ARLBERG, H. i sina romanser mer återhållsam gentemot de nya idéerna, varsla dock verken med orkester om hans moderna orientering. Som pedagog hade han stort anseende; bland hans elever märkas Sigrid Arnoldson, C. F. Lundqvist, Ödmann och J. Elmblad. I musiklivets allmänna förnyande tog han verksam del i både tal och skrift. — G. 1868 m. violinisten Maria Neruda. — LM A 1868. Roller: Agamemnon i Ifigenia i Aulis, Fi-garo och greve Almaviva i Figaros bröllop, titelr. i Don Juan, Hans Heiling och Den flygande holländaren, Telramund i Lohengrin, Valentin i Faust, Mercutio i Romeo och Julia, Laertes i Mignon, Christiern i Gustaf Wasa, Kark i Den bergtagna o. a. Verk: I skogen, symfonisk dikt op. 10 (1877); Zwei Lieder vom Tode för mezzosopran el. tenor och orkester op. 2 (1869), Sten Sture, ballad för tenorbaryton och orkester op. 7 (1875) och solosånger med piano m. m. — Försök till en naturlig och förnuftig grundläggning av tonbildningsläran (1891; ty. uppl. 1899), övers, av libretti. Litt.: F. Hedberg, Svenska operasångare (1885) och art. i Tidn. för musik och teater 1898—99. G.P. Arlberg, Hjalmar, sångpedagog och sångare, baryton (1869—1941), son till F. A., lärare i sång vid MK i Leipzig 1914—35 och ledare för dess sångavd. från 1927; Kammersänger 1910, prof. 1935. Efter studier för sin far och vid MH i Berlin och i Italien uppträdde A. som operasångare i svenska landsorten och bosatte sig därefter i Tyskland, där han var en ofta anlitad sångare och föredragshållare. Han utgav det sångpedagogiska arbetet Belcanto (1933; sv. uppl. 1941). — Litteris et artibus 1939. G. P. Arleman, Karl Hjalmar Knut, lutsångare (f. 1880 2ö/a), grafiker och målare. A., som studerat vid MK i Stockholm, har även komponerat körsånger samt sånger till luta och piano, bl. a. med Dan Andersson-texter. Ä. L-y Arlen [a:'lan], Albert, australisk tonsättare (f. 1905 10/i), har vunnit en viss ryktbarhet som tonsättare av The Alamein concerto för piano och orkester. A. har studerat i Sidney och gjort vidsträckta konsertresoi- som pianist. Verk: High temperature, Ladies night, sceniska verk; The pagode of jade, The land of 159 song, Dolores m. fl. orkesterverk; The song of England, ballad för solo, kör och orkester. Å. L-y L’Arlésienne [larleziä'n], fr., Flickan från Arles, skådespel i 3 akter av A. Daudet med musik av G. Bizet. Uppförd ffg.: Paris 1872; Sthlm 1891. Av musiken sammanställde Bizet två sviter för orkester. Arma'ndoz [-do]}], N o r b e r t o, spansk organist och tonsättare (f. 1893). A., som blev organist och kapellmästare vid katedralen i Sevilla 1919, har studerat i sitt hemland och i Paris. Han eftersträvar målmedvetet återupplivandet av den stora klassiska spanska orgelkonsten och har skrivit kyrkomusik samt bearbetat baskisk folkmusik. C.-A. M. A R M E NI E N. Av de transkaukasiska länderna har särskilt Armenien (ca 1 300 000 inv. 1939) en rik musikkultur såväl inom folkmusiken som kyrko- och konstmusiken. Folkmusiken, som uteslutande bygger på muntlig tradition och utövas av kringvandrande rapsoder, går tillbaka på persiska, arabisk-islamska och turkiska förebilder. Kristendomen medförde en kulturell uppblomstring främst på tempelbyggandets och litteraturens område. Inom gudstjänstlivet, som ordnades efter grekisk-bysantinskt mönster, kom det armeniska språket till vidsträckt användning i både liturgi och hymner. I modern tid har Armenien även fått en egen nationellt färgad tonsättarskola. Folkmusik De egentliga bärarna av den armeniska folkmusiken äro aschugerna, kringvandrande rapsoder (grek, rhapsodöi), vilkas verksamhet regleras genom en professionell organisations statuter och som medverka vid alla offentliga högtider samt familjefester. Deras sånger beledsagas på instrument, som övervägande äro av persisk härstamning och vilka alltefter ort, lokal och festlighetens art kombineras på olika sätt. Utomhus spelas blåsin-strument (zurnä eller duduka) parvis till rytmiskt ackompanjemang av en kortcylindrig tvåfällstrumma (dåvul). Inomhus användas stränginstrument tills, m. bjällertrumma (dåi-re), så t. ex. spjutgiga (kamanga), några lutinstrument (tär och säz), trapetsformad cittra (santür) m. fl. 160