BORI Hjalmar Borgström. mande för hans senare produktion. Och så tidigt som i sin första komposition, Humoresk op. 1 för piano, ger han med föredragsbeteck-ningar anvisning om orkesterklang. Genom ett målande och karakteriserande ackompanjemang uppnår han även orkestrala verkningar i sina sånger. Med kantaten Hvem er du med de tusende navn (Björnson; 1889) vann han erkännande både hos kritik och publik. Hans första symfoni G-dur uppfördes 1890. De följande, Hamlet op. 13 (1903) och Jesus i Gethsemane (1904), visa en betydande utveckling. Båda dessa, den symfoniska dikten Nacht der Toten och den symfoniska inledningen till John Gabriel Borchmann (Ibsen) gåvos 1905 i Singakademie i Berlin av Philharmonisches Orchester och med Busoni som solist. Av Borgströms senare symfoniska arbeten märkas symfoni i d-moll (1912) och huvudverket Tanken (1917—18; Sthlm 1918), som är mäktigt och fantasirikt och där alla orkesterns verkningsmedel komma till användning. — G. 1904 m. pianisten Harriet Amalie Müller (1868—1913), som ofta tolkade pianopartierna i hans verk. Verk (utom nämnda): Operorna Thora (1894; ouppf.) och Der Fischer (1900; ouppf.). Verk för orkester: Pianokonsert C-dur; violinkonsert G-dur. Verk för soli, kör och orkester: Kantate ved reformations]esten (T. Caspari; 1917). Kammarmusik: Pianokvintett F-dur op. 31 (1922), två stråkkvartetter, Romance E-dur op. 583 12 for piano och violin (1901) och sonat G-dur för piano och violin. Körverk: Wartburg op. 28 (1919) och Mors dag (1920). Pianoverk: 6 Klaverstykker op. 3 (1889), Po-lonaise op. 6, Romance op. 7, Drei Klavier-stücke op. 10 (1899), Vaarbrudd, Drikkevise op. 18 (1907), Poetiske tonebilder op. 20 (1908) m. fl. Sånger för en röst med piano: Tre Sange op. 2, Fem Sange op. 11 (1918), Fem Digte op. 21 (1909), Tre Sange op. 29 (1918), Ni Digte op. 30 1918), Fünf Gedichte aus Buch der Liebe (Murad Efendi). Litt.: Biogr. av J. Arbo i Musik 1925. H. K. Bo'ri, eg. Borgi a, Lucretia, spansk operasångerska, sopran (f. 188 8 24/i2), engagerad vid Metropolitan 1912—36, med avbrott för 1915—20. B. var elev till M. Vidal i Milano, debuterade 1908 i Rom som Micaela i Carmen samt sjöng därefter i Paris 1910. Med sin fräscha, mjuka, fylliga stämma och förträffliga teknik var hon en av Metropolitans bästa artister, särskilt be undrad i italiensk och fransk opera. Som hennes glansroll räknades Mélisande i Pelléas och Mélisande. Roller: Margareta i Faust, titelr. i Mignon och Louise, Violetta i La traviata, Nedda i Pa-jazzo, Mimi i Bohème, titelr. i Manon Lescaut och Iris m. fl. G. P. Boris Godunov [barks gado'nåf], opera i prolog och 4 akter. Musik av M. Mu-sorgskij till egen text efter A. Pusjkins drama. Uppförd ffg.: Petersburg 1874; Hfors 1910; Sthlm 1911; Khmn 1924. — Huvudroller: Boris (baryton), Grigorij (tenor), Marina (sopran), Pimenn (bas). Bori'sovskij, Vadim Vasiljevitj, rysk altviolinist (f. 1900 12/i), lärare vid MK i Moskva och medlem av dess kvartett. B., som är en god altviolinist och även spelar viola d’amore, har utg. bearb. för dessa båda instrument. M.S. Borkovec [bo'rjkåvets], Pavel, tjeckisk tonsättare (f. 1894 10/0). B., som intar en bemärkt ställning bland de yngre kompositörerna, fick sin utbildning vid MK i Prag av bl. a. Kficka och Suk. Hans stil 584