BALETT Bala'tka, Antonin, tjeckisk tonsättare och dirigent (f. 1895 27/io), utbildad av bl. a. Novåk. B. har varit kapellmästare vid operan i Ljubljana, Jugoslavien, och är sedan 1929 dirigent vid Janåceks opera i Brünn (Brno). Hans främsta verk är operan Svarté jaro (1944—46). Verk: Scen- och filmmusik; kammarmusik; körverk; pianostycken och sånger. G. M. Balba'stre el. B a 1 b å't r e, C 1 a u d e, fransk tonsättare (1729—99), berömd orgelspelare, blev 1760 organist i Notre Dame i Paris och 1776 även organist vid hovet. B. framträdde som kompositör av verk för klaver (Pièces de clavecin, 1759), orgel m. m. och var lärjunge till Rameau. S. W. Balchen [-kan], Hans, norsk violon-cellist (f. 1907 10/i), sedan 1932 anställd i Filharmonisk orkester i Oslo. B., som studerat i Paris och för bl. a. G. Hels-king samt debuterat i Oslo 1931, är en ofta anlitad solist och kammarmusikspelare i norsk radio. ö. G. Baldello [-På'], Francisco, spansk kyrkomusiker (f. 1887), organist i Santa Maria de Belén i Barcelona, där han grundat en Schola Cantorum. B. har också ägnat sig åt studiet av Barcelonas musikhistoria, 1915 stiftat ett sällskap i Barcelona, Associacio Gregorianista, för förnyelsen av den kristna sången i Spanien samt även gjort sig känd som folkmusikforskare. Verk: La müsica del Goigs (2 bd; religiösa katalanska folkvisor), Monografia sobre la müsica de la ciutat de Barcelona (1931), Analogies sobre la cango populär catalana i el cant gre-goriä. Å. L-y Balen, Le bal, fr., balett. Scenario av B. Kochno. Musik av V. Rieti. Iscensatt för Djagilevbaletten 1929 av G. Ba-lansjin. Uppförd ffg.: Hfors 1933; Sthlm 1941 i koreografi av George Gé. BALETT. Balett (fr. ballet, it. balletto) är i första hand beteckningen för en speciell konstform, dvs. för ett dansskådespel med musik, men brukas också som benämning på den ensemble som utför en komposition av denna art, antingen den pre- 261 Georgij Balansjin. senteras som ett självständigt helt eller som intermezzo i en operaföreställning. Fattar man termen mycket brett, kan den appliceras även på vissa uppvisningar av orientalisk danskonst, men eljest är baletten som regelbunden scenisk uttrycksform närmast en europeisk konstyttring. Den franska hovbaletten. Dess anor kunna ledas tillbaka till renässansens Italien, ty det var under påverkan av italienska maskeradupptåg och intermedier (och även morisk er), som en specifik ballet de c o u r uppstod i Frankrike, och det var genom Katarina av Medici som denna franska hovbalett utvecklades till ett föredöme för hela Europa. Katarina inkallade koreografer från Italien och fick omsider en av sina skydds-lingar, Baltasarini Belgiojoso — el. Balthasar de Beaujoyeux — att hitta på något nytt: en dramatisk balett, en balett med en visserligen något vag men i alla fall sammanhängande handling. Stycket handlade om havsgudinnan Circe men dess huvudtitel blev Ballet comique de la reyne och hade under den titeln premiär 1581. Efter att Beaujoyeux sålunda gjort vad man skulle kunna kalla ett första utkast till 262