ASTAIRE känd inte bara som gedigen orgelspelare utan även som kompositör till en pianokonsert, konsertstycke för orgel och körverk m. m. Han var elev vid MK i Stockholm, där han avlade organistex. 1900, kyrkosångarex. 1901 och musiklärarex. 1902 samt studerade komposition. Efter förordnande som organist i Malmö S:t Petri valdes han 1910 till organist i Göteborgs Annedal. A. erhöll 1926 statens tonsättarsti-pendium. M. E. Ass (ty. As, eng. A-flat, fr. La bémol, it. La bemolle), namn på den med ett kro-matiskt halvtonssteg sänkta tonen a; grundton i A s s-d u r (med 4 b, för h, e, a och d) och a s s-m o 11 (med 7 b, för h, e, a, d, g, c och f; uppträder vanl. en-harmoniskt förväxlad till giss-moll). Assess (ty. Asas, eng. A-double-flat, fr. La double-bémol, it. La doppio bemolle), namn på den med två kromatiska halvtonssteg sänkta tonen a. L B-n Assa'i, it., ganska, mycket; användes som förstärkning av en tempo- el. före-dragsbet. Assar, Assar Olsson, musiklärare (1865—1943). A. tjänstgjorde efter studier vid MK i Stockholm, militärmusikdir.-ex. 1895, bl. a. som kantor vid Gustavi domkyrka i Göteborg 1895—1907, musiklärare vid Norra realläroverket i Stockholm 1907—19 och vid folkskoleseminariet i Lund 1919—27. Han har grundat och utg. Musiktidningen (1898—1927), Från tonernas värld (1900—19), red. sångböcker m. m. Utgav 1939 En musikers minnen (självbiogr.). Å.V. Assemblée [asaijble'], fr., församling, sammankomst, dansterm, betecknande att fotterna vid språng sammanfalla i sluten position. Motsats: échappé. Associated Music Publishers, Inc. [aså0'-siehid mjc/zik pa^lijaz], New York, ett 1927 av stadens inhemska musikförläggare samt företrädare för utländska musikförlag bildat bolag, som huvudsakligen försålt europeiska förlagsartiklar. Associé, associerad, benämning på sådana medl. av Kungl. ->Musikaliska akademien, vilka äga rätt att deltaga i dess förhandlingar men ej i besluten. Assonans [na'n£s] (av lat. assona're, stämma överens, ty. Lautresponsion), in-185 om poesien beteckning för halvrim på samma slutkonsonant (er) eller på bägge-dera (hel-assonans). A., som haft lika stor betydelse för de gamla kulturfolkens diktning som i bysantinsk och medeltida hymnodik (->Sekvens) och trubadurkonst, är ett slags potentiering av språkets musikalisk-klangliga element med betoning av efterföljande konsonans. C.-A. M. ASSYRIEN-BABYLONIEN. Bärare av de äldsta historiska kulturerna med centrum i Mesopotamien under tiden ca 4 000—500 f. Kr. voro först sumererna, sedan övervägande semitiska folk, särskilt babylonier och assyrier. Arkeologiska fynd ge vid handen, att den assyrisk-babyloniska musiken stod på en utomordentligt hög nivå och var intimt förknippad med tempelritualen. Talrika instrument av stor fulländning brukades offentligt och privat och sammanställdes för orkestralt spel, så t. ex. stränginstrument som lyror, harpor och långhalsade lutor, blås-instrument som trumpeter, långflöjter, dubbeloboer och horn (för kulten), slaginstrument som jättelika ram- och bägartrummor samt bäcken jämte rasselinstrument som sistrum. Angående musikens art veta vi mycket litet. Det enda bevarade musikdokumentet, en i As-syriens huvudstad Assur utgrävd lertavla från 800-talet f. Kr., medger olika tolkningar. Man kan emellertid sluta sig till ett fem- och ett sjutonigt system, som ställdes i samband med kosmologiska föreställningar. Vi äga vittnesbörd ej blott om kultiska hymner utan även om kärleksvisor och klagosånger, hjälte- och högtidssånger, vilka åtminstone delvis föredragits fritt recitativiskt samt beledsagats på instrument. Litt.: F. W. Galpin, The music of the Sume-rians and their immediate successors the Ba-bylonians and Assyrians (1937). E.E. Astaire [ostä'o], Fred, amerikansk dansör och skådespelare (f. 1899 10/B), från 1930-talet världsberömd genom filmen som en »jazzens Ni-zjinsky». A. debuterade som dansör 1916 och uppträdde intill 1932 mest som partner åt sin syster Adèle Astaire (gift Lady Caven-dish) i ett flertal revyer och musik - 186