifter: Beiträge zur Biographie Karl Loe-wes (diss. 1912), Luther und die Musik (1916, 31928), Angewandte Liturgik (1919), Aus tiefer Not, liturgisches Hilfsbuch (1919; tills, m. Arper) m. m. C.-A. M. Anton Svendsen, T., ->Svendsen. Antonicelli [-tjblli], Giuseppe, italiensk dirigent (f. 1896 "/12), från säsongen 1947/48 anställd vid Metropolitan för den italienska operarepertoaren. A. har studerat dirigering i Turin för A. Poemè och gästat de flesta mera betydande italienska operascenerna, bl. a. La Scala, och även utlandet. Han var 1938—46 chef för operan i Trieste. G. M. A'ntti, Au ne, eg. Aune Kerttu Holm-qvist, finländsk sångerska, sopran (f. 1901 31/i2). Efter studier vid MK i Helsingfors samt i Paris och Wien och debut i Helsingfors 1931 har hon uppträtt som konsertsångerska och solist i Finland, Skandinavien (i Sverige årl. sedan 1940) och på den europeiska kontinenten samt som opera- och konsertsångerska i USA:s större städer, bl. a. med Salzburg Opera Guild 1938. Hon har särskilt under de senaste åren skördat lagrar som romans sångerska och intar numera en av de mest framträdande platserna bland Finlands sångartister. Bild sp. 142. J.R-s Azntwerpen (Anvers), Belgiens näst största stad (522 000 in v. 1943), var omkr. 1450—1550 västerlandets rikaste handels-och industristad och upplevde då även en musikalisk glanstid; främst blomstrade kyrkomusiken, som hade sitt centrum i katedralen Notre-Dame. Staden har även sedan 1800-talets förra hälft haft ett rikt musikliv. De främsta musikinstitutionerna äro Konink-lijke Vlaamsche Opera (gr. med benämningen Nederlandsch Lyrisch Tooneel 1893; senare benämnd Vlaamsche Opera), som numera är stadens enda opera, sedan Théåtre Royal Fran?ais (invigd 1834; ombyggd 1870; restaurerad 1893) nedlagts 1930, och som därefter jämte flamländsk och tysk även odlat annan musikdramatik, vidare Symfonisch Orkest van de Ko-ninklijke Maatschappij van Dierkunde samt Koninklijk Vlaamsch Conservatorium van Ant-werpen (gr. som privat musixinst. 1842; kommunal musikskola 1859; omorganiserad samt benämnd Antwerpens Vlaamsche Muziekschool 1867; statligt konservatorium med nuv. benämning 1898). Konservatoriet, som bland sina ledare främst räknar P. Benoit, ger även konserter. Litt.: E. Gregoir, Notice historique sur les sociétés et écoles de musique d’Anvers (1869) m. fl. verk av samme förf.; L. Theunissens, La musique å Anvers aux XIVe, XVe et XVIe siècles (1908); A. de Gers [A. Gersdorff], L’his-toire complète du Théåtre royal d’Anvers 1834 —1914 (21914). G. T. Aoid [aåizd] (grek. aoido's, sångare, besvärj are) var i det forntida Grekland benämningen på de vandrande sångare, som reciterade eller sjöngo hjälteeposen i Homeros’ anda på folkliga standardmelodier och till ackompanjemang av kithara. A'pel, W i 11 i, tysk musikforskare (f. 1893 lo/io), sedan 1935 verksam i USA, från 1937 bl. a. vid Harvard Univ., där han 1938 inrättat ett Collegium musicum. A., vilken studerat vid univ. i München, Bonn och Berlin och 1920—35 verkat vid olika högskolor i Tyskland, har särskilt ägnat sina forskningar åt äldre musik samt även utg. samlingar härav. Skrifter: Accidentien und Tonalität in den Musikdenkmälern des 15. und 16. Jahrhunderts (1937); Harvard dictionary of music (1944; 41946); The notation of polyphonic music 900—1600 (31945); Historical anthology of music (bd 1, 1946; tills, m. A. T. Davison) jämte ett stort antal art. i vetenskapliga tidskr. G. M. 139 140