BERÄTTARE även fortsatte sina studier för bl. a. P. Rode (violin) och Neukomm (komposition). Under B:s tid vid K. teatern gick hovkapellet tillbaka, men han införlivade dock sådana namn som Weber, Rossini, Auber och Meyer-beer med teaterns repertoar. Omkr. 1820 anordnade han vidare kvartettsoaréer, han var själv en utmärkt kvartettspelare, varvid både klassiska och nyare kammarmusikverk framfördes. B:s egna tonsättningar äga stcr formskönhet och klarhet och ansluta ofta till en folkligt nationell ton. Verk: Operetten L’héroine de 1’amour filial (Petersburg 1811), musik till Ett nationaldivertissement och En majdag i Värend (Sthlm 1843; båda till text av C. W. Bottiger), skådespels- och balettmusik; orkester- och kammarmusik samt körverk och romanser. Litt.: Biogr. i SM 1882 och i A. Lindgren, Svenska hofkapellmästare 1782—1882 (s. å.). Å.D. Berättare (it. testo), betecknar i passionen och oratoriet den roll, som frambär det prosaiska händelseförloppet. Då texten är hämtad ur NT är b. liktydig med evangelist. Musikaliskt gestaltas berättarpartiet recitativiskt, från början med användning av sedvanliga gregorianska lektionstoner (koralpassion), som senare ofta blevo polyfont inklädda (motettpassion), och efter monodins genombrott vanl. nykomponerade (Schütz). Jämförande art.: Oratorium, Passion. C.-A. M. Besa'rd(us), Jean Baptist e, fransk lutspelare och tonsättare (f. 1567), verksam som utg. och kompositör för sitt instrument. Hans utgåvor äro av stort intresse för studiet av lutmusiken under denna tid men visa också i bearbetningarna tydligt denna konstarts nedgång. Verk: Thesaurus harmonicus (1603; delvis utg. av O. Chilesotti i Biblioteca di raritå mu-sicali); Novus partus (1617). — Isagoge in ar-tem testudinariam (1617). Litt.: O. Chilesotti, G. B. Besard und sein Thesaurus harmonicus (1888, fr. uppl. av H. Welter 1901); L. de la Laurencie, Les luthistes Charles Bocquet, Antoine Francisque et J. B. (i RdM 1926). M.W. Besiffrad bas ->Generalbas. Be'skow, Bernhard von, skald och skriftställare (1796—1868), Svenska akad;s ständige sekreterare från 1834, chef för K. teatern i Stockholm 1831—32. Hans Minnesbilder (1860—66) liksom hans Lef-nadsminnen (1870) lämna värdefulla bidrag till belysandet av den svenska mu sikhistorien under 1800-talets förra del; i det förstnämnda arbetet ingår bl. a. en biogr. över Frigel. B. har även skrivit texten till Brendlers opera Ryno och komponerat romanser. — LMA 1829. F. H. T. Besley [be'zli], Maurice, engelsk tonsättare och dirigent (1888—1945), utbildad vid bl. a. MK i Leipzig och för Ansermet. B. ledde efter första världskriget Oxford Orchestra och verkade tidvis som dirigent i London och Glasgow. Som tonsättare har han skrivit orkester -och körkompositioner, sånger m. m. G. B. Besozzi [besa'tsi], italiensk oboespelar-familj. Alessandro B. (1702—75) företog konsertresor med bröderna Antonio B. (1707—81) och Girolamo B. (1713—86), fagottvirtuos, samt utg. av ett stort antal triosonater. En fjärde broder, Gaetano B. (f. 1727), uppträdde bl. a. i Paris och London (1794); Burney omtalar hans son G i r o 1 a m o B. (d. 1785). Dennes son Henry B. var flöjtist och sonsonen Louis Desiré B. (1814—79) tonsättare, båda verksamma i Paris. An-tonios son C a r 1 o B. (f. 1738) skrev talrika sonater och konserter för oboe. Å. V. Be'ssel, V asili j Vasiljevitj, rysk musikförläggare och -skriftställare (1843— 1907), grundade 1869 i Petersburg tills, m. brodern Ivan B. ett musikförlag, vilket presenterade verk av samtida betydande ryska tonsättare. Förlaget överflyttade 1920 till Paris. B. utgav även två musiktidskrifter samt publicerade »Hågkomster av Tjajkovskij». Litt.: N. Findeisen, W. W. B. (1909). M. S. Besseler [bä'salar], Heinrich, tysk musikforskare (f. 1900 2/4), prof, vid univ. i Heidelberg 1928 och från 1935 sekr. i monumentakommittén av Staatliches Institut für deutsche Musikforschung. B:s studier (tr. huvudsakligen som tidskrifts-uppsatser i ZMW, AMW och PJ) ha gällt särskilt medeltidens profana och flerstäm-miga musik, som han sammanfattande behandlat i den 1931 publicerade Die Musik des Mittelalters und der Renais-sance (1931—34, i Handbuch der Musik-wissenschaft). 495 496