BEETHOVEN Giulietta Guicciardi. Samtida miniatyr. lin (viola) och orgel. Efter att ha handletts av flera lärare, bl. a. hovorganisten G. van den Eeden, anförtroddes han av fadern i hovorganisten C. G. Neefes vård (1782). Beethovens utveckling som musiker var förhållandevis sen, och ett försök att grunda en underbarnskarriär för honom med konsertresor till Köln 1778 och Holland 1781 misslyckades. Neefe synes emellertid ha haft vaken blick för Beethovens utvecklingsmöjligheter och sökte på allt sätt stödja honom. Är 1783 anställdes han som ackompanjatör i det kurfurstliga kapellet och utgav av trycket tre klaversonater, tillägnade kurfursten Maximilian Friedrich. Genom Neefes förmedling utnämndes han 1784 också till hovorganist i hemstaden. Samtidigt hade klaverstudierna intensifierats, så att Beethoven vid mitten av decenniet framstod som en av decenniets främsta klaverspe^re. Genom sin lärares rekommendation sändes Beethoven 1787 på kurfurstens bekostnad ut på sin första studieresa till Wien, där han skulle studera för Mozart. Härav blev emellertid intet, då modern kort efter avresan insjuknade och avled. Beethoven måste återvända, och till övriga omsorger kom nu också bekymren för de närmaste: fadern förföll snabbt, suspenderades ur tjänsten 1789 och dog tre år senare. De sista åren i Bonn blevo av stor betydelse för den unge musikern. Är 1789 inskrevs han vid univ. som studiosus philosophiae. Tillika var han en väl sedd gäst bland stadens förnämsta och musikälskande kretsar, där framför allt familjen von Breuning mötte honom med största aktning och förståelse, och relationerna med denna begåvade familj uppehöll 367 han genom livet. Är 1791 kom Haydn till Bonn, på återväg från sin andra London-vistelse, och det blev överenskommet, att Beethoven skulle fortsätta sina studier i Wien för den berömde mästaren. Genom den konstälskande greve Ferdinand Ernst von Waldstein, som tillfälligt vistades i Bonn, påskyndades planerna på studieresan och med dennes rekommendation och kurfurstens ekonomiska stöd anträdde Beethoven 1792 för andra gången resan till den österrikiska huvudstaden för att denna gång icke mer återvända till hembygden. Wien, den dåtida världens musikaliska medelpunkt, erbjöd en framåtsträvande tonsättare stora möjligheter men var samtidigt mycket obenäget att erkänna främlingar. Först så småningom lyckades det också Beethoven att, understödd av högtstående och inflytelserika vänner och gynnare av sin konst, erövra kejsarstaden. Till en början spelade han lyssnarens och den studerandes roll: undervisningen för Haydn gav visserligen föga utbyte, då den äldre mästaren var alltför upptagen av sin egen verksamhet. Men i sångspelskomposltö-ren J. Schenk fann Beethoven en lärare i komposition, samtidigt som han sökte förkovra sina bristande kunskaper i kontrapunkt hos den berömde J. G. Albrechtsberger; A. Salieri ledde fram till 1802 hans studier i operakomposition. På grund av främst politiska orsaker drogs emellertid Beethovens underhåll från Bonn in 1794, och han blev hänvisad att leva på egna inkomster. Han sökte visserligen, och blev erbjuden, fasta anställningar flera gånger men utan resultat, och så framstår Beethoven som den förste tonsättaren i musikhistorien, som uteslutande levde som fri konstnär. Hans ekonomiska situation var i början gynnsam; från 1795 uppträdde han med framgång offentligt som klaverspelare, hans verk trycktes i allt större omfattning, och som allmänt omdöme kan man säga, att denna yttre uppskattning följde honom genom livet. Först vid de sista sonaterna och stråkkvartetterna gör den stora publiken halt. Liksom i Bonn umgicks Beethoven i Wien huvudsakligen i de högättade familjerna, bland vilkas medlemmar märkas ärkehertig Rudolph, furstarna Lichnowsky och Kinsky samt grevarna von Brunswick och Erdödy. Hos des:a bodde han långa tider, och i deras krets framfördes många av hans kompositioner första gången. Redan 1801 hade Karl Lichnowsky tillförsäkrat Beethoven ett årligt underhåll, och när Jéröme Bonaparte 1808 erbjöd honom hov-kapellmästarplatsen i Kassel, förbundo sig ett antal av hans adliga vänner och gynnare att utbetala ett årligt apanage av 4 000 floriner för att han skulle kunna kvarstanna i den österrikiska huvudstaden. Beethoven var enl. sina vänners utsago »alltid förälskad», och vid flera tillfällen umgicks han med planer på äktenskap. Han skall ha friat till grevinnan Giulietta Guicciardi och 368