ARTU SI Arve Arvesen. A. I. Arwidsson. Artusi [-to:'si], Giovanni Maria, italiensk musikteoretiker och tonsättare (omkr. 1550—1613), kanik vid San Salva-tore i Bologna och en av den äldre kon-trapunktikens främsta företrädare i kampen mot den florentinska monodin, speciellt Monteverdi. Verk: L’Artusi overo delle imperfettioni della moderna musica (2 bd, 1600—03), Discorso se-condo musicale (1608; nytr. 1934) o. a. — Körverk. Litt.: G. Gaspari, Dei musicisti bolognesi al 16 secolo (1876). G. T. Arve Brakar, eg. Arve Svendsen Lindal (Gangnaes), norsk spelman, violinist (1751—omkr. 1810), mästertjuv, senare livstidsfånge, känd genom den av A. Heyerdahl upptecknade Arve Brakars Halling. Litt.: Topografisk Journal for Norge 1797; Journal for Politik etc. 1817; V. Dybwad, Mestertjuer og sköierjenter (1935). H. K. A'rvesen, Arve, norsk violinist och pedagog (f. 1869 17/0), främjare av kammarmusik, dir. för Bergens MK sedan 1928. A. har studerat för G. Böhn och vid MK i Leipzig, varefter han fortsatte violinstudierna för Marsick i Paris och med statsstipendium för Ysaye i Bryssel. Han debuterade 1930 och har vid sidan av konsertverksamhet i hela Norden bl. a. varit konsertmästare i Helsingfors filharmoniska sällskap 1894—96 och »Harmonien» i Bergen 1900—03. Ären 1903—05 verkade han väsentligen som pedagog i Göteborg och 1905—28 i Oslo. A. stiftade 1915 Kammermusikkfore-ningen i Oslo och 1921 Arvesens trio, som särskilt gjort sig förtjänt genom att framföra nyare musik. ö. G. Arwidsson, Adolph Iwar (eg. Johan), finländsk skriftställare och folk- 179 lorist (1791—1858), främst känd som utg. av Svenska fornsånger (3 bd; 1834—42), vilka tillkommit på grundval av Leonard Rääfs rika samlingar och för vilka han i musikaliskt avseende använt Drake som rådgivare. A. verkade från 1823 i Stockholm vid Kungl. biblioteket, vars chef han med titeln Kungl. bibliotekarie blev 1843. Påverkad av fosforisterna och Geijer—Afze-lius’ folkvisor började A., som 1817 blivit docent i allmän historia vid Äbo akad., uppteck-ningsresor i Finland, vilka dock avbrötos 1823, då A:s nationalism tvang honom att lämna sitt hemland. Litt.: O. Andersson, A. I. A. och Svenska fornsånger (i Saga och sed 1936). C.-A. M. Arvika ->Folkliga musikskolan. Asa'fjev, Boris Vladimirovitj, pseud. Igorj Glebov, rysk musikkritiker, -historiker och tonsättare (1884—1949). A. var från 1921 dekanus vid musikvetenskapliga avd. av Konsthistoriska inst. och från 1925 lärare i musikhistoria vid MK i Leningrad, där han varit elev till Lja-dov. Han studerade historia och filosofi vid Petersburgs univ. samt vidare konsthistoria och musikvetenskap i Italien, Paris, Wien och Berlin 1911—14. År 1910 var han körrepetitör vid Kejserliga operan i Petersburg. Han har som förf, och kritiker gått i bräschen för den nya musiken (Mjaskovskij, Prokofjev, Skr jabin och Stravinskij). — Led. av Sovjetunionens vetenskapsakad. Bild sp. 182. Verk: 9 operor, 20 baletter och pantomimer, bl. a. »Den vita liljan» (1911), »Paris i lågor» (1932), »Fontänen i Bachtjisaraj» (1933) och »Francesca da Rimini» (1944); 4 symfonier; kammarmusik; piano- och sångkompositioner. — Arbeten om rysk musik efter 1800 och rysk operastil m. fl. musikvetenskapliga och musikhistoriska publikationer samt monografier över bl. a. Liszt, Chopin, Tjajkovskij, Musorgskij, Rimskij-Korsakov, S. I. Tanejev, Glazunov m. fl. M. S. ASCAP, förk. för -^American Society of Composers, Authors and Publishers. Ascher [a'far], Leo, österrikisk tonsättare och kapellmästare (1880—1942), dr jur. 1904, verksam i USA från 1938. Verk: över 20 operetter, bl. a. Hoheit tanzt Walzer (1912; Prinsessan Sommarsol, Gbg 1919) och Der Soldat der Marie (1915; Maries soldat, Sthlm 1920) samt film- och varietémusik. A. L-y 180