BERGEN dandet av en fond, P. A. Bergs fond, vars avkastning skulle användas för stipendier till konservatoriets elever i orgelklassen. Genom testamentariskt förordnande bestämde B., att en jeton i silver, kallad P. A. Bergs b e 1 ö-n i n g s j e t o n, från 1867 årl. skulle utdelas åt särskilt förtjänta orgelelever vid MK och ställde även medel härför till akademins disposition. Såväl stipendiet som jetonen utdelas alltjämt. — B. blev 1843 LMA. G. P. Berg, S i g v a r d Valentin, sångare, tenor (f. 1912 13/n), genomgick MK och operaskolan i Stockholm 1938—43 och studerade därefter för Liedbergius och von Delwig. B. debuterade 1945 i Malmö som Edvin i Csårdåsfurstinnan och har sedan varit verksam vid Stora teatern i Göteborg, där han med framgång sjungit Sid El Kar i Ökensången, Don José i Carmen och Cavaradossi i Tosca. — B. har uppburit Christine Nilssons stipendium. G. P. Berg, Georg Wilhelm, skriftställare (1839—1915). B. anställdes 1870 vid Bergslagernas järnvägar, där han 1902—10 vai’ byråchef. B. ägnade sig även åt kulturhistoriska forskningar, främst rörande Göteborg och Bohuslän. Skrifter: Anteckningar om Göteborgs äldre teatrar (6 bd; 1—3, 1896—1900; 4-6 i hdskr.) och Bidrag till musikens historia i Göteborg 1734—1892 (2 bd, 1914). — Ett musiklexikon i hdskr. i MA:s bibi., som tidigare tillskrivits B., torde knappast härröra från honom. Å. L-y Bergakungen, balett av Jean Börlin, musik av H. Alfvén. Uppförd ffg.: Sthlm 1923 i koreografi av Börlin; ny instuderad 1931 av J. Cieplinsky. Bergama'sco [-skå], italiensk folkdans från Bergamo. B. gick under 1500-talet vanligen i 2/4-takt och utfördes som en ringdans med växelturer parvis. Vid vart sjätte eller nionde steg gjordes en lätt entrechat. Den utfördes till vokalmusik. Under 1600- och 1700-talen var b. som dansmusikalisk form instrumental och av gavott-typ, sedermera har den även fått e/8-takt. K.R-n B. var jämte Daldansen en av den svenska stormaktstidens populäraste melodier, vars verkningar givit sig tillkänna inom svensk folkmusik in i våra dagar. Norlind har kallat den »en svenska folklekarnas stående melodi». Litt.: T. Norlind, Melodier till svenska folkvisor och folkdanser upptecknade före år 1800 (i Svenska landsmålen 1906). C.-A.M. 441 Musikkonservatoriet i Bergen. Bergbom, K a a r 1 o Juhani, finländsk teaterledare (1843—1906), fil. dr 1868. B. har gjort en stor insats i Finlands musikhistoria genom att år 1872 taga initiativet till en finsk nationalscen, Finska teatern (Suomalainen Teatteri) i Helsingfors. Året därefter bildade han inom denna en vokal sektion, som under namnet Finska operan (Suomalainen Ooppera) i sju år verkade jämsides med talscenen. Han framträdde även som dramatisk författare och stod under hela sin livstid i spetsen för den finskspråkiga scenkonstens verksamhet och utveckling. N.-E. R. Bergcittra ->Cittra. Be'rge [-ga], Rikard, norsk folk-minnessamlare (f. 1881 7/n), var 1915— 35 red. för tidskr. Norsk folkekultur. B:s biografiska arbete Myllargutten (1908) är ett av de viktigaste bidragen till den norska spelmanskulturens historia. H- K- Bergen [-gen], Norges näst största stad (109 000 inv. 1946), leder sina musikaliska traditioner tillbaka till 1500-talet, då musiklivet dominerades av kyrkan, latinskolan och den senare tillkomna stadsmusikantbefattningen. Grunden till stadens musikaliska utveckling i modern tid lades emellertid med bildandet av musiksällskapet Harmonien 1765, som ännu består och bland sina tidigare dirigenter räknar Grieg. Den förste organisten i domkyrkan var Nils Mogensson (omkr. 1530—66) och kyrkosången ombesörjdes under 1500—1700-talen av eleverna vid latinskolan, som även hade rätt och plikt 442