BRAN LES Branles [bra'i}l(e)], medeltida franska folkdanser varierande från provins till provins (ex.: branle de Poitou, ur vilken sedan menuetten utvecklades; branle de Bourgogne o. s. v.). Under 1500-talet förekommo olika branles — branle simple, branle double, branle gay m. fl. — som höviska sällskapsdanser, och branle de la torche, d. v. s. fackeldansen, var obligatorisk vid förnäma bröllop. Ur branle double uppstod sedermera gavotten. K.R-n Brannigan [brä'nigan], O w e n, engelsk operasångare, bas (f. 1908 10/s), känd som framstående tolkare av och vapendragare för nutida engelsk operakonst. B. har erhållit sin utbildning vid Guildhall School of Music i London och debuterade 1942 vid Sadler’s Wells Opera Co. som Sarastro i Trollflöjten, där han sedan dess dels varit fast anställd och dels gästspelat. Bland nyare engelska operor han framträtt i märkas B. Brittens Peter Grimes och The rape of Lucretia (i Glyn-debourne) samt Vaughan Williams’ Sir John in love. G. M. Branscombe [brä'nzkå°m], G e n a, amerikansk tonsättare (f. 1881 4/n), efter studier i komposition i USA och för Hum-perdinck i Berlin verksam som orkester-och kördirigent. Hon har även innehaft lärartjänster vid Chicago Musical College och Whitman Conservatory i Washington. Verk: Kördramat Pilgrims of destiny (pris-belönt 1928); den symfoniska sviten Quebec (1928); Carnival fantasy för violin, piano och 6 instrument (1932); A lute of jade, sångcykel med piano och biåsinstrument (1937); körverk m. m. Å. L-y Brant [bränt], Henry Dreyfus, amerikansk tonsättare (f. 1913). B. har studerat vid Juilliard School i New York, där han belönades med flera pris, samt för G. Antheil. Han har varit anställd som instrumentatör vid Paramount Pic-tures och American ballet. Verk för orkester: 2 symfonier, B-dur (1931) och c-moll (1937); flöjtkonsert (1932); Intrada and Ricercata (1933), Lyric piece (1933); kammarmusik; körverk; sceniska verk bl. a. Miss O’Grady (1936) m. fl. Å. L-y Brant, Jobst vom, ->vom Brandt. Brant, Per (Petter), musiker (1713— 67), J. H. Romans efterträdare 1758 som ord. kapellmästare vid K. hovkapellet i Stockholm, där han blivit fast anställd 1735, fått den nyinrättade konsertmästarebefattningen 1738 och kapellmästares titel 1745 samt tjänstgjort som vikarierande hovkapellmästare 1748—58. Enligt en bevarad meritförteckning studerade Brant som helt ung språk i Uppsala för att redan 1727 bli e. o. tjänsteman i kanslikollegiet. Året därpå började han dessutom, även som e. o., tjänstgöra i K. hovkapellet men måste på grund av ekonomiskt betryck ta anställning som privatsekr. hos ryska sändebudet i Stockholm Bestuzjev. Brant var i musik elev till Roman och en av sin tids skickligaste svenska violinister och dirigenter. Genom en outtröttlig verksamhet som lärare och konsertgivare bidrog han till musikintressets spridande och har tills, m. Roman den största förtjänsten av musiklivets märkliga uppsving i frihetstidens Sverige. Han uppgjorde en efter de rådande förhållandena väl avpassad plan på en inhemsk musikalisk undervisningsanstalt, som han dock på grund av myndigheternas kortsynthet aldrig kunde realisera. — Av Brants fåtaliga kompositioner kan särskilt framhållas en förträfflig sinfonia d-moll, nyutg. av Radiotjänst (S. E. Svensson). Litt.: H. Nyblom, Per Brant och Frihetstidens musikliv (i STM 1921); S. Walin, Kungl. Svenska Musikaliska Akademien. Förhistoria, första stadgar och instiftande (1945). S. W. Branting, Lars Gabriel, tonsättare (1799—1881). B., som 1839 blev chef för Gymnastiska centralinstitutet i Stockholm, deltog vid sidan därav flitigt i stadens musikliv samt komponerade sånger i klassisk och gärna kontrapunktisk stil. Han skrev också en uppsats om svenska kyrkans koraler i rytmiskt hänseende (i MA:s handl, 1867). — LMA 1861. B:s hustru, Emerentia (Emma) Maria Charlotta af Georgii (1821—80), var pianist av hög klass. — LMA 1864. F. H. T. Branzell, Karin Maria, operasångerska, alt (f. 1891 24/9), en av vår tids främsta sångerskor i sitt fack, framför allt berömd för sina dramatiskt laddade, storslaget framförda kvinnogestalter i Wagners musikdramer. B. har tillhört K. teatern i Stockholm 1913—18, Staatsoper i Berlin 1919—24, Metropolitan 1924—44 och Nationaltheater i München 1934—36. Hon har dessutom utövat en omfattande gästspels- och konsertverksamhet, såväl i Europa som i USA, och bl. a. medverkat vid Bayreuthspelen. B:s konst understödes av en djup, voluminös röst av ovanlig uttrycksfullhet och skönhet, och hen 655 656