BALANCEMENT Balalaika. e1, e*, a1. B. spelas med plektron el. med fingrarna. Den har en skarpare ton än gitarren. B. är känd sedan 1700-talets början. Strängarna voro då två men numera förekomma även 4. Den var urspr. ett bondeinstrument, som beledsagade sång och dans. V. V. ->Andrejev skapade emellertid hela kapell, för vilka b. numera bygges i 6—7 storlekar. Litt.: A. Rose, The Balalaika (i Proceedings of the Musical Association, 1900). D. F. Balancement [balaijsma'rj], balancé, fr. eg. gungning, motsvarar i allmänhet tyskans ->B e b u n g men har hos vissa författare (t. ex. M. 1’Affilard 1698) använts liktydigt med ->tremolo. Jämförande art.: Vibrato. Litt.: Se under Ornamentik. I. B-n Balansjfn (B a 1 a n c h i n e), Geor-gij, rysk balettmästare (f. 1904), sedan 1934 verksam i New York. B. utbildades vid kejserliga balettskolan i Petersburg, anställdes 1921 som dansör vid Mariinskijteatern där och studerade samtidigt vid MK. Efter ett par år for han med ett ryskt opera- och balettsällskap till London, engagerades 1925 som koreograf av Djagilev och blev efter dennes död 1929 balettmästare vid Det kgl. Teater i Köpenhamn. Han har även varit knuten till den ryska Monte Carlo -baletten 1932—34 samt till Metropolitan 1935—38. För Djagilev iscensatte B. bl. a. Barabau och 259 La Pastorale (1925), Le triomphe de Neptune och Le rossignol (1926), Apollon Musagète (1928), Le fils prodigue och Le bal (1929). I New York har han bl. a. instuderat Stravinskijs The card party (Jeu de cartes, 1937). Litt.: C. W. Beaumont, Complete book of ballets (1937); I. Stravinskij, Chroniques de ma vie (1935). K. R-n Balanstramp, en trampa, arrangerad nertill i orgelns spelbord. I mindre orglar förekommer blott en, brukad till öppnandet och slutandet av crescendoluc-korna till andra manualen. I större orglar finnas balanstrampor med resp, cre-scendo för flera manualer och en trampa vanligtvis avsedd för registercrescendo. B.W. Balantjiva'dze, A n d r e j, georgisk tonsättare (f. 1906), son till M. B. — B., som studerat vid MK i Moskva för Ippolitov-Ivanov, är dirigent för den georgiska symfoniorkestern och lärare i komposition vid MK i Tbilissi. Verk: De komiska operorna »Lyckan» (1940) och Asra (1947), baletten »Bergens hjärta» (1938); symfoni nr 1 (1944), pianokonsert (1934) m. m. M. S. Balantjiva'dze, M e 1 i t o n, georgisk tonsättare (1862—1937), far till A. B. — B., som var elev till A. Rubinstein och Rimskij-Korsakov, anses som en av grundarna av den nationella georgiska musiken. Han har komponerat den första georgiska nationaloperan, Tamar a Tsbi-jeri (Petersburg 1897), samt upptecknat och bearb. georgiska folkvisor. M- S. Balasanja'n, Ser g ej, armenisk tonsättare (f. 1902). Efter studier vid MK i Leningrad och Moskva ledde B. den symfoniska avdelningen vid Sovjet-Radio-comité 1931—36, varefter han på uppdrag av regeringen i den Tadjikiska unions-republiken reste till Stalinabad, där han utforskade och upptecknade tadjikisk folkmusik och även tog initiativet till en nationell tadjikisk operascen. Sedan 1944 ägnar han sig åt den armeniska folkmusikens utformning. B. har skrivit 4 tadjikiska operor och flera orkesterverk i samma stil, vari folkloristiska element sammanknytas med traditioner från Mu-sorgskij och de franska impressionisterna. Av hans armeniskt färgade kompositioner föreligga hittills en symfoni, en orkesterrapsodi och en sångcykel. M. S. 260