BERN ASCONI (3-st.; 1669) samt motetter för 5 st., 2 violiner och bas (1691). Sacrae modulationes (1691) finnas i UUB. Litt.: R. Casimiri, E. B. maestro della Ca-pella musicale al Laterano (1920); R. de Rensis, E. B. (1929). En son, tonsättaren Gioseffo Antonio B. (1649—1732), efterträdde 1688 sin far som kapellmästare vid hovet i München, där han varit anställd från 1677. Utom operor, mestadels bevarade endast ss. libretti, skrev B. även kyrkomusik. Litt.: K. Forster, Über das Leben und die kirchenmusikalischen Werke des G. A. B. (1933). F.L-g Bernacchi [berna'ki], Antonio Maria, italiensk sångare, kastrat (1685— 1756), grundade 1736 en sångskola i Bo-logna. B., som var elev av Pistocchi, hade tidigare sjungit bl. a. i Düsseldorf, London (i Händeis Rinaldo 1716—17), München, Wien och åter London 1729, ditkallad av Händel för att ersätta F. Se-nesino. Litt.: L. Frati, A. B. e la sua scuola di canto (i RMI 1922). Å. V. Berna'l Jiménez [chimenä']3], Miguel, mexikansk tonsättare (f. 1910 16/0), blev efter studier i Rom musikprof. och organist i Morelia i Mexiko. B. är även utg. av den kyrkomusikaliska tidskriften Schola cantorum och grundare av konsertsällskapet Amigos de la Müsica. Han har komponerat kör-, orkester- och orgelmusik samt även verkat som skriftställare. F. H. T. Bernard [bärna':r], Robert, fransk tonsättare (f. 1900 10/8). B. kom 1926 till Paris, där han tillträdde ledningen för tidskr. La revue musicale och Information musicale. B., som utbildats i sin födelsestad Genève, röjer i sin musik ett visst inflytande från C. Franck, och hans verk präglas av formell stadga, stark stilkänsla och ett nästan strävt allvar. Verk: Esquisses symphoniques, Triptyque, Les bergers d’Arcadie, Prélude å une tragé-die, Prélude au cimetière marin, en pianokonsert o. a. orkesterverk; oratorierna Psaume CL och Hymne d la Divinité; en stråkkvintett, en stråkkvartett och en saxofonkvartett samt duosonater; sånger m. m. Litt.; P. Landormy, La musique frangaise après Debussy (1942). K. R-n 477 Berna'rdi, Bartolomeo, dansk musiker av italiensk börd (d. 1732). B. synes ha varit anställd vid olika tyska hov innan han 1702 kom till Köpenhamn, där han med smärre avbrott ledde hovmusiken ända till sin död. Är 1703 uppfördes hans opera II Gige fortu-nato och under de följande åren skrev B. talrika tillfällighetskompositioner för det danska hovet, men de flesta av hans verk ha gått förlorade. Till hans tr. produktion höra bl. a. 12 Sonate för violin solo med b. c. op. 3. Sch. Berna'rdi, Francesco, ->Senesino. Berna'rdi, Gian Giuseppe, italiensk musikteoretiker, pedagog och tonsättare (f. 1865 15/ø). B. var efter studier vid Liceo Musicale Benedetto Marcello i Venedig lärare där i kontrapunkt samt musikhistoria och -estetik till 1925, varefter han ägnat sig åt en av honom för främjande av äldre musik grundad sammanslutning, Accademia Nazionale di Mu-sica Antica. Han har även framträtt med kompositioner samt läroböcker i musikteori. L B-n Berna'rdi, Steffano, italiensk tonsättare och kyrkomusiker (omkr. 1575— —1635). B. kallades 1628 som kapellmästare till domen i Salzburg, där han stannade till 1634. B. var tidigare kapellmästare vid domen i sin hemstad Verona 1615—27. Han skrev utom mässor, motetter, madrigaler och psalmer även instrumentalverk av betydelse. — Nytr. av B:s kyrkomusik av A. Rosenthal i DTÖ 36,1. Litt.: H. Spies i Salzburger Chronik (1899); F. Posch, S. B:s weltliche Vokal- und Instru-mentalwerke (1935). F.L-g Bernasconi [bärnasko/ni], Andrea, italiensk tonsättare (1706—84), bl. a. hovkapellmästare i München från 1755. B. skrev 21 operor samt kyrkomusik och orkesterverk. — Hans styvdotter, operasångerskan, sopran, Antonia B. (f. omkr. 1740), framträdde under 1760— 80-talen i Wien och London samt i Italien. Hon var skicklig sångerska och god skådespelerska. Titelpartiet i Glucks Al-ceste skrevs för och kreerades av henne. Litt.: E. Weiss, A. B. als Opernkomponist (diss. 1923). G. T. 478