BARBER samfundet sin första egna sångbok, Psalmisten. Musiken härtill utkom något senare, red. av A. Lindström och Wilhelm Carlsson, som komponerat ett flertal melodier för samlingen i fråga. År 1891 utkom Nya pilgrimssånger, red. av J. Blomqvist och A. Lindström, som under ett tiotal år flitigt användes. Vid 1903 års allmänna konferens överlämnades en ny ed. av Psalmisten, vilken var i bruk till 1928, då den avlöstes av den nu brukade uppl. av samma sångbok. Vid utred, av denna ed. hade som sakkunniga anlitats organisterna Birger Andersson, F. Bengtsson och K. Eliasson, och den slutliga musikaliska granskningen var anförtrodd åt O. Olsson. I samband med dessa sångböcker för unison sång må även nämnas Truvés sånger eller Sånger för söndagsskolan och hemmet, som utkom 1873 och som sedan gick ut i 32 uppl. och 336 000 ex. Det var pastor T. Truvé, som diktade el. samlade och från engelskan översatte sångerna i denna samling. Vid sidan av Psalmisten begagnas bl. a. Nya väckelse- och lovsånger, Samlingstoner, Ungdomstoner och i samråd med andra frikyrkosamfund Ungdomssånger, Svensk sön-dagsskolsångbok samt Gemenskap. För utgivandet av de samfundsbetonade sångböckerna har det svenska baptistsamfundet ett eget förlag, Baptistmissionens bokförlags ab. i Stockholm, vilket år 1919 övertog förlagsverksamheten, som tidigare skötts under namn av förlagsexpedition, vilken i sin tur föregåtts av den s. k. tryckningskommittén. Förlaget utger periodiskt sångsamlingen Musiken (från 1945, 4 h. utkomna) samt Strängbandet (från 1934, 2 h. utkomna). Under märket »Cantus» ha även utsänts ett flertal grammofoninspelningar. I nära anslutning till baptistsamfundet arbetar också Kåbes förlag, Uddevalla, som äges av baptister. Härifrån publiceras den mycket anlitade samlingen Nya sånger. Icke endast den unisona sången har spelat en stor roll inom baptistsamfundet. Också körsången och — i våra dagar — även instrumentalmusiken ha intagit en framträdande plats vid gudstjänsterna. Redan 1857 funnos sångkörer inom baptistförsamlingarna i Stockholm och Sundsvall, och deras antal ökades under följande decennier, allt eftersom flera församlingar kommo till. Då körsång vid denna tid i allmänhet var föga i bruk vid gudstjänsterna, blevo också baptisterna kända för sin sång, varför många besökte deras andaktsstunder icke minst för musikens skull. De skilda körerna landet runt organiserades 1912, då ->Svenska baptisternas sångarförbund (SBS) bildades. Liksom inom andra frikyrkoförsamlingar beledsagas sången ofta av instrumentalensembler, varvid främst gitarr kommit till användning. Men även mandolin, violin och dragspel samt piano och orgel ha begagnats. På senare tid ha ett flertal församlingar bildat egna stråk- eller biåsorkestrar, framför allt inom ungdomsorganisationerna. K. L. 293 Bara'lli, Don Raffaello, italiensk koralforskare (1862—1922), blev efter studier för Mocquereau i Appuldurcombe på ön Wight lärare i gregoriansk paleo-grafi vid kyrkomusikskolan i Rom 1910. B. skrev talrika studier i sitt fack i Ras-segna gregoriana samt övers, till it. H. M. Bannisters text-bd till Monumenti vaticani... (1918). C.-A. M. Barano vic [-raznovitj], Kresimir, jugoslavisk (kroatisk) tonsättare och dirigent (f. 1894 25/8, enl. annan uppgift 25/7), blev 1929 dir. för Nationalteatern i Zagreb, där han sedan 1915 verkat som dirigent. B., som studerat bl. a. vid MA i Wien, har även varit dirigent vid Nationalteatern i Belgrad 1927—29. Hans kompositioner omfatta operor, baletter, orkester- och kammarmusik samt sånger. F. H. T. Baranowski, Nora, ->Duesberg-Ba-ranowski. Baranyi [baTanH], Lilly, ungersk pianist (f. 1906 28/5), blev 1927 lärare vid MH i Budapest och senare prof, i Szeged. B. har därefter varit bosatt i Wien och sedan 1939 i Stockholm. B. utbildades i Budapest av A. Szendy vid MH och I. Szekely (piano), i Paris och i Wien för M. Rosenthal. Hon företog från tidig ålder turnéer i Mellaneuropa och har framför allt vunnit anseende för sina Bach- och Beetho-ven-tolkningar. — Under sin vistelse i Sverige har hon vid flera tillfällen framträtt i radio samt konserterat i olika orkesterföireningar, Göteborgs orkesterförening ffg. 1940, Konsertföreningen i Stockholm 1944. G. B. Barba'ja, Domenico, italiensk teaterdirektör och impressario (1778—1841), samtidigt chef för San Carloteatern i Neapel, La Scala i Milano, Kärntnerthor-Theater i Wien och Theater an der Wien. B. omhuldade särskilt de italienska tonsättarna, framför allt Rossini, som skrev operor på hans beställning. År 1828 drog han sig tillbaka från sin verksamhet. Å. L-y Barbcr [ba/ba(r)J, Samuel, amerikansk tonsättare (f. 1910 0/3), hör till de mera uppmärksammade av den yngre generationen. B. utbildades vid Curtis Inst. of Music i Philadelphia, där han studerade för R. Scalero (komposition). Åren 1935—36 erhöll han Rom- 294