BITONIKA Birtner, Herbert, tysk musikforskare (1900—42), dr phil. 1924. B., som studerade musikvetenskap för W. Gurlitt och Kroyer samt musik för bl. a. Toch, blev 1940 el. 41 dir. för musikvetenskapliga inst. vid univ. i Graz och var docent i Marburg från 1935; dessutom ordf, i Neue Schützgesellschaft. Han har utg. bd 4 (1933) och 13 (1929) av M. Praetorius’ samlingsutgåva, H. Schütz, Deutsche Kon-zerte (1932) samt verk av Lantgraf Moritz von Hessen (1937) m. m. — Prof. 1938. Skrifter: Joachim a Burck als Motettenkom-ponist (diss. 1924), Ein Beitrag zur Geschichte der protestantischen Musik im 16. Jahrhundert, dargestellt an Joachim a Burck (1546—1610) (i ZMW 1927/28), Die Probleme der spätmittelal-terlichen Mensuralnotation und ihrer Übertra-gung (i ZMW 1928/29), Renaissance und Klassik in der Musik (i Kroyer-Festschrift, 1933), Sieben Messen von Ludwig Senfl (i AMF 1942) m. m. B. A. Bis, lat., två gånger. Anger i notbilden att en takt el. ett avsnitt skall upprepas. B i s s e r a kallas bruket att på publikens begäran taga om ett nyss framfört nummer el. avsnitt vid en konsert el. i en opera. I. B-n BFschoff, Hans, tysk pianist och pedagog (1852—89), dr phil. 1873. B., som var elev till bl. a. Kullak, blev 1872 lärare vid dennes akademi och senare vid Stern-sches Konservatorium i Berlin. Han var också verksam som kammarmusikspelare samt har red. kritiska utgåvor av Hän-dels, Bachs och Schumanns pianoverk. Skrifter: Bernhard von Ventadorn (diss. 1874), Über die ältere französische Klavierschule (1877), Zur Erinnerung an T. Kullak (1883) o. a. Litt.: Olga Stieglitz, H. B. (1889). Å. L-y BPschoff, Ludwig Friedrich Christian, tysk musikskriftställare (1794—1867), utgav i Köln 1850—53 Rheinische Musikzeitung och därefter till sin död Niederrheinische Musikzeitung, där han starkt kritiserade bl. a. Schu-mann, Liszt och Wagner. B., som tidigare verkat som rektor i Wesel, slog sig 1849 ned i Köln, där han bl. a. även ledde musikfester. S. W. Bishop [bijop], Sir Henry Rowley, engelsk tonsättare och dirigent (1786— 1855), Mus. D. 1853. B., som från 1810 var anställd vid Covent Garden m. fl. företag som kompositör och dirigent, var 509 från 1848 prof, i musik vid univ. i Oxford eftei’ att ha innehaft samma befattning i Edinburgh 1841—43. Han tonsatte flera operor av sångspelskaraktär, men i våra dagar torde han vara mest känd genom sångerna Home, sweet home (nr 579 i SvK. 39) och Lo! Here the gentle lark. — Knight 1842. Verk: Operor, sångspel och baletter; oratoriet The fallen angel och kantaten The seventh day. Litt.: R. Northcott, The life of Sir H. R. B. (1920). Å. V. Biskop Thomas’ frihetssång skrevs omkr. 1440 av biskop Thomas i Strängnäs och ingår i en krönikevisa om Engelbrekt och Karl Knutsson inför kungavalet 1440. Dess slutstrofer, som äro en hymn till friheten, »Frihet är det bästa ting ...», ha ton-satts av ett stort antal svenska tonsättare, bl. a. J. Jonsson, E. Kallstenius, O. Lindberg, O. Morales, G. Nordqvist, W. Pe-terson-Berger och T. Rangström. Å. L-y Bisquertt Pra'do [biskä'rt], Prospero, chilensk tonsättare (f. 1881 8/«), har i senare verk nära anslutit till sitt lands folkmusik. Verk: Baletten Metropolis; orkesterverk ss. Taberna al amanecer (1924; omarb. 1928), den symfoniska dikten Procesion del Cristo de Mayo (1931), sviten Nochebuena (1936), de fem skisserna Miscelaneas (1937) m. fl.; en stråkkvartett och pianostycken. G. M. Bissmarck, Rut Elly, f. Christen-s o n, sångerska, mezzosopran (f. 1902 28/12), elev av MK i Stockholm (musik-lärarex. 1930) och bl. a. Clary Morales, Mme Cahier och Raatz-Brockmann i Berlin. B. debuterade 1934 i Stockholm och har sedan sjungit i in- och utlandet (Köpenhamn och Berlin). G.P. Bitonalitet ->Polytonalitet. Bitonika, term inom funktionsläran (->Funktionslära) för den funktion ett ackord intager i ett harmoniskt sammanhang, då det självt icke är tonalt centrum i huvudtonarten men tillfälligt fungerar som tonalt centrum, tonikatreklang, för ett eller flera närbelägna ackord, vilka icke omedelbart kunna eller böra tydas i huvudtonarten. Jämförande art.: Ellips, Mellankadens. I. B-n 510