B ARN E KOW egenskaperna dessutom i utlandet och med osedvanlig framgång, varvid han även verkat för svensk tonkonst. G- B. Barker [ba:'ka(r)], Charles Spack-man, engelsk orgeltekniker (1806—79), uppfann 1832 en pneumatisk maskin, dragapparat, bestående av bälgar, som i den mekaniska orgelns abstraktur verka mellan klaviatur och slejflåda, varigenom en lättare touche erhålles vid nedtryckandet av tangenten. b. W. Ba'rkved, Holger, norsk musikhistoriker (f. 1897 11/8), verksam som lärare vid MK i Stavanger. Skrifter: Musiklaere for laerarskulen (1926) och Folkvisene fra Ryfylke (i Sanger og viser fra Rogaland, 1935), Soga um norsk salmesang (1936) m. fl. H.K. Barlow [ba:'lå°], Howard, amerikansk dirigent (f. 1892 1/8), ledare för Baltimore^ Symphony Orchestra sedan 1946. B., som bl. a. studerat vid Columbia Univ. i New York, debuterade som dirigent 1919 och var därefter verksam i New York. Från 1932 var han dirigent och konstnärlig ledare för Columbia Broad-casting Co. Symphony Orchestra där. M. E. Barlow [ba:'lå°], S a m u e 1 L. M., amerikansk tonsättare (f. 1892 1/B), även verksam som lärare och föreläsare samt teater- och kördirigent; har dessutom framträtt som musikskriftställare. B. har fått sin utbildning vid bl. a. Harvard Univ. i Cambridge vid Boston, i Rom av Respighi (komposition) och i Paris av I. Philipp (piano). Premiären på hans opera Mon ami Pierrot på Opéra-Comique i Paris 1934 betecknar det första framförandet av en amerikansk opera i Paris. Verk: Operor och scenmusik; baletten Ballo Sar do (1938); Babar »concerto for magic-lantern and orchestra» (1936), en pianokonsert (1931) o. a. orkesterverk; kammarmusik; sånger med orkester och med piano m. m. G. B. Ba'rmas, I s s a y, rysk violinist (1872— 1946), känd violinpedagog, lärare vid Sternsches Konservatorium 1900—05 och förste violinlärare vid Klindworth-Schar-wenka-Konservatorium i Berlin 1905—29, därefter verksam i London. B., som studerade för J. Hrimaly vid MK i Moskva samt för Joachim och E. Wirth vid MH i Berlin, konserterade efter debuten 1899 305 Charles Barkel. i olika europeiska länder. Han har även utg. studiesaml., rev. uppl. och bearb. för violin samt förf. Die Lösung des geigentechnischen Problems (1913). G. B. Barnby [ba:'nbi], Sir J o s e p h, engelsk kyrkomusiker (1838—96), organist och körledare i London, där han 1892 blev dir. för Guildhall School of Music. B., som utbildats vid Royal Academy of Music, var först organist och körledare vid olika kyrkor, 1863—71 i St. Andrew och 1871—86 i St. Anne i Soho (London) samt 1875—96 ledare för musikundervisningen vid Eton College i Windsor. Han grundade 1864 en egen kör, B a r n b y ’ s C h o i r. — Knight 1892. Som körledare har B. bl. a. äran av att ha infört årliga framföranden av Bachs Johannes-passion i St. Anne och Matteuspassion i West-minster Abbey. Han introducerade även Dvofåks Stabat mater (1883) och Wagners Parsifal (1884) i England. Verk: Oratoriet Rebekah (1870), Psalm 97 (1883) och ett magnificat (1881); en mängd services och anthems samt 246 psalmmelodier (saml. uppl. 1897), varav en återfinnes i SvK 39 (nr 147). B.L. Ba'mekow, Christian, dansk tonsättare (1837—1913), vilken skapat sig 306