BONINI även en förträfflig romanssångare. B. sjöng på scener över hela världen, bl. a. i Petersburg, Wien, Berlin, London och New York. B. var elev av Liceo Rossini i Pesaro (Pe-drotti och F. Coen), debuterade 1896 som Fen-ton i Falstaff på Teatro Regio i Parma och slog definitivt igenom några månader senare som Arturo i Puritanerna på La Scala. Nu följde engagemangen slag i slag; 1907—10 var han knuten till Metropolitan, där han sedan sjöng med avbrott för andra gästspel till 1921. Mot slutet av sin bana verkade B. som sångpedagog i New York och Milano. Roller (utom nämnda): Don Octavio i Don Juan, greve Almaviva i Barberaren i Sevilla (hans glansroll), Nemorino i Kärleksdrycken, hertigen i Rigoletto, Alfred i La traviata, Ro-dolphe i Bohème, Cavaradossi i Tosca, titelr. i Faust o. a. Litt.: D. Bannenta, A. B., impressioni (1901). G. P. Bond, Anders, organist och tonsättare (f. 188 8 22/o), verksam som folkskollärare och organist i Säter sedan 1933. Efter studier vid MK i Stockholm, där B. avlade organistex. 1908, samt i Berlin tog han 1913 folkskollärarex. i Uppsala och var 1921—32 folkskollärare och organist i Gustafs, Kopparbergs län. Som tonsättare har han framträtt med kompositioner för orgel och kör. Verk: Musik till Himlaspelet (R. Lindström), orgelstycken, sånger m. m. B. W-r Bondesen, Jörgen Ditleff, dansk musiker (1855—1939). B., som vunnit anseende som musikteoretiker, har studerat för J. C. Gebauer och vid MK i Köpenhamn, där han var lärare i piano och musikteori 1875—1901. Sistnämnda år grundade han ett MK i Aarhus, vilket han ledde till 1926. Verk: Musik till skådespel av O. Hansen: Tomerose, Sankte Caecilie Nat, Ebbe Skam-melsen; oratoriet Opstandelse; kammarmusik; sånger. — Harmonilaere (1897), Laeren om Kontrapunkt (1902); övers, och bearb. av E. F. E. Richters Harmonielehre (1883). Sch. Bondeson, August Leonard, författare (1854—1906). I August Bondesons visbok (1903) har B. sammanfört ett stort antal ej tidigare upptecknade melodier i det skick de föredrogos på 1890-talet. Å. V. Bondespelmän ->Spelmansmusik. Bondeville [bopdvi'1], Emmanuel, fransk tonsättare (f. 1898 28/8), debute rade 1930 som kompositör med orkesterstycket Le bal des Pendus och bland hans andra verk kan nämnas École des maris, som 1935 hade premiär på Opéra-Comique i Paris. B., som studerade privat först i sin hemstad Rouen och sedan i Paris, har för sitt uppehälle även måst arbeta bl. a. som banktjänsteman och medhjälpare i en musikhandel. Litt.: P. Landormy, La musique fran^aise après Debussy (1943). K. R-n Bone'lli [bå°-], eg. B u n n, Richard, amerikansk operasångare, baryton (f. 1894 e/2), anställd 1932—43 och 44—45 vid Metropolitan och dessförinnan engagerad vid Civic Opera House i Chicago 1925—31. Efter studier för H. Butler och A. Alexander i New York samt J. de Reszke i Paris debuterade han 1915 i Brooklyn som Valentin i Faust. Roller: Wolfram i Tannhäuser, greve Luna i Trubaduren, Amonasro i Aida, Tonio i Pajazzo, Sharpless i Madame Butterfly o. a. G. P. Bongartz [bå'n®arts], Heinz, tysk dirigent och tonsättare (f. 1894 31/7), kallades 1937 som Generalmusikdir. till Saarbrücken efter att ha verkat som dirigent i olika tyska städer från 1920, bl. a. i Meiningen 1926—31, samt som statska-pellmästare i Kassel från 1933. Verk: Scenmusik, orkesterverk, kammarmusik, orgelverk m. m. G. P. Bonge, Anders, kantor och musiklärare (1710—89), domkyrkokantor i Göteborg från 1733 samt director musices vid gymnasiet där. Han medverkade även flitigt i stadens konsertliv och utarb. vidare en koralbok (omkr. 1780). Litt.: W. Berg, Musikens historia i Göteborg 1 (1914). B. A. Bonini [båni:'ni], S e v e r o, italiensk organist och tonsättare, verksam i början av 1600-talet, benediktinmunk i Vallom -brosa. B., som var elev till Caccini, gav i sina kompositioner prov på en tidig monodi. Verk: Operan Låmento d’Arianna (1613; till 569 570