BEN CHAIM Arvet efter Bellman kom närmast att vårdas inom Sällskapet Par B r i c o 1 e. Som framstående sångare i Bellmans stil nämnas särskilt L. Hjortsberg (1772—1843) och A. A. Raab (1793—1836). Från vårt århundrade böra i denna egenskap nämnas Victor (Vicke) Andrén (1856—1930) och Sven Scholander, bland nu verksamma Åke Claesson. — Sedan 1820-talet har Bellmans sång tillhört manskörsrepertoa-ren. Bearbetning för kvartettsång utförde J. P. Cronhamn, J. A. Ahlström m. fl. Efter Bellmans död har musiken utgivits av E. Drake (1835—37, till Sondéns uppl.; ny uppl. 1881), J. A. Josephson (1861, till Carléns uppl.; separat 1881 och 1890), Bellmanssällskapet (1921 ff.). Litt.: Kommentaren i Bellmanssällskapets upplaga; A. A. Afzelius, Tonsiaren Olof Åhl-ströms minne (1867); O. Byström, Kring Fredmans epistlar (1945); T. Krogh, B. som musi-kalsk Digter (s. å.); J. Flodmark, Bellmans-melodiernas ursprung (i SM 1882); E. Sundström, Ny Bellmansmusik (i STM 1927); N. Afzelius, B:s melodier (1947). Å. V. Bellman, Johan Arent, universitetslärare och musiker (1664—1709), farfar till C. M. B.; prof, i vältalighet vid Uppsala univ. 1700. B. deltog som musiker vid Karl XI:s kröning 1675 och kvarstod som diskantist i K. hovkapellet till 1680, varunder han fick en mångsidig uppfostran i musik samt erhöll stipendium för att studera vid univ. i Uppsala, där han blev magister 1691. Han företog därefter en längre studieresa i Europa. En avh. om antikens och medeltidens musik, De antiqua et medii aevi musica (1706), som antagligen har B. till förf., behandlar bl. a. gregoriansk sång och lämnar uppgifter av intresse rörande samtida svensk musikpraxis. — En lutbok, som B. inköpt i Paris 1699, ingår f. n. i Claudius’ saml. i Köpenhamn. (Se SM 1890.) Litt.: C.-A. Moberg, Musik und Musikwis-senschaft an den schwedischen Universitäten 2 (i MIGM 1930). Å.V. Bellmanskören, en manskör, gr. 1895 i Stockholm, med huvudsaklig uppgift att odla Bellmans verk. Kören, som räknar ett 70-tal medlemmar, stod till 1926 under ledning av E. Åkerberg, som efterträddes av G. Lundborg. Dess nuv. dirigent är från 1930 H. Lundvik. Kören har även gästat utlandet. Litt.: Bellmanskören 1895—1935 (1935). Å. Å. Belshazzar [belfä'za(r)J, oratorium av G. F. Händel till text av C. Jennens (1744; London 1745). Ämnet har även behandlats av G. P. Telemann i operan Belsazar (Hamburg 1722) och av W. Wal-ton i körverket Belshazzar’s Feast (1931; Amsterdam 1933; svensk radio 1945). Till Hj. Prokopés skådespel Belsazar s gästabud skrev J. Sibelius 1906 musik, som även sammanställts till en orkestersvit (op. 51). Å.L-y Bely ->Bjelyi. Beiza (Boelza), Igorj Fjodorovitj, ukrainsk tonsättare och musikforskare (f. 1904 8/2), verksam vid MK i Moskva, där han 1941 blev lärare i musikhistoria, och är dessutom ledare för det statliga musikförlaget. B. var 1929—41 lärare i komposition vid MK i Kiev, varifrån han utexaminerades 1925. Verk: Filmmusik; 5 symfonier, en pianokonsert och en orgelkonsert; kammarmusik; 5 pianosonater. — Monografier över Mozart och Borodin, en studie över filmmusiken samt ett flertal tidskr.-uppsatser. — Handbook of Soviet musicians (1943). M. S. Bémol [-mol] (fr. av lat. b molle), den franska benämningen på förtecknet b. — Si bémol = b, mi bémol = ess etc. Ben, it., mycket, väl, i sammansättningar, huvudsakligen vid föredragsbet. ss. ben ->m a r c a t o, it., väl markerat; ben ->t e n u t o, it., väl uthållet, etc. BenaTzky [-tski], Ralph, österrikisk tonsättare (f. 1887 5/e), dr phil. B., som studerat för bl. a. Mottl, är sedan 1940 bosatt i USA och har tidigare varit verksam i Wien och Berlin. Han har främst gjort sig känd på operettens område, där han företräder den moderna dansoperetten, men har dessutom skrivit 3 operor samt filmmusik, schlager och sånger. Verk: Operetterna Adieu Mimi (1926; Adjö Mimi, Sthlm 1927), Die drei Mousquetiere (1929; De tre musketörerna, Sthlm 1933), Meine Schwester und ich (1931; Min syster och jag, Gbg 1931), Im weissen Rössel (1931; Värdshuset Vita Hästen, Sthlm 1932), Ein bezauberndes Fräulein (1935; En förtjusande fröken, Sthlm s. å.), Axel an der Himmelstür (1936; Axel i sjunde himlen, Sthlm 1937), Kleinstadt-Zauber (1947) m. fl. Å. L-y Ben Chaim, Paul, palestinsk tonsättare (f. 1897 5/7), sedan 1932 verksam i 417 14. Musik. I 418