BACH, J. S. snart hans besparingar tilläto, begav han sig i oktober 1705 på ett längre besök till Lybeck, främst för att lyssna på Buxtehudes berömda »Abendmusik» under adventstiden. Fängslad av dennes improvisatoriskt fria konst och sköna kantater dröjde Bach kvar 3 månader utöver de 4 veckors tjänstledighet, som beviljats honom. Han fick svara härför vid hemkomsten, liksom för att hans orgelspel i kyrkan numera blivit svårbegripligt och verkade förvirrande på menighetens sång. Samtidigt anklagades han för att medvetet ha försummat körens utbildning. Motsättningarna skärptes efterhand, och Bach började se sig om efter en ny anställning. Till detta beslut bidrog väl även, att Arnstadts möjligheter nu syntes uttömda för honom. Dess främsta tillgång för Bach hade bestått i att han för första gången fått härska över en kyrkoorgel; också visar hans verksamhet från dessa år, både som exekutör och skapande konstnär, att orgeln stått i centrum för hans fantasi. På våren 1707 kallades Bach att provspela för organisttjänsten i Blasiuskyrkan i det närbelägna Mühlhausen, vilken befattning blivit ledig genom organisten J. G. Ahles död. Då han på den nya platsen skulle få hjälp med kören för att helt kunna ägna sig åt orgeln, och då förhållandena i Arnstadt icke undergått någon förbättring, antog Bach den nya tjänsten och installerades redan samma höst. I oktober hade han ingått äktenskap med sin syssling Maria Barbara Bach, bördig från Gehren vid Arnstadt. Från denna tid stamma flera mera kända kompositioner av Bachs hand: till morbrodern Tobias Lämmerhirts begravning i augusti 1707 skrevs kantaten Gottes Zeit, och i Mühlhausen fick han 1708 sitt första officiella kompositions-uppdrag, en »rådsvals-kantat», som vid utförandet väckte sådan anklang, att den trycktes — den enda i sitt slag (vid sidan av en numera förlorad) under tonsättarens livstid. Förhållandena vid Blasiuskyrkan voro goda och Bach högt skattad, men det religiösa livet i Mühlhausen upprördes vid denna tid ånyo av bittra strider mellan pietister och ortodoxa. Bach såg sin verksamhet såsom kyrkomusiker hotad och började åter se sig om efter ett annat verksamhetsfält. Ett sådant erbjöds honom av hertig Wilhelm Ernst i Weimar, en broder till Johann Ernst, i vars tjänst Bach tidigare varit. Tiden i Weimar och Köthen. År 1708 lämnade Bach Mühlhausen och inträdde i Wilhelm Ernsts tjänst som kammarmusiker och hovorganist. Hertigens varma religiösa intressen voro för Bach en borgen för att han skulle fritt få ägna sig åt kyrkomusi-kaliskt skapande. Från Weimartiden härröra också en rad kantater till texter av därvarande konsistorienotarien Salomo Franck, den första från 1715. Bach hade i Weimar ett ansenligt hushåll: här föddes bl. a. sönerna Wilhelm 221 Bachs orgel i Arnstadt. Friedemann och Carl Philipp Emanuel, och från 1715 hade han jämväl sin brorson Johann Bernhard från Ohrdruf hos sig jämte andra lärlingar, vilka utbildades till organister av honom. Ett smickrande erbjudande från Halle 1713, åsyftande organisttjänsten vid Vårfrukyrkan där, måste Bach avböja av ekonomiska skäl, sedan han dock för att meritera sig för platsen komponerat kantaten Ich hatte viel Bekümmerniss och däri inlagt flera citat från Händel — denne var bördig från Halle. På hösten 1717 följde Bach hertig Wilhelm Ernst på en resa till Kassel, där han med sitt orgelspel vann den största beundran — bl. a. hos kurfursten Friedrich av Hessen-Kassel, sedermera konung Fredrik I av Sverige. En annan resa företog Bach till Dresden i slutet av år 1717 för att höra den berömde franske klaver- och orgelvirtuosen Louis Marchand. I en tävlan mellan denne och den tyske organisten avgick Bach så tillvida med segern som Marchand icke vågade infinna sig till provet utan föredrog att i hemlighet lämna staden. Bachs rykte som oöverträffad orgel- och klaverspelare samt im-provisatör var härefter grundmurat. Förhållandet till hertig Wilhelm Ernst hade emellertid på grund av Bachs förbindelser med hertigens svägerska, Eleonore Wilhelmine, och brorsöner undergått en påtaglig försämring — mellan hertigen och hans broders familj rådde närmast öppen brytning. Vid valet av hovkapellmästare efter Drese d. ä. 1716 förbigicks Bach, som dock under tre år uppehållit denna 222