BONN Giovanni Battista Bononcini. Efter original av J. Sympson j:r. text av O. Rinuccini); Madrigali et Canzonette spirituali a una voce sola sopra il chitarrone o spineta (2 bd, 1607—09), Motetti a 3 voci con b. c. (1609) och Affetti spirituali a 2 voci parte in istile di Firenze o recitativo... (1615). — Discorso e regole sopra la musica, en traktat av musikhistorisk betydelse. F. L-g Bonn [bånn], tysk universitetsstad (101300 inv. 1939), är som musikstad främst känd genom Beethoven, som var född där; f. ö. har staden sedan 1800-ta-lets början haft ett rätt livligt musikliv. Stadens främsta musikinstitution i äldre tid var det kurfurstliga hovkapellet. Tillkomsten av den blandade kören Städtischer Gesang-verein (gr. i början av 1800-talet), som numera framför oratorier och större körverk, markerar uppblomstringen av det offentliga musiklivet; utom denna finnas många andra körer. Städtisches Orchester ger konserter i och utom Bonn och Bonner Stadttheater operaföreställningar. Musikundervisningen ombesörj es främst av Städtisches Konservatorium (gr. 1905; tidigare benämnt Ziskoven-Konservatorium), En lärostol i musikvetenskap finnes vid stadens univ. Minnet av Beethoven vårdas av Verein Beet-hoven-Haus (gr. 1889), som inrättat mästarens födelsehus till museum samt vartannat år anordnat en kammarmusikfest, Bonner Beetho-ven-Fest; dessutom finnes Beethoven-Archiv (gr. 1927). G. T. Bonnén, Helge, dansk pianist och tonsättare (f. 189 6 22/3). B., som debuterade 1916, medverkade vid grundandet av Unge Tonekunstneres Selskab 1920 (senare Det unge Tonekunstnerselskab) och var dess ordf, till 1922 samt 1925— 28. Han startade även föreningens organ Dansk Musiktidsskrift 1925 och tillhörde dess red. till 1929. B. var dessutom stiftare av och ordf, i Tonekunstnerfondet af 1941. B. gästade svensk radio ffg. 1947. Verk: Suomi, rapsodi för orkester (1940); Spoon River Antologien för recitation och orkester (1937) och Pigen og Spejlet för recitation, sopran, manskvartett och orkester (1942). — Biogr. över P. E. Lange-Müller (1946). Sch. Bo'nner, Eugene MacDonald, amerikansk tonsättare (f. 1889), utbildad i USA och England för bl. a. Scott samt i Paris 1921—27, där han studerade instrumentation och dirigering för A. Wolff; har sedan 1927 bl. a. verkat som musikkritiker i New York. Verk: 5 operor; orkesterverk; kammarmusik (bl. a. en pianokvintett) m. m. G. M. Bonnet [bonä'], J o s e p h Elie Georges Marie, fransk organist (1884—1944), organist i S:t Eustache i Paris från 1906 och en tid även orgellärare vid univ. i Roch-ester. B. studerade för Guilmant vid MK i Paris och har under sina vidsträckta konsertresor framför allt gjort sig känd som tolkare av Bach och Franck. Han har utg. Historical organ recitals (6 bd) och Frescobaldis Fiori musicali samt komponerat ett flertal verk för orgel. Litt.: H. B. Gaul, Bonnet-Bossi-Karg-Elert. Three aperQus (i MQ 1918). Å. Å. B(u)ononcini [b(o)ånånt/i:'ni], Giovanni Battista, italiensk tonsättare (omkr. 1670—efter 1748). B. kallades 1716 till London som meddir. för den nygrundade Royal Academy of Music och engagerades från 1720 som dirigent och operakompositör vid den likaledes nygrundade King’s Theatre, där han — understödd av mäktiga gynnare — framgångsrikt tävlade med Händel och Ari-osti. Händel blev honom dock i längden för överlägsen, helst sedan han själv inte kunnat fria sig från anklagelsen att ha plagierat Lotti och därmed även för 572 571