ASOCIACION GENERAL DE AUTORES DEL URUGUAY som först studerade till tandläkare, var som violinist elev av Gunna Breuning-Storm. Han leder en mindre jazzorkester, som gjort stor succés såväl i Danmark som det övriga Skandinavien. Han är känd som kompositör av åtskilliga jazzkompositioner och har dessutom medverkat som skådespelare i flera danska filmer och revyer. A. har med egen orkester flera ggr besökt Sverige. H.G. Asociacion General de Autores del Uruguay [asåsiasiå'n chenera'1 - tå'res [--orogoa1'],-] {+- orogoa1'],+} en sammanslutning i Uruguay av tonsättare, textförf. och musikförläggare, motsvarande föreningen Svenska tonsättares internationella musikbyrå i Sverige, med säte i Montevideo. A solis ortus ca'rdine, lat., Från solens uppgång, inledningsorden till en hymn, utgörande de första stroferna av Sedu-lius’ berömda »abecedarium» över Jesu liv från början av 400-talet, och av ålder använd inom romersk kyrka som julens vesperhymn. Denna sång förvandlades i svensk gudsjänsttradition under 1500-talet till koral och återfinnes i psalmböcker från 1600-talets början och i SvKps. 1697 (nr 122); den där använda melodin har brukats i Vadstenasystrarnas ritual till hymnen Lux Deus i söndagens vesper. r. s. Aspelin, Bruno, finländsk vissångare (1870—1941). A. har som lutsångare uppträtt i Finland och Skandinavien samt komponerat populära visor. LittBiogr. i SM 1905. J. R-s Aspe'rges me, D o'm i n e, hyss o'p o et m u n d a'b o r, lat., Skära mig med isop, Herre, så att jag varder ren, inledningsorden till en antifon med text ur Ps. 51:9, som sjunges vid utdelandet av vig vattnet vid den söndagliga gudstjänsten i romerska kyrkan. Antifonen har samma form som ->introitus. Till psalmen anslutet Gloria Patri utelämnas på passions- och palmsöndagarna. Under påsktiden sjunges i stället för denna antifon Vidi aquam med text ur Hes. 47:1, 9. R. S. Aspestrand, Sigwardt, norsk tonsättare (1856—1941), verksam 1881—1910 i Tyskland, där han bl. a. i Weber— Marschner-stil skrev 8 operor, varav 7 till 183 egna texter. A. studerade violin för G. Böhn och Dahlback samt vid MK i Leipzig och MH i Berlin (bl. a. Joachim, violin) men fick kramp i vänstra handen och började då komponera. Verk: 8 operor, bl. a. Sjömandsbruden (Gotha 1894; Oslo 1907) och Der Recke von Lyrskovs-heid (fragment uppf. i norsk radio 1931); kammarmusik. ö. G. Aspiration, fr., eg. inandning. 1. Ett melodiskt ornament i äldre musik av typen ->efterslag, närmast motsvarande cam-biata. (Termen återfinnes i denna betydelse hos olika författare från Rousseau 1687 till Marpurg 1756.) 2. Förkortandet av en nots tidsvärde så att en liten paus uppstår. A. i denna betydelse förekommer hos F. Couperin i L’art de toucher le clavecin (1716; 21717) vid sidan om ^-suspension som ett väsentligt agogiskt medel vid clavecinspel och definieras: »il faut déta-cher la note sur laquelle elle est posée»: I. B-n Aspling, Clary Margareta, operettsångerska (1906—45). A. debuterade 1932 på Stora teatern i Göteborg som O Lia San i Viktorias husar och framträdde senare på olika scener i Sverige och i Vasa i Finland bl. a. som Denise i Lilla helgonet och Violetta i Violen från Mont-martre. Å. L-y A'splmayr [-mah], Franz, österrikisk tonsättare (omkr. 1721—86). Anställd vid den italienska operan i Wien, skrev A. där en del på sin tid mycket omtyckta sångspel och baletter. Han står som kompositör av symfonier och kammarmusik på övergångsstadiet mellan Mannheim-skolan och wienklassicismen. Verk: Die Kinder der Natur (1780), Der Sturm (1782) m. fl. sångspel; orkester- och kammarmusik, bl. a. 6 serenader op. 1, 12 stråkkvartetter op. 2 och 6, 6 stråktrios med b. c. op. 5. — Nytr. av stråktrion op. 5:1 och stråkkvartetten op. 6:2 i Coll. mus. S. W. Asplund, Z e 1 m i c a, ->Morales-Asp-lund. Asplöf, H e r m a n Natanael, tonsättare (f. 1881 15/n), sedan 1929 organist vid Gustavi domkyrkoförsamling i Göteborg och därjämte musiklärare vid Majornas högre allmänna läroverk. A. har gjort sig 184