BERWALD, J. F. ur horn’» (1819) och »Ein humoristisches Capriccio» (1841). Kammarmusik: 5 trios för piano, violin och violoncell, nr 1 Ess-dur, 2 f-moll, 3 d-moll, 4 C-dur och nr 5 (1845), en kvartett för piano, klarinett, horn och fagott op. 1 (1819), 3 stråkkvartetter, g-moll (1818), Ess-dur (1849) och a-moll (s. å.), två pianokvintetter, c-moll op. 5 och A-dur op. 6, Stor septett för violin, altviolin, klarinett, fagott, valthorn, violoncell och kontrabas (1817), Stor serenad för tenor och 6 instrument (1825); Duo för piano och violoncell, Duo för piano och violin (1857—60), Concertino för violin och piano (1859; fragment), Duo Concertant samt Rondo för två violiner. Förkomna: Sonat för piano och violin (ungdomsarbete), trio för 3 violiner op. 5, duo för två violiner och stråkkvartett B-dur (1818). Övriga instrumental verk: Ett tjugutal mindre pianostycken (huvudsakligen från åren 1819— 20 och 1859—60; några ingående i den av Ber-wald utg. Musikalisk Journal 1819 och Jour-nale de Musique 1820), En landtlig bröllopsfest, »tonmålning» för orgel 4 händer (1844) m. m. Litt.: L. Norman, F. B:s kammarmusikverk (i Tidn. för theater och musik 1859); dens., F. B. (i SM 1881); A. Lindgren, F. B. (i förf:s Musikaliska studier, 1896); A. Hillman, F. B. En biografisk studie (1920; med verkfört.); O. Morales, F. B. Förfäderna. Ur en outgiven B.-biografi (i STM 1921); W. Peterson-Berger, Ett svenskt toridiktaröde. F. B. (i Musikkultur 1926; omtr. i förf:s Om musik, 1942); E. Sundström, Till kännedomen om F. B:s operaplaner (i STM 1927); S. Broman, Berwalds instrumentalmusik före 1830. En kort översikt (i Musikvärlden 1945—46) m. fl. uppsatser; E. Sundström, F. B:s operor (i STM 1947). G. B. 8. Berwald, Christian August, violinist (1798—1869), son till 3 och bror till 7, inspektör för MK i Stockholm 1863—66. B., som var elev av Spohr, anställdes 1815 som violinist i K. hovkapellet; 1834—60 konsertmästare där. Han var en ypperlig ensemblespelare men framträdde också ofta som solist på konserter, gärna med egna virtuosmässiga violinstycken. Han nedlade även ett förtjänstfullt arbete inom Musikaliska akademien, vars ledamot han blev 1841. — B:s andra hustru, pianisten Hedvig Sundblad, donerade 1884 en större penningsumma till stipendier vid institutionen. Fonden, som benämnes Hedvig Berwalds stipendiefond, uppgick 1948 till ca 4 200 kr. — Hon blev 1868 LMA. S. W. 10. Berwald, Astrid Maria Beatrice, pianist och pianopedagog (f. 1886 8/0), dotter till 9. — B. har sedan 1905 varit knuten till Richard Anderssons musikskola i Stockholm, där hon från 1935 är föreståndare. 493 Astrid Berwald. B. utbildade sig för R. Andersson bl. a. vid MK i Stockholm, Dohnånyi (1908—11) och Ber-tram (1920—21) i Berlin, samt studerade kontrapunkt för Ellberg och Juon. Under talrika konserter i Sverige har hon uppträtt med framgång som solist. — LMA 1935. B. är pianist i den 1936 bildade B e r-wa 1 d - t r i on, som ytterligare består av Lottie Andreason, violin, och Carin de Frumerie-Luthander, violoncell. Trion har särskilt vinnlagt sig om Franz Berwalds kammarmusik. G. P. 11. Berwald, Johann Fredrik, violinist, dirigent och tonsättare (1787— 1861), son till 5, innehade 1823—49 ord. kapellmästaretjänsten vid K. hovkapellet, som han tillhört som violinist från 1814 och på vilken post han nu efterträdde Du Puy — först som tf. från 1822. Samtidigt ledde han Harmoniska sällskapets i Stockholm konserter 1822—47 och företog dessutom konsertresor i Skandinavien och Tyskland. — LMA 1818. B. debuterade som violinist redan vid 6 års ålder 1793, gjorde därefter konsertturnéer och studieresor till Finland, Tyskland, Österrike och Ryssland, där han 1808—12 var solist i det Kejserliga kapellet i Petersburg och där han 494