ARRANGEMANG Han ledde kören med aldrig sviktande energi och utökade dess repertoar med över 100 nummer. Uppsalasångarnas seger vid sångartävlan under världsutställningen i Paris 1867 berodde i första hand på A:s medryckande egenskaper som dirigent och hans förmåga att till en fast enhet sammansvetsa körens olika stämmor. Åren 1853—54 var han även O. D:s dirigent. — Litteris et artibus 1864. LMA 1868. Litt.: Biogr. i Ny illustrerad tidning 1890; G. Kallstenius, Blad ur Uppsalasångens historia (1913). G.P. Arrangemang [-Jama'11®], förk. arr. (fr. arrangement'), bearbetning av ett musikverk för annan än urspr. avsedd besättning. A'rrau [-rå], C 1 a u d i o, chilensk pianist (f. 1903 6/5), internationellt uppskattad för sitt kristallklara och ciselerade spel. A. studerade i hemlandet samt för M. Krause i Berlin, började konsertera 1914 och har vunnit ett flertal utmärkelser, bl. a. första pris i en internationell pianisttävling i Genève 1927. Han har spelat i Europa (Sverige 1926, 30, 47, 48) och Amerika, varjämte han ägnat sig åt kammarmusik och undervisning samt utg. Webers pianoverk. Han är ej minst känd som Bach- och Chopintolkare. G. B. Arrhén, John Wilhelm, militärmusiker (1875—1947), musikanförare 1901 —02 och musikdir. 1902—27 vid Kungl. Skånska dragonreg. i Ystad. A. grundade 1917 Sydöstra Skånes orkesterförening, vars ordf, och dirigent han var 1917—27. A. avlade efter studier vid MK i Stockholm militärmusikdir.-ex. 1900. Han var 1897—1901 altviolinist i K. hovkapellet. Som kammarmusikspelare har A. nedlagt ett förtjänstfullt arbete i Sydsvenska kammarmusiksällskapet, sedermera Salomon Smiths kammarmusikförening. — AssMA 1932. I. G. Arrhén von Kapfelman, Eric Jacob, tonsättare (1790—1851), sonsons sonson till J. Arrhenius, director musices vid Karlbergs krigsskola i Stockholm 1824— 50. A. är numera egentligen känd genom manskvartetten Wårsång på Walborgs-messoafton (»Våren är kommen»; C. F. Dahlgren 1823) och sitt arr. för mans-171 kvartett av O. Westermarks melodi till Tegnérs Kung Karl den unge hjälte. — LMA 1841. A. var först' jurist och tjänstgjorde 1812—16 i Göta hovrätt och 1816—24 i Kammar- och krigskollegium men övergick sistnämnda år till musiken; avlade musikdir.-ex. vid MA:s undervisningsverk 1833. Hans solosånger, till texter av bl. a. Tegnér och Atterbom, skattades högt av samtiden, medan hans större verk ej förmådde vinna popularitet. För nutida uppfattning framstår han som en ej särskilt märklig representant för övergångsperioden mellan klassisk och romantisk lied. Verk (utom nämnda): Scenmusik till Shake-speares Macbeth, Lings Agne, Lidners Medea o. a. skådespel; symfonin Grekernas första seger vid Missolonghi; sånger ss. Skandinavisk folksång, Svensk folksång (1844), m. fl. Litt.: Biogr. i SM 1882. F. H. T. Arrhenius, Jacob, vetenskapsman och diktare (1642—1725), prof, i historia vid Uppsala univ. 1687—1716, även känd som religiös förf, genom de original och övers., vilka ingå i Psalmeprofver (1689; 21691) och av vilka någon möjligen ton-satts av honom. J.H.Å. de Arria'ga y Balzola [i balboTa], Juan Crisostomo Jacobo Antonio, spansk violinist och tonsättare (1806—26), en av den spanska musikens mest lovande begåvningar. A., vilken redan 1820 framträdde med en i Bilbao given opera, studerade från 1822 vid MK i Paris violin för Baillot samt harmonilära och kontrapunkt för Fétis och var från 1824 »repe-titör» i sistnämnda ämnen vid konservatoriet. Blott tre högt skattade stråkkvartetter publicerades under tonsättarens livstid; hans övriga produktion omfattar orkesterverk, såsom en symfoni och flera uvertyrer, samt kyrkomusik och sånger. En samlad uppl. av A:s verk började utges på 1900-talet. Litt.: Studie över A:s stråkkvartetter av C. de Roda i Revista musical de Bilbao 1909. G. T. ArrieTa y Corera [ikoreTo], Don P a s-cual Juan Emilio, spansk tonsättare (1823—94), en av de mera bemärkta företrädarna för den inemot 1850 återupplivade zarzuelan. A. studerade bl. a. vid MK i Milano (Vaccai, komposition) och bosatte sig 1848 i Madrid, där han 1857—68 var prof, i komposition vid Escuela Nacional de Müsica y Declamacion samt från 1868 dess dir.; rådgivare åt undervisningsministeriet från 1875. Han skrev i ita-lieniserande stil ca 50 sceniska verk, främst 172