BACH, J. C. F. Johann Christian Bach. Porträtt i olja av T. Gainsborough. endast årslånga organistanställningar i Mühlhausen 1735—36 och Sangershausen 1737—38. Litt.: F. Schmidt, Vier aufgefundene Original-Briefe von Johann Seb. Bach von 1736 und 1738 (i ZIMG 1901—02). C.-A. M. 28. Bach, Johann Christoph Friedrich (f. 1732 2t/0 i Leipzig, d. 1795 26/i i Bückeburg), även kallad B ü c k e b u r g-B a c h, det nionde av Johann Sebastians barn i andra äktenskapet, 1750 kammarmusiker och 1756 grevlig kapellmästare i Bückeburg. Bach var en utmärkt musiker och en gedigen tonsättare, men hans kompositioner stå i fantasi och ursprunglighet långt tillbaka för brödernas. Som sin halvbror Carl Philipp Emanuel Bach ägnade sig Johann Christoph Friedrich först åt juridik men övergick därefter till musiken. Han var en skicklig improvisatör av orgelfugor men i sin musikstil tämligen gammalmodig. Alla hans symfonier räkna med generalbas, hans oratorier Die Kindheit Jesu och Die Auf-erweckung Lazarus (båda 1773; nytr. av G. Schünemann i DDT 56) anslå den småborgerliga tidsandans idylliska eller sentimentala tonfall, och hans kammarmusik är föga betydande. Verk i nytr.: En samlad uppl. påbörjades av Fürstliches Institut für musikwissenschaftliche Forschung zu Bückeburg (G. Schünemann), 243 varav föreligga 3 bd, innehållande resp, motetter, klaversonater och kammarmusik. Vidare ha utgivits kantaten Die Amerikanerin (av G. A. Walter 1920) och 6 kvartetter för flöjt och stråkar (av L. Duttenhofer 1922); en violoncell-sonat utg. av J. Smith på Litolffs förlag. Litt.: Biogr. av E. Horstig (i Schlichtegrolls Nekrolog auf das Jahr 1795) och G. Schünemann (i BJ 1914); J. Müller-Blattau, Hamann und Herder ... (1931); tematisk fört, över Bachs verk i DDT 56. C.-A. M. 29. Bach, Johann Christian (f. 1735 trol. 6/0 i Leipzig, d. 1782 x/i i London), även kallad Milano- el. L o n-don,-Bach, den yngste av Johann Sebastians musikbegåvade söner, domkyrko-organist i Milano 1760 och från 1763 drottning Charlottes kapellmästare i London, där hans namn snart stod i centrum för stadens musikliv. — Bach var en mycket betydande tonsättare, framför allt inom operans och instrumentalmusikens fält, och hans insatsei’ inom den »galanta stilen» och som föregångare till wienklassicismen blevo avgörande, bl. a. för Mozart, på vilken han gjorde ett outplånligt intryck alltifrån dennes besök i London på underbarns-resan 1764—65. Efter faderns död 1750 fullbordade Johann Christian Bach sin musikaliska fostran hos brodern Carl Philipp Emanuel i Berlin. Är 1754 flyttade han över till Milano, där han blev kapellmästare hos greve Litta men begärde snart tjänstledighet för att komplettera sina studier hos padre Martini i Bologna. Anställningen som domkyrkoorganist i Milano föranledde Bachs övergång till katolicismen. Med sina operor Artaserse (1761) och Catone in Utica (s. å.) samt Alessandro nell’ Indie (1762), alla hållna i nyneapolitansk stil, vann han betydande framgångar och var redan ett känt namn, när han 1762 kallades till London. Där erhöll han en inflytelserik ställning vid hovet även som lärare och dirigent och organiserade tills, m. C. F. Abel (en f. d. lärjunge till hans far) de berömda s. k. Bach-Abel-Concerts 1764—82, som också fingo betydelse för kontinentens konsertverksamhet. Bach skrev inte bara talrika sceniska musikverk (bl. a. 11 italienska operor och en fransk) utan främst en mängd betydande instrumentala kompositioner. Redan Milanotidens kla-verkonserter uppenbara det berömda s. k. »sjungande allegrot» över stereotypa ackcm-panjemangsfigurer, vilket så starkt fängslade Mozart. Symfonierna utvisa tematiskt betydelsefulla stämmor för träblåsinstrumenten och im-provisatoriskt fria genomföringspartier. Över huvud taget är Bachs stil frisk i melodiupp- 244