BOMAN Boman, Petter (Per) Conrad, tonsättare och musikkritiker (1804—61), var till yrket tulltjänsteman men ägnade sig samtidigt åt komposition. Hans tonsättningar omfatta sångspel, bland vilka Ljungby horn och pipa (1858) räknas till de bästa i genren, sånger m. m. Som kompositör tillhörde B. den grupp, som ivrade för en svensk tonkonst på folk-melodisk grund. — LMA 1849. B., som var elev till Frigel, tonsatte främst svenska romantiska diktare (hans produktion omfattar omkr. 50 lieder) men odlade även med en viss förtjusning melodram och dekla-matorium (t. ex. Beskows Gustaf Wasas dröm) och fick på K. teatern i Stockholm uppförda Byn i bergen (1846) och Ljungby horn och pipa (1858). Han var tillika en ansedd musikkritiker (främst i Post- och Inrikes Tidningar) samt medarbetare i Ny tidning för musik. Tillsammans med J. N. Ahlström redigerade han Valda svenska folksånger, folkdanser och folklekar (1845). F. H.T. Bomba'rd (fr. bombarde, it. bombardo, ty. Bomhart, Pommer). 1. Äldre träblås-instrument tillhörande skalmejornas familj, försett med koniskt borrat rör med dubbelt rörblad. Dess egentliga glanstid infaller under 1500-talet och början av 1600-talet. Liksom flertalet instrument från denna epok omfattar b. en hel grupp med tonomfång från Fi till h3. B., som anses härstamma från den arabiska zurna eller zamr, förekommer redan omkr. 1200 i franska bibelhandskriftsillustrationer, och belägg för ordet b, i betydelsen musikinstrument, finnes i franskan sedan slutet av 1300-talet. Under blomstringstiden på 1500-talet byggdes instrumenten i 7 storlekar: kontrabas (bomba r d o n e, nära 3 m lång), bas (b o m b a r d), baryton (b as ett b.), tenor (ni c olo), alt (b. piccolo), diskant (skalmeja) och sopra-nino (K 1 e i n-S c h a 1 m e y). De flesta av dessa hade kort livslängd, och från mitten av 1600-talet förekomma endast diskant-, alt- och basettb. Till sist återstodo alt och diskant, vilka förvandlades till resp, altoboe och oboe. D. F. 2. En rörstämma i orgelns pedalverk av mildare karaktär än basun. Läget är av 32'-, 16'- (och 8'-) tonhöjd. B.W. Bombardo'n, bleckblåsinstrument tillhörande tubornas grupp, stämt i ess eller f, med vid mensur och 3—4 ventiler och använt huvudsakligen inom militärmusiken. Namnet b. brukades ursprungligen om en 567 basophicleid med 12 klaffar, uppfunnen på 1820-talet av J. Riedl i Wien, och efter 1835 om de nya tuborna med ventiler. Beteckningen är härledd ur namnet på den största bombarden, bombardone. D. F. Bomhart ->Bombard. Bomhart, orgelstämma, ->Pommer. Bomtempo, Joäo Domingos, ->Bon-tempo. Bonaventura [bånavänto:'ra], Arn aldo, italiensk musikforskare (f. 1862 28/7), jur. dr. B. utnämndes 1931 till dir. och lärare i musikvetenskap vid MK i Florens efter att tidigare ha varit bibliotekarie vid musikavd. i Florens centralbibi., där han kvarstod till 1932. B. har utg. verk av Peri, Frescobaldi o. a. samt litteratur- och musikhistoriska arbeten. Skrifter: Manuale di storia della musica (1898; 131947), Dante e la musica (1904), Elementi di estetica musicale (1905; 31927), Storia degli stro-menti musicali (1908), Storia e letteratura del pianoforte (1918), Storia del violino, dei violinisti e della musica per violino (1925), L’opera italiana (1928) samt monografier över Paganini (1911: 31923), Verdi (1923), Pasquini (s. å.), Puc-cini (1924), Boccherini (1931) o. a. Litt.: Pubblicazioni di A. B. (1930). B. A. Bonaventura de Bri'xia [bånavänto:'ra], italiensk franciskanmunk i Brescia i slutet av 1400-talet, utgav en flitigt använd lärobok i gregoriansk sång, Regula mu-sicae planae (1497; omtr. intill 1545; nytr. i Bolletino bibliografico musicale 1936; facsimileuppl.). C.-A. M. Bonavia [båne^via], Ferruccio, engelsk tonsättare och musikskriftställare av italiensk börd (1877—1950). Utbildad i Italien och Tyskland bosatte sig B. 1898 i England, där han först verkade som violinist och från 1920 som musikkritiker i Daily telegraph. Verk: En opera; en violinkonsert o. a. orkesterverk; kammarmusik (bl. a. en stråkkvartett och en stråkoktett). — Biogr. över bl. a. Verdi (1930) m. m. G.M. Bonci [bå'nt/i], Alessandro, italiensk operasångare, tenor (1870—1940), räknades under sin glanstid som en av världens främsta tenorer vid sidan av Caruso. Utrustad med en typiskt lyrisk tenor av smältande välljud och med ypperlig teknisk behärskning av röstmedlen gjorde B. sin främsta insats i Rossinis, Bellinis och Donizettis operor. Han var 568