BORGSTRÖM musikkorps i Halden och samtidigt instruktör vid sångföreningar och orkestrar i samma stad. Som tonsättare ägde han stor melodirikedom och hans verk äro fast uppbyggda. Verk: Marscher för militärorkester samt Revel je och Tappenstreg för norska armén; violin-, piano- och orgelstycken; To religiöse sange (1915) och Tre religiöse sange (1916) med orgel; Troubaduren (1909), Hav (1911), Leif Erikson m. fl. manskvartetter samt sånger för blandad kör; romanser. H. K. Borgarskolans musiklinje, eg. Stockholms borgarskolas musiklin-j e ->Musikaliskt folkbildningsarbete. Borgh, P e r, kantor och folkskollärare (1860—1941), verksam i Lekaryds för-saml., Småland, 1882—1915 och kommitte-rad i klockarefrågan 1907—08 och 1919— 20. B. var 1885 red.-sekr. i Nya Växjö-bladet. Å. Å. Borghi-Mamo [bo'rgi-ma:'må], A dela i d e, italiensk operasångerska, mezzosopran (1826—1901; enl. annan uppgift f. 1829). B. sjöng på Théåtre des Italiens i Paris 1856, därefter på Stora operan till 1860 och sedan åter på förstnämnda scen. Hon studerade för Giuditta Pasta och debuterade 1846 i Urbino i Mercadantes Eden samt framträdde även i Wien innan hon engagerades i Paris, där hon firade sina egentliga triumfer. Roller: Rosina i Barberaren i Sevilla, titelr. i Askungen och Desdemona i Othello (Rossini), titelr. i Semiramide och Leonora, Violetta i La traviata, Azucena i Trubaduren, Fides i Profeten o. a. G. P. Borgioli [bård3å:'li], D i n o, italiensk operasångare, tenor (f. 1891), sedan 1946 musikalisk ledare för den s. å. grundade New London Opera Company. B. debuterade 1918 på Teatro dal Verme i Milano och har därefter uppträtt på de främsta operascenerna i Europa och USA. I England har han framträtt ffg. på Covent Garden 1925 och i Glyndebourne 1937 och debuterade som Rodolphe i Bohème på Metropolitan 1935. Hans roller omfatta de lyriska tenorpartierna i operor av bl. a. Mozart, Rossini och Donizetti. G. M. Borgmann [bo'rk-], Han s-0 11 o, tysk tonsättare (f. 1901 2O/io), musikchef vid Ufa i Berlin 1930, där han efter studier en tid även var verksam som kapellmäs-581 tare. Hans produktion omfattar scen- och ljudfilmsmusik. Å- E-y Borgo van [bo'rgovan], loan V., rumänsk tonsättare (f. 1889 ö/9), studerade medicin och samtidigt därmed musik i Bukarest för bl. a. D. Scarlatescu. Verk: Operorna Wundervogel (1937) och Am Somes (1939) samt baletter; Frühlingsaquarell, Wintemacht o. a. orkestermusik; körer och sånger. F. H. T. Borgstedt, tre bröder, vid 1800-talets början populära vissångare: kamrer AxelUlrik (d. 1820), kapten Gustaf Adolf (d. 1831) och departementssekreterare Nils Fredrik B. (1784—1834). Du Puy komponerade för dem sina mans-trios Agander, Pagander och Winberg samt Douce harmonie. G- M. Borgstedt, Erik Ragnar, violoncellist och sångare (1866—1921), lärare i elementar-, kyrko- och körsång vid MK i Stockholm 1901—21, där han även själv studerat. B. var violoncellist i K. hovkapellet under skilda perioder 1886—99, debuterade som Sarastro i Trollflöjten på K. teatern 1889 och blev 1896 musikdir. vid Kungl. Skaraborgs reg. i Skövde. — LMA 1903. F. H. T. Borgström, Hjalmar, norsk tonsättare och musikkritiker (1864—1925). B. var som tonsättare övervägande symfoniker i wagnerstil och en av huvudrepresentanterna för programmusiken i Norge, men han skrev även impressionistiskt raffinerade pianokompositioner med delvis starka naturalistiska färger. Hans romanser ha ofta fina, lyriska stämningar, i senare kompositioner även dramatiskt rörligt innehåll. Borgström studerade först piano för M. Ur-sin, sedan violin och komposition för J. Selmer och L. M. Lindeman samt instrumentation för O. Olsen. Ären 1887—90 fortsatte han sina studier vid MK i Leipzig och reste 1890 på Houens stipendium till Berlin. Efter studier i Paris och London återvände han 1904 till Oslo, där han använde sitt inflytande som musikkritiker — från 1907 i Verdens Gang och 1913 —25 i Aftenposten — till den då moderna musikens fromma. Borgström var redan i 15-årsåldern medveten om att hans produktion skulle komma att inriktas på symfonisk musik, och då han under sina studieår mottog starka intryck från Wag-ner, blevo dessa moment tillsammans bestäm- 582