BERLIN, L knutet ett instrumentmuseum (katalog över saml. av C. Sachs 1922). Vid sidan av de statliga institutionerna verka ett flertal privata konservatorier i staden, bland vilka Klindworth-Scharwenka-Konser-vatorium torde vara det mest ansedda. Det grundades 1881 av X. Scharwenka och förenades 1893 med en av K. Klindworth 1882 startad pianoskola. Bland musikvetenskapliga forskningsinstitut intages främsta rummet av Friedrich-Wil-helms-Univ., gr. 1810, vars musikhistoriska seminarium instiftades 1904 och stått under ledning av H. Kretzschmar, H. Abert och A. Schering. Till seminariet knötos två collegia musica. Av hög klass är även Staatliches Institut für deutsche Musikforschung, gr. 1935 under M. Seiffert, efter 1945 under namn av Institut für Musikforschung, med folkmusikarkiv och instrumentmuseum. Bland musikbibliotek intar musikavd. vid Preussische Staatsbib-liothek, gr. 1842 av W. S. Dehn vid dåv. König-liche Bibliothek, en ledande plats. Förlagsverksamheten var i Berlin synnerligen livlig. Bland mängden av företag kunna framhävas Ed. Bote & G. Bock, Ad. Fürstner, Max Hesses Verlag (främst bokförlag), Robert Lienau (tidigare Schlesinger), Ries & Er-ler och C. F. Vieweg. Berlin efter andra världskriget. Efter andra världskriget, som totalt ödeläde stora delar av staden och decimerade dess folkmängd med nära hälften, har Berlin självfallet mist sin ledande ställning som europeisk musikmetropol. De flesta musikinstitutionerna fingo under kriget sina byggnader förstörda, Staatsoper två gånger. Men detta till trots arbetar man energiskt vidare, fastän verksamheten fått inrymmas i varieté- och biograflokaler. Staatsoper, Städtische Oper och operettscenen Komische Oper, f. d. Metsopol-Theater, äro emellertid åter i gång, liksom Philharmo-nisches Orchester. Den förstnämnda spelar i Admiralspalast och ledes i rysk regi av Ernst Legal med J. Schüler och L. Ludwig som dirigenter; Städtische Oper har övertagit Grosse Volksopers lokaler i Theater des Westens och har stått under Robert Hegars chefskap; dirigent är f. n. A. Rother. Philharmonie är förstörd, och den berömda orkestern konserterar nu i en biograflokal. Konserterna ledas av Furtwängler, Kleiber och en ung rumänsk dirigent, S. Celibidache. Kammarmusiken har en högborg i Renaissance-Theater, och Singaka-demie har återupptagit sin forna verksamhet. Den musikaliska undervisningen såväl som den musikvetenskapliga forskningen arbetar givetvis under trycktare förhållanden. Bristen på auktoriteter, på lokaler och instrument samt not- och studiematerial är skriande. De förnämliga handbiblioteken vid forskningsinstitutionerna ha skingrats och delvis plundrats, och i exempelvis Institut für Musikforschung 467 finnas numera endast de folkmusikaliska samlingarna i sin helhet bevarade. De stå nu under ledning av Alfred Berner. Av övriga musikforskare i Berlin av i dag kunna framhävas S. Borris, W. Geiseler och K. Westphal. Dessa namn äro ävenledes förknippade med konservatoriets återuppbyggnad, på vilken det arbetas energiskt men med oerhörda problem som stå hindrande i vägen. Elevantalet är emellertid mycket stort — omkr. 700 — och ett levande intresse synes prestera det omöjliga. Litt.: Allmänna: C. Sachs, Musikgeschichte der Stadt Berlin bis zum Jahre 1800 (1908); dens., Musik und Oper am kurbrandenburgi-schen Hof (1910); A. Weissmann, Berlin als Musikstadt. Geschichte der Oper und des Konzerts von 1740 bis 1911 (1911); O. Schrenk, Berlin und die Musik. 1740—1940 (1940). — Specialarbeten: H. Kuhlo, Geschichte der Zel-terschen Liedertafel 1809—1909 (1909); 185 Jahre Staatsoper. Festschrift... utg. av J. Kapp (1928); J. Kapp, Geschichte der Staatsoper Berlin (s. å.); G. Schünemann, Die Singakademie zu Berlin 1791—1941 (1941); 200 Jahre Staatsoper im Bild utg. av J. Kapp (1942); O. Schrenk, Berlinische Oper (1943). G. P. Berlin [ba/lin], Irving, eg. Israel B a 1 i n e, amerikansk tonsättare av rysk härkomst (f. 1888)- B. har gjort sig känd som produktiv schlagerkomponist (omkr. 700 verk) och innehar i Amerika en ledande ställning som sådan både på Broad-way och i Hollywood alltsedan hans Alexander’s Ragtime Band (1911) gjorde världssuccé. Han är även känd genom operetten Annie get your gun (Gbg och Sthlm 1949). Litt.: Biogr. i D. Ewen, Men of populär music (1944). Å. L-y Berlin, Johan Daniel, norsk musiker av tysk börd (1714—87; enl. annan uppgift f. 1711), far till J. H. B. — B. blev 1737 privilegierad stadsmusikant i Trondheim och 1741 domkyrkoorganist där. Han innehade även en rad andra befattningar och grundade 1786 Trondheims musikaliske selskap. Som musikteoretiker utgav B. Musicaliske Elementer (1744) och Anledning til Toneme-trien (1765; ty. uppl. 1767), som innehöll en viktig beskrivning av ett av honom 1752 konstruerat och ännu förefintligt monokord. Möjligen är B. även en av de första uppfinnarna av pianopedalen (1751). Han framträdde som tonsättare med bl. a. Sonatina för piano (1752). Litt.: S. Schmidt-Nielsen, J. D. B. (i K. Norske videnskapers selskap. Forhandlingar 1932); dens., Litt om J. D. B:s slekt (i dens. 1939). 468