AU BIN (1911) och Six poèmes arabes (1917) för sång och orkester; pianokompositioner och sånger m. m. Litt.: L. Vuillemin, L. A. et son oeuvre (1921). K.R-n Aubin [åbä'ij], Tony Louis Alexandre, fransk tonsättare (f. 1907 8/i2). A., som fick sin utbildning vid MK i Paris av bl. a. Dukas, erhöll 1930 Rompriset för kantaten Actéon. Till sin inställning är han klassicist, anknyter i sin estetik delvis till författaren P. Valéry, håller starkt på den absoluta musiken, »la musique pure», och vinnlägger sig speciellt om formen. Hans opuslista upptar främst kammarmusik men omfattar bl. a. även en Symphonie romantique (1935—37). Litt.: P. Landormy, La musique frangaise après Debussy (1943). K.R-n Aubry [åbri'], J o s e p h, fransk violinbyggare (f. 1873). Efter talrika experiment byggde A. 1921 en violin, modell Guadagnini, som vid tävlan i Paris s. å. och i Metz året därpå besegrade alla konkurrenter. A:s ateljé är nu förlagd till Le Havre. D. F. Aubry [åbri'], Pierre, fransk musikforskare (1874—1910). A., som var prof, i orientaliska språk vid Sorbonne, höll musikhistoriska föreläsningar vid École des Hautes Études Sociales i Paris och ägnade särskilt medeltida musik sitt intresse. Om A:s s. k. modala läsning av mensural-noterna uppstod en häftig prioritetsstrid, i det att J.-B. Beck i Strasbourg gjorde anspråk på att före A. ha tillämpat den. I varje fall måste man avvisa den i extrem form, medan den, med förnuft tillämpad, kan ge acceptabla resultat. — Bland A:s utgåvor märkas: Les plus andens monuments de la musique francaise (1905; med 24 fototypier), Les plus andens textes de musique instrumentale au moyen-age (1907), Le roman de Fauvel (1907; facsimile uppl. med musikindex och kommentar), Cent mötets du 13e siècle (3 bd, 1908; med facsimile av Codex Bamberg Ed. IV 6 och »Études et commentair es»). Skrifter: Essais de musicologie comparée (2 bd, 1903—05), Trouvères et Troubadours (1909) samt talrika uppsatser. C.-A. M. Aucassin og Nicolette [åkassä'p - [-ni-kåle'tt],-] {+ni- kåle'tt],+} da., opera i 4 akter. Musik av A. Enna till text av S. Michaelis. Uppförd ffg.: Khmn 1896. Samma ämne har tidigare behandlats under 1200-talet närmast i form av ett sångspel och 195 senare av A. E. M. Grétry, Aucassin et Nicolette, till text av J. M. Sedaine (Versailles 1779). Å. L-y Audran [ådra'p], Edm ond, fransk tonsättare (1840—1901), son till sångaren och sångpedagogen Marius Pierre A. (1816—87). Efter utbildning till kyrkomusiker vid École Nie-dermeyer i Paris var A. 1861—77 kyr-kokapellmästare i Marseille, där han bl. a. komponerade kyrkomusik, varefter han helt ägnade sig åt operettkomposition i Paris. Hans graciösa och humör- friska melodier i förening med en smidig och välklingande orkestersats ha skänkt hans operetter stor popularitet. Verk: Ca 40 operetter, bl. a. La mascotte (1880; Rosenkind, Sthlm 1881, Lyckoflickan, 1890), Les noces d’Oliviette (1879; Oliviettes bröllop, Sthlm 1889), Le grand Mogol (1877; Stora Mogul, Sthlm 1886), La poupée (1896; Dockan, Sthlm 1900); kyrkomusik. Å. L-y (von) Auer [a°'ar], Leopold, ungersk violinist (1845—1930), en av sin tids främsta violinpedagoger. A., som var elev av bl. a. Dont och Joachim, var 1863—66 konsertmästare i Düsseldorf och 1866—68 i Hamburg samt 1868—1917 kejserlig soloviolinist och lärare vid MK i Petersburg; tidvis även dirigent. Han vistades 1917 i Oslo och framträdde då i Sverige, där han konserterade ffg. 1863, samt var från 1918 bosatt i New York. — Adlad 1895; statsråds titel 1903. LM A 1908. A. har utbildat många av nutidens främsta violinister ss. Elman, Zimbalist, Heifetz, Cecilia Hansen, Seidel och Milstein samt bland svenskar F. Ahlberg och G. Björck. Skrifter: Violin playing as I teach it (1921), My long life in music (1923; självbiogr.) och Violin master works and their interpretation (1925). G. B. Auer [a°'ar], Max, österrikisk musikskriftställare (f. 1880 6/5), Brucknerfors-kare; prof. 1912. Urspr. folkskollärare har A. efter musikstudier i Wien ägnat sitt liv åt Bruckners verk, som ledande kraft i Internationale, senare Deutsche, Bruck-nergesellschaft och som skriftställare. Skrifter: Anton Bruckner, sein Leben und 196