ATTITYD tur. Hans harmonik är ofta kärvt dissonerande med polytonala inslag. Uppbyggnaden och instrumentationen äro verkningsfulla, han har påtagligt sinne för rytmisk vitalitet och för suggestiv stämning. Djupsinnig är hans konst sällan, desto mer realistisk och naturromantisk (det sistnämnda t. ex. i symfonin Västkustbilder och operan Bäckahästen). I de sceniska verken visar han säker blick för det dramatiska, framför allt i operan Fanal. Scenisk musik: Operorna Härvard Harpole-kare op. 12 (1916—18, rev. 1934—35, Sthlm 1919; Härward der Harfner, Chemnitz 1936), Bäckahästen op. 24 (1923—24, Sthlm 1925; Das Wogen-ross, Dessau 1927; J ohannisnacht, Coburg 1932), Fanal (Flammendes Land) op. 35 (1929—32, Sthlm 1934, Braunschweig, Oslo, Antwerpen 1934, München 1935, Dortmund, Lübeck 1936), Aladdin op. 43 (1936—41, Sthlm 1941, Chemnitz 1942) med uvertyr op. 44 (1941), Stormen op. 49 (1946—47; Sthlm 1948); baletterna Per Svinaherde op. 9 (1914—15, Sthlm 1921; Per Schweinehirt, Kiel 1928, Chemnitz 1936), Balett-skizzer (1919, Sthlm 1920), och De fåvitska jungfrurna op. 17 (1920; Les vierges folies, Paris 1920; Sthlm 1923); scenmusik till bl. a. följande skådespel: Didrings Jefta (1913), J. Bauers Mats och Petter (1915), Maeterlincks Syster Beatrice (1917), T. Hedbergs Perseus och vidundret (1918), Gozzis Turandot (1920), Shake-speares Stormen op. 18 (1921), En vintersaga (1923) och Antonius och Kleopatra (1926), Greta Holmgrens De tre mostrarna (1923), och Flec-kers Hassan (1925). Verk för orkester: Symfoni nr 1 h-moll op. 3 (1909—11, 1912), Symfoni nr 2 F-dur op. 6 (1911—13, Sondershausen 1913), Symfoni nr 3 Västkustbilder op. 10 (1914—16, 1916), Symfoni nr 4 Sinfonia piccola op. 14 (1918, 1919), Symfoni nr 5 d-moll Sinfonia funebre op. 20 (1919— 22, Berlin 1923), Symfoni nr 6 C-dur op. 31 (1927—28, Köln 1928, l:a pris i Columbias internationella tävling vid Schubertjubileet), Symfoni nr 7 Sinfonia romantica op. 45 (1942; Frankfurt a. M. 1943), Symfoni nr 8 e-moll op. 48 (1944, Hfors 1945); den symfoniska dikten Älven op. 33 (1929, till Gbgs orkesterförenings 25-års jubileum), konsertuvertyr a-moll op. 4 (1910), uvertyr till T. Hedbergs drama Perseus op. 13 (1918), konsertuvertyr op. 41 (1940); Rondeau rétrospectif op. 26 (1925, till invigningen av Sthlms konserthus), Värmlands-rapsodi op. 36 (1933, till Selma Lagerlöfs 75-årsdag), Ballad och passacaglia op. 38 (1935), Kungahyllning op. 40 (1938), Rondeau caracté-ristique op. 42 (1940); Svit nr 1 Orientalisk svit (1913), Svit nr 2 (1915), Svit nr 3 för violin, viola och stråkorkester op. 19:1 (1917), Svit nr 4 Turandot (på kinesiska motiv) op. 19:2 (1920), Svit nr 5 Barocco op. 23 (1923), Svit nr 6 Orientalisk legend op. 30 (1925), Svit nr 7 för stråkorkester eller stråkkvartett op. 29 (1926), Svit nr 8 Suite pastor ale op. 34 (1931), Svit nr 9 Suite drammatica op. 47 (1944) (nr 1—6 sam manställda ur musiken till resp. Jefta, Mats och Petter, Syster Beatrice, Turandot, En vintersaga och Hassan; se vidare under Scenisk musik) samt Svit ur musiken till Stormen op. 18 (1921); Marche solennelle, Polonaise solennelle; Rapsodi för piano och orkester op. 1 (1909; 1912), Det är sabbatsdag, symfonisk dikt för baryton och orkester op. 5 (1913), Violinkonsert e-moll op. 7 (1913), Violoncellkon-sert c-moll op. 21 (1922; Berlin 1923), Hornkonsert A-dur op. 28 (1926) och Pianokonsert b-moll op. 37 (1935). Verk för soli, kör och orkester: Requiem (konfessionslös eldbegängelsekantat) op. 8 (1914), Järnbäraland op. 16 (till Bergshögskolans 100-årsjubileum, 1919), Sången op. 25 (1925, till invigningen av Sthlms konserthus), Sångens land op. 32 (1928; Khmn s. å.), de två sistnämnda även alternativt utan kör. Kammarmusik: Stråkkvartett D-dur op. 2 och 39 (1909, 1937), Stråkkvartett op. 11 (1916), Variationer och fuga för stråkkvartett över ett tema med lustig text av Bellman op. 46 (1944); Sonat h-moll för violoncell och piano op. 27 (1925); Pianokvintett op. 31 bis (= symfoni nr 6). Pianoverk: Två höstballader op. 15 (1918). Skrifter: Med notpenna och taktpinne. Ett och annat om partiturskrivning och taktslagning (1946); utgav 1943 Föreningen svenska tonsättare 25 år. Litt.: Elsa Marianne Stuart, K. A. (1925). G. B. Attityd (av fr. attitude, [-[kropps]ställning,-] {+[kropps]ställ- ning,+} hållning), pose i klassisk balett, lanserad av C. Blasis som kopierat den efter G. Bolognas Mercurius-staty. A'ttrup, Carl August, dansk musiker (1848—92). A. studerade vid MK i Köpenhamn, där han 1869—83 var lärare i orgel; organist från 1874 och därjämte kantor från 1880 vid Vor Frelsers Kirke. Han var en utmärkt orgelspelare, utgav en orgelskola och framträdde även som tonsättare. Sch. Attwood [ä't°od], Thomas, engelsk tonsättare (1765—1838). Efter studier i Neapel och för Mozart i Wien verkade A. i London bl. a. som organist vid S:t Paulskatedralen från 1795 och prof, vid Royal Academy of Music från 1823 samt som hovorganist och -kompositör. Han skrev 19 operor, anthems o. a. kyrkomusik, sånger och pianostycken. B-A. Aubade [åba'd] (av fr. aube, gryning), morgonsång. De provensalska trubadurerna skildrade i a. hur morgonljuset skilde de älskande åt. A. förekommer i senare 191 192