BERN AU Be'rnau, Victor Henry, norsk vissångare, skådespelare och teaterdirektör (1890—1939). B., som var en briljant vissångare, var 1920—28 den drivande kraften i revyerna på Chat Noir i Oslo; från 1937 dir. för Det ny teater i Oslo. — Självbiogr.: Med venlig hilsen (1937). H. K. Be'rneker, Konstan z, tysk tonsättare (1844—1906), kom till Königsberg 1872, där han sedan verkade som lärare vid univ. och vid MK i komposition samt som dirigent, organist och musikkritiker. Tidigare hade han studerat musik och utövat dirigentverksamhet i Berlin. Av hans kompositioner ansågos särskilt körverken betydande. Verk: Oratorier, kantater, motetter och kör-visor m. m. Litt.: V. Laudien, K. B. (1909). J.H.Å. Berner, Alfred, tysk musikforskare (f. 1910 10/4), dr phil. 1937. B. är sedan 1948 föreståndare för Inst. für Musik-forschung i Berlin och föreläser dessutom sedan 1946 vid univ. där. Efter studier vid Berlins univ. för bl. a. Schering, von Hornbostel, Sachs, J. Wolf och Schünemann har B. varit assistent vid Phono-gramm-Archiv des Museums für Völkerkunde, medarb. vid musikavd. i Preussische Staats-bibliothek och vid Staatliches Inst. für deut-sche Musikforschung. Han var 1945—48 ledare för musikavd. vid magistratens i Berlin avd. för folkbildning. Skrifter: Studien zur arabischen Musik auf Grund der gegenwärtigen Theorie und Praxis in Ägypten (diss. 1937). G.M. Berners [bo:/(r)noz], Lord, eg. Sir G e-r a 1 d Hugh Tyrwhitt-Wilson, engelsk tonsättare (1883—1950). B. innehade 1909—19 diplomattjänst i utlandet och kompletterade under denna tid sina tidigare musikstudier för bl. a. Casella och Stravinskij. B. utgav pianostycken i satirisk stil, som röjde begåvning och kunnande långt utöver den förnäme dilettantens stadium. Även hans sånger gingo i samma parodierande och ironiska genre. Hans opera La carrosse du Saint-Sacre-ment (P. Mérimée; 1923) gjorde dock ingen lycka, men däremot i hög grad baletten The triumph of Neptun (1926; skriven för Djagi-levbaletten). Ett orkesterstycke, karakteristiskt för B:s halvt gycklande, tämligen »moderna» stil och skickliga instrumentering, är Fuga i c-moll (1924). — B. har också gjort sig känd som målare och författare. 479 Verk (utom nämnda): Lima Park (1930), A wedding bouquet (1937) och Cupid and Psy-che (1939) m. fl. baletter; filmmusik (The half-way house, 1943); orkesterstycken och sånger. G. B. Bernet Ke'mpers, Kar el Philip-p u s, holländsk musikforskare (f. 1897 20/h), dr phil. 1926. B. blev 1934 prof, i musikhistoria vid MK i Amsterdam, där han sedan 1938 dessutom är lektor i musikvetenskap vid univ. Han fungerar även som sekr. i Nederländska tonsättar-föreningen m. m. B., som är elev av Sandberger, har bl. a. utg. Clemens non Papas Souterliedekens (3 bd, 1936 ff.). Skrifter: Clemens non Papa und seine Mo-tetten (diss. 1928); studier över italiensk opera (1929), Trollflöjten (s. å.), Carmen (1930), Schu-bert (1938); läroböcker i allmän musikhistoria m. m. C.-A. M. Bernhard [bä'rnhart], Christoph, tysk tonsättare (1627—92; enl. annan uppgift f. 1628), en av förgrundsgestalterna inom de tyska orgelskolorna. Efter studier för Erben i Danzig kom B. till Schütz i Dresden, där han 1649 blev kapellsångare och 1655 v. kapellmästare hos kurfursten, som två ggr sände honom till Italien, där han studerade för Carissimi. Sedan B. bortintrigerats från Dresden var han 1664—74 kantor vid Jakobskyrkan i Hamburg, i vars Collegium musicum han var livligt verksam, och slutl. 1674—88 kapellmästare i Dresden. Verk: Geistliche Harmonien (1665; finns jämte vokal verk i hdskr. i UUB), Prudentia Pruden-tiana (hymner; 1669). — Kantater i nytr. av M. Seiffert i DDT 6, SchGMB och Chorwerk 16. — En kompositionslära efter Schütz utg. av J. Müller Blattau i Die Kompositions-lehre H. Schützens (1926). F. L-g Bernhard [bä'rnhart], Constantin, schweizisk dirigent (f. 1903 22/3), anställd 1935 som kapellmästare vid Zürichs radio. B., som 1931 utexaminerades från det statliga inst. för musik och dramatisk konst i Kiev, har verkat som kapellmästare där samt i Batum och Novosi-birsk. M. S. Bernhard av Clairvaux [klärvå'], fransk mystiker (1090—1153), från 1115 förste abbot i cisterciensordens moderkloster Citeaux (lat. Cistertium) s. om Dijon. B. ägnade sig även åt kyrkosången inom sin orden och hans reform genomfördes av Guido av Cherlieu, till vars traktat B. författat inledningen, De cor- 480